Förr i tiden kallades höstlovet för potatisplockarlov och denna vackra höstdag var som gjord för att ta upp vår potatis. Årets potatisodling blev nästan enligt skolboken. Vi skaffade in ett antal olika sorter i våras och vi satte dem den 1:e maj. Vi missade dock att kupa innan blasten blivit så stor så att det inte gick, men å andra sidan hade vi satt dem så djupt i våras att det blev en fin skörd ändå. Någon ogräsrensning har vi inte gjort och nästan hela landet var nybruten gräsmatta som det ju sägs att det inte går att odla potatis i vilket vi återigen har visat är helt fel. Däremot hade vi återigen satt några av raderna lite för nära. Vi kom på det när vi hade satt tre rader i våras och nu märkte vi att det var helt klart lättare att ta upp dem när avståndet var större.
Några bekanta till oss hjälpte till, de var också nyfikna på de olika sorterna och fick egna sättor med sig hem av alla sorterna.
Kvickrot |
Sorterna på bilden ovan är från vänster till höger:
Nederst Anya, överst Maestro
Charlotte med Mayan Twilight ovanför
Tre ensamma rosa okända
Arran Vicory (röda nere) och Highland Burgundy Red (ovanför)
En lång rad mandelpotatis
En rad (också ljus) Vivaldi
Labella (ensam, röd)
Blue Belle (ovanför ensam)
Därefter två högar med okända, den ena stor när vi satte, den andra liten. Många av de stora vi tog upp råkade vi sätta grepen i så de blir mat till gässen.
Avkastningsmässigt sticker Labella, Arran Victory och Anya ut som över medel. Överraskningen var de tre ensamma potatisarna i mitten på bilden nedan, det var ett stånd bland Salad Blue som hade en helt annan färg med ljusrosa skal, inte som någon annan sort. Förmodligen felsorterat vid leverans utan att vi såg det i våras.
Efteråt fräste vi över landet och det enda som står kvar är precis som förra vintern den ensamma grönkålsplantan. I höst har vi dock tänkt att den ska skördas.
Dagen avslutades med ljuslila (från potatissorten Salad Blue) jordärtskockssoppa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar