onsdag 31 juli 2013

Materialbrist

Jag har för tillfället 3-4 fler bisamhällen än jag har bottnar till så de står på lite tillfälliga anordningar. Byggde ihop 4 enkla bottnar idag. Allt byggt med formplyfa, 45x45-regel, en bordscirkelsåg och några skruvar. Lite mått för mitt eget minne till nästa gång:
Formplyfa 45x52 cm
Underregel kluven 45x45 45 cm lång
Ovanlister:
45x45 ca 8 mm (4 bitar av 45 mm), men inkortad genom att först skära en 5:e bit. Ca 35 mm bred
Baklist 45 cm lång så den går att skruva med 2 st 30 mm skruv i underregeln
Sidolister 42 cm långa skruvade med 2 st 30 mm skruv vardera.

Skitgöra

I vintras fick vi stopp i utgödslingen. Vi ägnade 1½ dag åt att spetta upp det och få igång den då bara för att den några veckor senare åter fick förstoppning.

Igår kväll hade inspirationen kommit för att återigen ta tag i detta skitgöra. Det var inte lika svårt denna gången och efter en stund så fungerade den som den skulle.

tisdag 30 juli 2013

Strösocker

Idag var det dags att hämta binas vinterfoder. Just nu ser det ut som att de har ganska mycket honung som jag inte kan skörda, men det kan snabbt ändras. Jag ska väga samhällena innan jag fodrar i år har jag tänkt.

måndag 29 juli 2013

Nya försök

Jag blev tipsad att prova drottningtillsättning med hel parningskupa. Bara att dra ut bottnen, sätta tidningspapper mellan och ställa den över ramarna. Nu har jag provat i några kupor, ska titta till dem om några dagar.

Dessutom gjorde jag avläggaren som en toppavläggare, dvs jag skakade av alla bin ner i yngelrummet från de ramar som ska i avläggaren, sedan satte jag hela lådan med den blivande avläggaren på skattlådorna över spärrgaller. Snabbt så gick bina upp till ynglet, sedan flyttade jag lådan, då full med bin men garanterat ingen drottning. Nästa år vet vi om de blev bra.

söndag 28 juli 2013

Digitala arkeologiska fynd

Mina första bikupor har just flyttat in kvällen före. 2005-08-31
När jag tittade på en gammal hårddisk hittade jag lite gamla bibilder. Översta bilden är från mina första bikupor precis när jag fått hem första bisamhället. Det är bara bin i det bortersta.

Nedre bilden är precis när jag flyttat avläggare till min allra första utbigård. Redan då hade jag både valt kuptyp och färgschema som jag fortfarande är nöjd med.

Min första utbigård öppnad. 2007-06-14

Inte en dag äldre


Eller jo kanske några dagar äldre. Närmare bestämt ca 3800 dagar äldre. Gamla Bettan flyttade till ny ägare igår, hoppas nya ägaren blir nöjd. Översta bilden är från annonsen när jag köpte Gamla Bettan, nedre bilden är från igår när jag la in min annons.

lördag 27 juli 2013

Som en ny by i Settlers


För någon dag sedan så konstaterade jag att jag har både tillräckligt med bin och drottningar för att göra fler samhällen. Är det då min skyldighet som biodlare att ta tillvara denna möjlighet när så mycket bin dör i världen och Sverige? På sätt och vis är det kanske det. Men jag har fullt i alla mina bigårdar så jag gav mig ut på jakt efter nya uppställningsplatser. Jag brukar ägna rätt mycket tid att först reka på flygfoton på nätet och sedan irrar jag runt efter GPSen på småvägar.

Att starta en ny bigård är lite som att grunda en ny by i spelet Settlers. Man letar efter ett bra ställe som ger bra avkastning, man har förhoppningar, visioner och drömmar om hur platsen ska passa in i resten av ens "imperium".

På min utfärd i torsdags gjorde jag återbesök på de platser jag tittade på i vintras och fick tyvärr stryka alla. Jag hade dock sett ut 10 nya möjliga platser och 2 visade sig vara riktigt bra. Den närmaste fick jag kontakt med markägaren till och ikväll grundlades bigården "Tvärvägen".


När skymningen fallit flyttade jag dit ett par samhällen. Tyvärr ger inte mobilkameran kvällen rättvisa, det var månen som steg upp bakom kuporna, väldigt lugnt och fridfullt.


Hunnakärran

Egentligen behöver vi nog en ATV men en trädgårdstraktor med en rejäl vagn får duga. Det är väldigt tydliga symboler på vagnen att man får inte köra barn m.m. men det står inget om hundar! Grisen var rätt skeptisk och Siv ville helst hem och bort från den bullrande maskinen men Bärtil Bushund tyckte det var skoj efter en stund.

torsdag 25 juli 2013

Ta mig tusan

Detta är inlägg nummer 1000 på denna bloggen sedan starten för drygt fyra år sedan och det firar vi med en bild på en tårta!

Lina har aldrig varit någon dagboksskrivare, men det har jag från att jag var 12 år gammal till 25-årsåldern. Mitt dagboksskrivande var ett sätt för mig att fånga tiden, att stanna upp och reflektera över vad jag är med om i mitt liv för att kunna lägga det bakom mig och gå framåt. När jag för snart 10 år sedan höll på med en husrenovering återföll jag och började med en "ha gjort"-lista och upphörde med "att göra"-listor.

Denna blogg började på samma sätt som en dokumentation över en husrenovering och ett sätt att visa de närmaste vad som hände, men ganska snart kom mitt gamla dagboksskrivande ifatt mig.

Det är mitt eget behov av att fånga tiden som är drivkraften, men jag delar gärna med mig av det som händer i våra liv så följ gärna med in i framtiden!

Gubbar i höga kragar

Efter att tidigare i sommar ha satt ett antal  jordgubbsplantor som gässen och ankorna glatt åt upp så har jag nu gjort ett nytt försök när pallkragarna har hamnat bakom staket. I pallkrage 1 och 2 odlar jag jordärtsskockor eller rättare sagt så vårdar jag de få skockorna som inte blev ank- och gåsmat.Tyvärr fick jag inte tag i några av de jordgubbssorter som jag ville prova men det kan ju hända att man kan få tag i revsticklingar lite längre fram i höst att komplettera med. Några mindre vanliga och lite skojiga sorter fick jag dock tag i bland annat en vit jordgubbe, en smulgubbe och två remonterande sorter utöver några mer traditionella jordgubbssorter.

White Dream (vita bär, tidig) En helt ny sort jordgubbar eller "pineberry" med dekorativt vita bär med röda frön. Pineberry är en hybrid mellan Fragaria chiloensis och Fragaria virginiana. De vita bären gör att fåglarna inte hittar dem så lätt och behovet av att täcka bären är därför inte lika stort. Bären är söta och saftiga med en smak av ananas. En snabbväxande och härdig sort som ger bär i juni-juli. Plantorna är starkt revbildande. Skyddat läge rekommenderas då det blir mer bär. En del personer som inte tål vanliga jordgubbar kan äta dessa vita bär utan problem.
White Dream i pallkrage 3


Rebecka (Smulgubbe, röda bär) Svensk hybrid mellan jordgubbe (Fragaria ×ananassa) och skogssmultron (Fragaria vesca) som kom 1998. Sorten är remonterande och ger bär från juni och långt in på hösten. Rebecka är en bra sort och friska plantor med god avkastning. Bären är dock lite mjuka och lämpar sig därför bäst för direktkonsumtion och hobbyodling. Måttligt revbildande.

Honeoye (mörkröda bär, tidig) Amerikansk sort från 1979. Transport och lagringståligt bär som är en av de vanligaste sorterna i Sveriges kommersiella odlingar. Bäret upplevs ofta som syrligt och vattnigt i smaken av konsumenterna även om odlarnas smakbeskrivningar är betydligt mer fantasieggande och fantastiska.Ska bli spännande att se vad mitt omdöme blir när jag har smakat hemodlade bär av denna sort!

Sex plantor Rebecka  och tre plantor Honeoye i pallkrage 4
Salsa (ljust orangeröda bär, medel/sen) Vacker att se på. Ovanligt stora bär med god och aromrik och lite köttigare konsistens. Lättplockad men något ömtålig sort som lämpar sig bäst till självplock och direktförsäljning. Sorten är mycket högavkastande och har gett 25 ton/hektar i tunnelodlingar i Sverige!

Zephyr  (röda bär, tidig) Dansk sort från 1965 med god härdighet som kan odlas över hela Sverige. Plantan är kraftigväxande och  ger måttligt med revor. Avkastningen är god. Bären är koniska och ibland typiskt kamformade, klart röda och något mjuka. Smaken är svagt aromatisk och något söt. Bärstorleken är god i början av skördeperioden, men minskar snabbt, särskilt på äldre fält. Sorten är mycket känslig för mjöldagg och bör därför inte odlas på alltför lätta jordar.

Sex Salsa och tre Zephyr i pallkrage 5
Toscana (röda bär, remonterande) En rödblommande europeisk mycket vacker jordgubbsplanta som bär frukt från juni och långt in på hösten. Smaken är söt och plantan ger god avkastning över säsongen.

Senga Sengana (mörkröda bär, medeltidig) Tysk sort från 1954 som under många år har varit den mest odlade jordgubbssorten i Sverige även om den idag har blivit utkonkurrerad i komersiella odlingar av mer transport- och sjukdomståliga sorter. Plantan är kraftigväxande med mörkgrönt bladverk, som döljer blommor och bär. Revbildningen är riklig. Avkastningen är god. Bären är runda, mörkt röda, aromatiska och något syrliga.  Bären är mycket mottagliga för gråmögel. Sengana odlas främst i södra och
mellersta Sverige.

Sex Toscana och tre Senga Sengana i pallkrage 6

Ostara (mörkröda bär,  remonterande)  Mycket smakrik sort med och söta koniska bär. Jordgubbarna är medelstora och plantan ger bär från juni till långt in på hösten. Avkastningen under säsongen är relativt god.
Sex Toscana och tre Ostara i pallkrage 7
På framsidan odlas det även lite "minigubbar" i kruka. Att kunna gå förbi och stoppa ett smultron i munnen är aldrig fel!

Rügen Är en gammal tysk remonterande sort med rätt stor variation då den främst fröförökas då den sällan bildar revsticklingar. Bären är lite avlånga och spetsiga i formen och fortfarande rätt ljusröda med vit spets när de är mogna. Smaken är lite syrlig och den riktigt goda smultronaromen kommer först när bären i det närmaste är övermogna. Smaken försvinner vid tillagning. Med andra ord en sort som är bäst att äta direkt. Äldre plantor drabbas lätt av mjöldagg och man bör därför föryngra plantorna efter två år.

Snövit är en mutation av den svenska smultronsorten Rödluvan. Sorten är ett så kallat månadssmultron och ger endast bär under ca 3 veckors tid i juli. Bären är stora och välsmakande och ger förhållandevis god avkastning. Plantorna är starkt revbildande. Man skiljer på ett moget bär och ett omoget bär genom att fröna skiftar från grönt till gult när bäret mognar.
Rügen planterade tidigt i våras i de stora krukorna och en nyplanterad Snövit i den lilla krukan. Med på bild finns också några fina Dahlior som jag fick med posten i våras av min snälla syster.


onsdag 24 juli 2013

Knappast lindhonung

Den förmodade lindhonungen hanterade vi separat. Lindhonung ska vara grönskimrande och dofta mentol. Denna honungen doftar mest ljuvligt och så värst grönskimrande är den inte, så vi kan nog inte kalla den lindhonung. Högsommarhonung får det bli!

Honungstorken

Mera honung hämtades hem och stängdes in med torken igår. Idag är det meningen att vi ska slunga den.

tisdag 23 juli 2013

Inventering

Precis som vid denna tiden förra året har jag sammanställt anteckningar för att se vad jag har för drottningar och bisamhällen. Det tar en stund att bringa ordning och ett tag hade jag två samhällen för mycket, sedan saknade jag ett. Till slut stämde dock allt och jag kunde skriva ut en lista på de drottningar som sitter kvar i apideor för att kunna bestämma vad som ska hända med dem. Jag har ungefär lika många bisamhällen som vid samma tid förra året, men de är betydligt starkare och jag har fortfarande möjlighet att göra några avläggare till.

Utegång


Igår byggde Lina om boskapsvagnen till en fjäderfävagn. Sedan lastade vi in en massa ungdjur och körde ut den på vallen. Det ser lovande ut om vi bara kan lära djuren att gå in på kvällen.


måndag 22 juli 2013

Högsommar


Lina sköter om blomsterprakten och här är så fint på gården.


Det är inte ofta man måste sitta i skuggan av huset för att äta, men igår kunde vi inte ens sitta i skuggan av ett träd, det var för varmt.


101 år

Vi har varit på födelsdagsfirande med Linas familj. Det var en 70-åring och en 31-åring vi ville fira. Eftersom familjen är utspridd över halva Sverige bokade vi in middag och boende för de som behövde på Elisefarm. Mycket god mat som verkligen kan rekommenderas.

fredag 19 juli 2013

Vagnen


Vi har köpt en vagn till. Den första vagnen var en boskapsvagn som kommer att fungera som sommarbostad åt boskap, eller snarare ungfjäderfä. Ragnar (vår gårds förra ägare) hjälpte oss att köra hem nya vagnen och kom med en traktor som bott här tidigare.

Vi ägnade resten av dagen åt att röja logen där vi under hösten ska förvara foder i vagnen. I skymningen så blev det dags att koppla den efter vår traktor och försöka backa in. Då först insåg jag hur liten porten var och hur stor vagnen var...


Men det gick faktiskt att få in den!



Mockardagen


Igår skulle vi flytta gåshuset. Det stod i utbygget på baksidan och skulle bara vara att lyfta och köra iväg. Det visade sig var svårare än vi tänkt för i och med att det är så torrt har trästommen i utbygget torkat och krympt så att de stora skjutportarna med stålstomme inte gick att öppna fullt. Efter ett evinnerligt baxande med säckakärra och spett och traktorn i ena kanten fick vi ut det och kunde köra och mocka det.

Nästa projekt var att mocka kalkonboxen. Det är fascinerande, när man har bräda under sittpinnarna och djuren får gå ute så var golvströet helt torrt (om än skitigt) trots att det var många månader sedan vi mockade senast.



En assistent tyckte att skopan full med skit var ett passande ställe att sova middag på.


torsdag 18 juli 2013

AHT-besök

Idag fick vi besök av Herman med familj. Herman är en AHT precis som våra hundar och han hade inte träffat någon AHT sedan han flyttade från uppfödaren. De fick leka av sig.

Lindhonung och GD-avkomma

Igår bestämde jag mig för att försöka få lite lindhonung. Bisamhällena som stått hemma på gården efter kursen har dragit in lite honung och här är inte så mycket annat som blommat än lind. Så efter att ha flyttat alltihop med stor möda i måndags kväll åkte jag återigen ut till bigårdarna och hämtade hem ramar med honung. Det ser ut att bli 20 ramar med lindhonung.

Samhället längst fram till vänster i bilden är en av avläggarna från Galna Drottningen. Det är alltså skapat av en svärmcell och 3 ramar yngel för 7 veckor sedan och behövde igår första skattlådan. De andra 4 är inte riktigt lika bra, men 3 av dem behövde andra yngellådan redan för två veckor sedan. Det är inte världens snällaste bin, men rysligt produktiva.

För honung finns alltid risken att den får för hög vattenhalt och därmed att den kan jäsa. Om man placerar ramarna i ett stängt utrymme med en lufttork innan man slungar den så minskar vattenhalten. Eftersom ramarna med lindhonung inte var helt täckta tyckte jag det var en bra idé att lämna dem i skåpet på lastbilen tillsammans med en tork.


Gåsändringar

Det har inte blivit så värst lyckat med gåsuppfödningen i år, jag tror bara vi har fått 5 gässlingar. Dels har våra gäss varit lite unga (hanarna får inte alltid till det förrän de är 2 år gamla), dels hade vi en kläckare som strulade.

Tyvärr har den fina honan av kobran och muränan dött, helt oförklarligt. Däremot har den andra gruppen fått tre gässlingar och de växte snabbt om föräldrarna.

Planeringen för nästa säsong är i full gång. Då sätter vi hanen från kobran och muränan med en hona från 5-gruppen, och i en annan grupp hane med två honor från 5-gruppen. Dessa ska gå separerade från november. I och med detta fick vi en hane över från 5-gruppen som vi sålde igår.

Eventuellt köper vi in fler genbanksgässlingar i sommar, det får vi se.

Studiebesök

I tisdags kväll var Mellanskånes Biodlareförning här på studiebesök. Det är ju den förening som jag borde tillhöra eftersom jag bor där jag bor, men eftersom jag började min biodlarbana i Hästveda är jag fortsatt medlem där. Men det hindrar inte mig att delta i några av Mellanskånes träffar och istället för medlemsavgift hjälper jag dem med hemsidan.

Jag berättade om hur jag bedriver min biodling och varför jag har haft den inriktning jag haft. Eftersom det var många nybörjare med passade jag på att berätta lite om hur jag odlar drottningar. Sedan grillade vi korv och pratade bin till skymningen föll.

Exkursion


I måndags åkte pappa och jag på exkursion till några mossar. Dels kände jag att jag behövde ut i naturen och dels ville jag se om jag kunde hitta några intressanta uppställningsplatser för bin som kan ge helt annan typ av honung. Det första målet nåddes, det andra var väl lite tveksamt eftersom det var svårt att komma tillräckligt långt in i skogen med bil.




Efterkurs- och nattarbete

I måndags gick jag igenom alla avläggarna från kursen. Det hade gått bra, endast i en av dem hittade jag inga ägg och ingen drottning. På kvällen flyttades avläggarna tillbaka till de bigårdar där urspungssamhällena kom ifrån. Eller kvällen och kvällen, det var snarare natt. Jag kunde inte börja förrän bina lagt sig och jag hade 13 kupor att flytta så jag var inte i säng förrän framåt kl 1 på natten.

måndag 15 juli 2013

Fort Fox

I lördags kväll blev staketet äntligen klart. Ska man ha fjäderfä på utevistelse är det tyvärr en nödvändig investering, annars äter räven upp alla djuren förr eller senare. Vi har inte summerat kostnaderna eller fört bok över tiden, men en uppskattning är att staketet kostat 100 kr/meter och att vi byggt 3 meter/timme. Priser och tid är komplett med stolpar, nät, grindar, isolatorer, eltråd och lite nödvändiga verktyg.

söndag 14 juli 2013

Avelstips för avel med svarta ankor


En vacker Cayuga drake
Jag har översatt en text med lite avelstips från en engelsk bok som heter " Storey's Guide to Raising Ducks” av Dave Holderread. Tack till Krister Olander Lindblom som tagit de fina bilderna och lät mig låna dem. Mer av Kristers fina bilder kan du hitta på hans hemsida http://barslovshed.se 2017-08-22 kompletterades inlägget med en bild tagen av Anneli Vitterskog på en av hennes äldre lite  Cayugahonor  www.instagram.com/countrysided

- - - - - - - - - - - -

Avelstips 


För att undvika onödig frustration, behöver folk som föder upp helsvarta ankor förstå att det finns två typer av vitt som spelar in.

Ungfågelsvitt syns vanligtvis i den första fjäderdräkten och då främst under näbben och på framsidan av halsen och bröstet. Då utbredningen snabbt ökar från generation till generation är det inte lämpligt att avla på fåglar som har framträdande utbredning av ungfågelsvitt. Oavsett hur noggrant man selekterar kan ungfågelsvittt inte avlas bort helt från en linje av svarta ankor. (Anlagets närvaro är viktig för vitalitet och härdighet) I omsorgsfullt selekterade linjer kommer 15-30% av ungfåglarna visa ungfågelsvitt.
Två ällingar som visar  ungfågelvitt på hals och bröst.

 Åldersvitt kan jämföras med grånande hår och är länkat till grönglans. Anlaget kan visa sig från 4 månaders ålder eller först efter flera år och är vanligare på honor. Åldersvitt börjar ofta som enstaka vita fjädertoppar som gradvis blir vitare tills man har en vitfläckig fågel. Vissa ankor som bär anlaget utbredd svart utvecklar övervägande vit fjäderdräkt när de blir äldre även om de var helt svarta som unga. Djur som visar åldersvitt är de djur som ger bäst grönglans till sina avkommor.

De inringade ankorna visar hur åldersvitt kan se ut när det börjar komma

Här ser man en  hona på ca 3 år där det vita har ökat med åren. Alla ankor med åldersvitt blir inte så här vita men andra kan faktiskt bli helvita med tiden! (bild Anneli Vitterskog)

För att föda upp djur med bäst skimrande grönglans, välj en riktigt bra drake som har grönglans på primärfjädrana och på täckfjädrarna under vingen, och para den med en hona som har bra grönglans och som uppvisat lite åldersvitt redan vid 4-12 månaders ålder.

Grönglansen som man eftersträvar på Cayugor
För att föda upp helsvarta honor som kan ställas ut som äldre ankor para hona och drake som uppvisat inget eller ett minimum av åldersvitt vid 2 års ålder.

 - - - - - - - - - - - - - - - 


fredag 12 juli 2013

Järnlim

Nu ska vi äntligen inte vara beroende av andra för enklare reparationer i metall. Och kanske det ger lite nya infallsvinklar när vi inte är beroende av att bygga allt i trä utan kan välja att bygga i järn ibland? En enklare svets att flyttat in på gården.