torsdag 25 juli 2013

Gubbar i höga kragar

Efter att tidigare i sommar ha satt ett antal  jordgubbsplantor som gässen och ankorna glatt åt upp så har jag nu gjort ett nytt försök när pallkragarna har hamnat bakom staket. I pallkrage 1 och 2 odlar jag jordärtsskockor eller rättare sagt så vårdar jag de få skockorna som inte blev ank- och gåsmat.Tyvärr fick jag inte tag i några av de jordgubbssorter som jag ville prova men det kan ju hända att man kan få tag i revsticklingar lite längre fram i höst att komplettera med. Några mindre vanliga och lite skojiga sorter fick jag dock tag i bland annat en vit jordgubbe, en smulgubbe och två remonterande sorter utöver några mer traditionella jordgubbssorter.

White Dream (vita bär, tidig) En helt ny sort jordgubbar eller "pineberry" med dekorativt vita bär med röda frön. Pineberry är en hybrid mellan Fragaria chiloensis och Fragaria virginiana. De vita bären gör att fåglarna inte hittar dem så lätt och behovet av att täcka bären är därför inte lika stort. Bären är söta och saftiga med en smak av ananas. En snabbväxande och härdig sort som ger bär i juni-juli. Plantorna är starkt revbildande. Skyddat läge rekommenderas då det blir mer bär. En del personer som inte tål vanliga jordgubbar kan äta dessa vita bär utan problem.
White Dream i pallkrage 3


Rebecka (Smulgubbe, röda bär) Svensk hybrid mellan jordgubbe (Fragaria ×ananassa) och skogssmultron (Fragaria vesca) som kom 1998. Sorten är remonterande och ger bär från juni och långt in på hösten. Rebecka är en bra sort och friska plantor med god avkastning. Bären är dock lite mjuka och lämpar sig därför bäst för direktkonsumtion och hobbyodling. Måttligt revbildande.

Honeoye (mörkröda bär, tidig) Amerikansk sort från 1979. Transport och lagringståligt bär som är en av de vanligaste sorterna i Sveriges kommersiella odlingar. Bäret upplevs ofta som syrligt och vattnigt i smaken av konsumenterna även om odlarnas smakbeskrivningar är betydligt mer fantasieggande och fantastiska.Ska bli spännande att se vad mitt omdöme blir när jag har smakat hemodlade bär av denna sort!

Sex plantor Rebecka  och tre plantor Honeoye i pallkrage 4
Salsa (ljust orangeröda bär, medel/sen) Vacker att se på. Ovanligt stora bär med god och aromrik och lite köttigare konsistens. Lättplockad men något ömtålig sort som lämpar sig bäst till självplock och direktförsäljning. Sorten är mycket högavkastande och har gett 25 ton/hektar i tunnelodlingar i Sverige!

Zephyr  (röda bär, tidig) Dansk sort från 1965 med god härdighet som kan odlas över hela Sverige. Plantan är kraftigväxande och  ger måttligt med revor. Avkastningen är god. Bären är koniska och ibland typiskt kamformade, klart röda och något mjuka. Smaken är svagt aromatisk och något söt. Bärstorleken är god i början av skördeperioden, men minskar snabbt, särskilt på äldre fält. Sorten är mycket känslig för mjöldagg och bör därför inte odlas på alltför lätta jordar.

Sex Salsa och tre Zephyr i pallkrage 5
Toscana (röda bär, remonterande) En rödblommande europeisk mycket vacker jordgubbsplanta som bär frukt från juni och långt in på hösten. Smaken är söt och plantan ger god avkastning över säsongen.

Senga Sengana (mörkröda bär, medeltidig) Tysk sort från 1954 som under många år har varit den mest odlade jordgubbssorten i Sverige även om den idag har blivit utkonkurrerad i komersiella odlingar av mer transport- och sjukdomståliga sorter. Plantan är kraftigväxande med mörkgrönt bladverk, som döljer blommor och bär. Revbildningen är riklig. Avkastningen är god. Bären är runda, mörkt röda, aromatiska och något syrliga.  Bären är mycket mottagliga för gråmögel. Sengana odlas främst i södra och
mellersta Sverige.

Sex Toscana och tre Senga Sengana i pallkrage 6

Ostara (mörkröda bär,  remonterande)  Mycket smakrik sort med och söta koniska bär. Jordgubbarna är medelstora och plantan ger bär från juni till långt in på hösten. Avkastningen under säsongen är relativt god.
Sex Toscana och tre Ostara i pallkrage 7
På framsidan odlas det även lite "minigubbar" i kruka. Att kunna gå förbi och stoppa ett smultron i munnen är aldrig fel!

Rügen Är en gammal tysk remonterande sort med rätt stor variation då den främst fröförökas då den sällan bildar revsticklingar. Bären är lite avlånga och spetsiga i formen och fortfarande rätt ljusröda med vit spets när de är mogna. Smaken är lite syrlig och den riktigt goda smultronaromen kommer först när bären i det närmaste är övermogna. Smaken försvinner vid tillagning. Med andra ord en sort som är bäst att äta direkt. Äldre plantor drabbas lätt av mjöldagg och man bör därför föryngra plantorna efter två år.

Snövit är en mutation av den svenska smultronsorten Rödluvan. Sorten är ett så kallat månadssmultron och ger endast bär under ca 3 veckors tid i juli. Bären är stora och välsmakande och ger förhållandevis god avkastning. Plantorna är starkt revbildande. Man skiljer på ett moget bär och ett omoget bär genom att fröna skiftar från grönt till gult när bäret mognar.
Rügen planterade tidigt i våras i de stora krukorna och en nyplanterad Snövit i den lilla krukan. Med på bild finns också några fina Dahlior som jag fick med posten i våras av min snälla syster.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar