lördag 14 september 2013

Destructorjakten

Jag läste en artikel i bitidningen om en mätbar egenskap hos bin som gör dem mera motståndskraftiga mot kvalster, (Varroa destructor). I samband med vinterfodringen hade jag tagit bort några yngelramar och min plan var att undersöka dessa själv för den här egenskapen och inför dagen hade jag lånat en stereolupp. Första ramen hade inte några puppor som var tillräckligt gamla. Den andra ramen öppnade (från nr 16) jag alla celler i och hittade ca 300 tillräckligt gamla puppor och av dem fanns det Varroa i en och det hade reporducerat sig. Alltså så här långt 0% VSH-egenskap. Men det är väl inte så statiskt säkert, däremot kan jag vara ganska säker på att det inte är så många kvalster i samhället. Det var färre kvalster än jag väntat mig, men efter att ha räknat på det så är det inte så konstigt. Detta skulle motsvara ett totalt nedfall vid behandling på 50-100 kvalster och det är så gott som alltid mellan 50 och 300 i nedfall vid behandling av mina samhällen. Jag tittade även igenom ca 150 celler från annat samhälle (nr 21) och hittade ett kvalster som reproducerat sig och ett som lagt ett ägg men inte lyckats med sin reproduktion, alltså 50% i det.

Redan nu står det tyvärr klart att detta är en metod som inte lämpar sig när man använder en fungerade metod att bekämpa kvalstren, det är alldeles för få kvalster i samhället.

Tillägg: Jag har tittat igenom ramar från två samhällen till. I den ena (sh 49) fanns inte heller några kvalster att tala om (1 reproducerande av 80), däremot i den andra. Där (sh 44) är infektionsgraden sådan att bina faktiskt kan få problem med övervintringen (3 ickereproducerande och 10 reproducerande av ca 120). I det andra gick det då att räkna fram VSH-talet 23% och det betyder att där inte finns några uttalade VSH-egenskaper utan det ligger på normal nivå.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar