måndag 24 februari 2014

Skattedeklaration

Sista snödrivan på innergården töade bort igår, men det ligger fortfarande en driva i skuggan utanför köket.

Ett besök på tippen har hunnits med, liksom att skicka in skattedeklarationen för 2013 och göra bokföringen klar för januari månad. Vi har även fixat ett par nya dörrar i stallet så fått två rasboxar till. Och Lina har mockat hos hönsen.

söndag 16 februari 2014

Ankprovning

För att bättre förstå vad vi skulle kunna producera på gården hade vi igår en ankprovning. Vi hade bjudit in en smakpanel av andra uppfödare. Ankorna vi provade var Rouen, Peking och Svensk blå anka. Alla bilderna visar dessa raser från vänster till höger. Dessa tre är alla olika avelsvarianter med ursprung i gräsanden, medan t.ex. myskanka är en helt annan art.


För att inte dölja smaken på själva ankorna kryddades de endast med lite salt och peppar. De vägde alla 2,6-3 kg och var förhållandevis feta. Pekingankan hade lite större köttansättning än de andra och var ljusare i köttet än de andra som rå. Utseendemässigt är pekingankan vit och därför har skinnet inga svarta piggar vilket gör att den ser trevligare och aptitligare ut.


Ankorna tillagades i ugn i ca 4 timmar, 175ºC i ca 3 timmar och resten av tiden på 100ºC.

Smak. Vi provade och jämförde framför allt filéerna noga.

Svenska Blå anka hade mest anksmak, nästan lite dragning åt vilt. Blå anka hade passat bra även med en mera klassisk kryddning som t.ex. enbär, serverad med lingon.

Pekingankan var mest bara god och betydligt mildare i smaken är de andra två.

Rouenankan var som ett mellanting mellan Blå anka och Pekinganka. Mer smak än Peking, men inte lika mycket som Blå anka.

Konsistens. Det var ingen skillnad i köttets konsistens, men väl skinnet. Blå anka hade ett tjockt och hårt skinn. Rouen hade ett mjällt skinn med fin krispighet och mycket smak påminnande lite om dansk fläskstek. Peking hade ett relativt smaklöst skinn jämfört med de andra.

Sammanfattningsvis är vinnaren beroende på vad man vill uppnå. Enligt vår smakpanel så är antingen Rouen eller Blå anka som är segrare. Blå anka med sin lite starkare smak passar bättre till lite mer välkryddade rätter där skinnets smak och konsistens inte har så stor betydelse, t.ex. i en gryta. Till helstekt fågel är Rouenankan vinnaren.

Det smälter ut mycket ister från ankorna. Vi hade en braspanna under, sedan silade vi fettet och hällde på burkar. Det blev ca 0,7 dl/anka, dvs omkring 500 gram. Det är bra att steka i och baka, men kan ibland smaka just anka (kanske inte så konstigt).

Hur mycket räcker anka till? Det smälte bort mer än vi upplevt tidigare. Kanske var förra årets ankor alltför välgödda? Vi uppskattade att en sådan här anka 2,6-3 kg hade räckt till 4 personer.


Dessa ankor var uppfödda fritt gående utomhus på bete och ca 4-5 månader gamla vid slakt. Men på slutet lärde de sig rymma in till hönsen och stal en del hönsmat vilket förmodligen är orsak till att de var i fetaste laget. Ska man ha riktigt fina slaktkroppar måste man vara noga med att begränsa tillgången till kraftfoder.

Februarisysslor

För några veckor sedan hjälpte jag till att arrangera ett geocachingevent. Det var fjärde året och mitt bidrag i år var endast att hålla ett par workshops om OpenStreetMap och att städa efteråt. Kul hade vi och det kom över 100 personer!

Bloggen/hemsidan har fått en ny flik, Föreläsningar. Har har min presentation från geocachingeventet nu hamnat.

För någon vecka sedan var jag även inbjuden till en bioldarförening för att prata om avläggarproduktion. Min presentation från detta ligger också här på hemsidan. Vi har tänkt fylla på efterhand.


Lina och hennes kollegor har bjudit hit en kursledare i Creative Grooming som hållt intensivkurs med dem förra veckan. Många skojiga hundar blev det. Mycket mer finns att se på deras facebooksida.


Vi har haft ett litet problem med våra kameror. Datorns disk har nämligen varit full ett längre tag så vi har inte kunnat ta några nya bilder, eller rättare sagt ta hand om nya bilder. Nu är det problemet löst med en NAS, dvs en extern hårddisk som sitter på datanätverket, Network-attached Storage.


NASen var en trevlig bekantskap, väldigt lätt att få igång och börja använda så nu kan vi börja fotografera hur mycket vi vill igen.

Samtidigt passade jag på att uppgradera vårt datanätverk här hemma till gigabit. Lite tester visade att det gick att skriva 30-40 MByte/s till NASen.


Som styrelsemedlem i Skånes Biodlaredistrikt har det varit en del förberedelser inför gårdagens årsmöte med förklarande PowerPoint-bilder till de frågor som kunde förväntas komma. Gårdagens möte var ett kvitto på att tydlighet och förberedelser, både från styrelsen och valberedningen hjälper till att göra ett årsmöte smidigt. Vi var klara 2 timmar tidigare än jag trodde.
Styrelesen 2014 för Skånes Biodlaredistrik. Foto Per-Eric Cruce
Den löpande bokföringen för 2013 på gården, trimmet och biodlingen har också blivit klar.


Annars kretsar livet mest kring jobb, jobb och jobb. Inget fel i det, jag gillar vad gör!


En sista nationalpark innan färjan hem

Jag sover normalt bara 7 timmar så jag vaknade pigg kl 5. Internet har varit mycket, mycket bra i Estland, Lettland och Litauen, men Polen h...