Därefter gav vi oss ut på den stora jakten, vi hade ju några saker kvar vi ville kryssa av. Men det första som mötte oss utanför staden var som vanligt drivor av stork. De är hur coola som helst, det är svårt att inte gilla dem. Möjligen då om de skulle äta upp våra småkycklingar hemma.
Byggnaderna från de gamla kollektivjordbruken står kvar som minnesmonument över 1900-talets slaveri och förhoppningsvis som en vaccination mot de galenskaper kommunismen ledde till. En del byggnader används, men många står och förfaller. De är ofta delvis nedplockade av lokalbefolkningen och materialet återanvänt.
Men ur ett annat perspektiv kan man se kollektivjordbruken som en stor skiftesreform som gagnar dagens jordbruk med stora rationella åkerstycken. De största är helt i klass med storgodsens hemma.
De gamla tjänstebostäderna till kollektivjordbruken är ofta i bruk som vanliga lägenheter, mitt ute på landet.
Vi träffade även på en oljepump mitt ute i ingenstans. Jag visste inte det fanns olja i sådana mängder i Litauen att det var lönt att utvinna.
Såklart fick vi även loggat en cache idag. Det var på en rofylld plats där någon fått en uppenbarelse av Jesus och Maria.
Rätt som det var såg vi en vall som var väldigt ojämnt slagen. När vi plötsligt insåg att det stod små träpinnar ute på vallen blev vi nyfikna och gick av. Det visade sig vara en plantering av små havtornsbuskar. Fältet var stort och sträckte sig över en kulle, minst 20 ha. Det kan nog bli ett och annat bär så småningom, kanske på export till oss.
På en anslagstavla såg vi annonser för COBB och ROSS, det är broilerhybrider. På tavlan fanns också någon som annonserade nyslaktade höns - direkt till konsument på ett annat sätt än hemma.
Hur gick det då med dagens jakt? Vi gav oss ju ut för att leta grisfabriker och med näsans hjälp hittade vi faktiskt en sådan. Vi fick även se kvarnen där de malde spannmålen till grisarna. Men så mycket mer syntes inte.
Vi skulle också ta foto av de tidigare så vanliga små bågväxthusen men av en märklig anledning fanns först bara snickrade kantiga växthus längs vår väg. Så småningom dök de dock upp igen, i var och varannan trädgård.
Så småningom hittade vi också en grå ko. Eller snarare flera även om de flesta är samma färger som hemma.
De hade dock inte riktigt samma silvergrå nyans som de vi sett tidigare.
Några hönsfabriker hittade vi inte, däremot träffade vi på en rasfjäderfägård! Minorka, ljus columbia brahma, silverhalsad italienare, kopparmaran, rödsadlad MES, vit leghorn, duvor, pärlhöns, vita påfåglar, svartvingad påfågel, vita gäss, några bikupor och såklart en "jättestor" vakthund.
Bikupor såg vi såklart också massor. Nästan alla står i biodlarens trädgård, ofta ca 10 st. Färgglada trågkupor dominerar, men en och annan uppstaplingskupa i trä har vi sett.
De stora reklamaffisherna för mataffären IKI är en härlig bild på en gammal Volvo.
Speciella U-svängzoner är vanligt. Jag vet inte om det beror på att folk kör sämre eller om trafiklösningarna är mindre genomtänkta, men jag måste erkänna att jag varit en flitig användare av dem.
På väg till färjan stannade till på ett köpcentrum. Jag passade på att fotografera ett par väldigt olika akvarium.
Så småningom kunde vi borda färjan i 32-gradig värme.
Utsikt från hytten
Vår hytt rakt under bryggan
Sandstranden sträcker sig till Ryssland
När vi passerade Litauens gräns till havs hade temperaturen äntligen blivit mera lagom och vi drog oss till kojs efter en mycket intressant resa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar