En intressant reflexion är att bitsocker inte verkar finnas i detta landet. Däremot finns det alltid tjocka små pannkakor till frukost och det är väldigt gott med sylt och färskost.
Så småningom tog vi oss ut på en fin men något varm fotvandring runt Vilnius.
Lunchen intogs på en av stadens bästa adresser med utsikt över katedralen. Detta blev den dyraste måltiden hittills, 160 kr tillsammans.
Så småningom träffade vi på flera andra andra geocachare, bland annat ett par var från Finland som letade efter samma ledtråd som vi.
Möte med andra geocachare |
Äggmålning |
Såklart letade vi även efter geocacher och här slutade det inte så bra, jag fastnade...
Burkjakt |
En stor poppel |
Med navigatorns (fortfarande den gamla) hjälp så hittade vi fram till ett köpcentrum som var precis som hemma förutom att vi inte kan språket och priserna är minst 25% lägre. T.ex. fina skinnväskor kostade i storleksordning 1/5 av hemma, medan importerad elektronik är det inte så stor skillnad på. Utbudet var det inget fel på.
Ballongaffär |
Vi avslutade med pitabröd vid hockeyrinken som ligger mitt i köpcentret.
Lina hittade en ny favoritöl, medan jag fortsätter vara den inbitna Coca-Cola-drickaren.
På väg tillbaka till hotellet invigde vi den nya navigatorn och vi blev helt traumatiserade av vilken förfärlig röst hon fått. Efter en stund lyckades vi dock programmera om den och fick tillbaka den klassiska, vänliga, outtröttliga "Gör om rutt"-rösten som karakteriserar Garmin.
Vi körde en lång omväg för att komma längs floden tillbaka. Strax nordöst om centrum ligger helt oexploaterade gamla ödehus och skabbiga hyreshus. Undrar hur länge de dröjer innan markvärdena bättre kommer att reflektera detta guldläge?
I morgon åker vi rakt norrut, hur långt har vi inte bestämt.
Trevlig reseskildring!
SvaraRadera