lördag 30 januari 2016

Geotagging


En av förberedelserna till OpenStreetMap-presentationen var ju att leta rätt på gamla gps-spår och hitta verktyg att hantera dem. Bland annat hittade jag ett gps-spår från min gamla GPS loggat när jag vandrade i Atlasbergen 2008. På den tiden fanns inte (kände åtminstone inte jag till) några verktyg för att göra något intressant av det, dessutom var det ont om kartor. Jag hade gpsen på som logger mest för att i efterhand kunna titta var vi hade vandrat.

Nu har jag experimenterat med att geotagga (skriva in koordinater var det är taget) mina foton från resan i efterhand med några olika verktyg. Verktygen använder gps-spårets tid och fotoklockslag för att räkna ut var det är taget. Man kan visa dem i Google Earth.

OpenStreetMap


Nyligen ordnade min kollega


ett geocachingevent. Jag var med på ett litet hörn och höll en workshop om OpenStreetMap. Det jag visade live-demo på då blev inte riktigt färdigritat, men från och med ikväll är hela vägen genom Flahult med på OpenStreetMap.

Det var ett litet detektivarbete att hitta GPS-spår från svärföräldrarnas stuga åt nordväst att rita vägen efter, jag har inte åkt där på flera år. Jag visste att jag cachat där tidigare och hittade till slut gamla spårloggar från 2008 sparade från min gps.



50 mm2


I somras skaffade vi en lastmaskin till gården. Under hösten har den varit svårstartad och under vintern har det inte gått alls utan startkablar från något annat fordon. Jag trodde batteriet var slut, men när jag gjorde lite olika försök hjälpte det knappt, startmotorn har gått väldigt långsamt ändå.

Så idag blev det helrenovering av strömmatningen. Jag bytte kablaget till rejäla 50 mm2 kablar, rengjorde allt, fettade in, flyttade om ordning och brickor på startmotorn så att strömmen från batteriet fick raka spåret. Jag bytte gamla trötta batteriet mot två moderna lätta personbilsbatterier parallellkopplade till halva priset mot vad ett stort kostar. De är även inkopplade symmetriskt med plus och minus från vart håll så att spänningsfallet blir precis lika. Det gav resultat, startmotorn gick mycket snabbare och den startade direkt. Kul när det fungerar.

Nu hoppas jag faktiskt att det blir någon mer köldknäpp i vinter så jag kan se hur kallt det kan vara för att den ska starta utan motorvärmare.

Bättre än IRL

Förra vintern skaffade jag mig ett nytt träningsredskap, en cykeltrainer. Det är ett ställ där man spänner fast cykeln med bakhjulet i luften. När man trampar så bromsar den hjulet. Det låter ju precis lika tråkigt som en motionscykel.

Men jag valde en modell som kan kopplas till datorn och variera motståndet efterhand som uppförs- och nedförsbackar simuleras och det är som natt och dag. Idag körde jag t.ex. en tävling, ett varvlopp med ett antal virtuella motståndare som jag körde skiten ur.

Numera är det nästan alltid mera lockande att cykla inne än ute för mig. Vart är vi på väg? Instängda i våra små virtuella bubblor.

Jag har ett par mål med cykelträningen denna säsongen. Ett är att delta i några motionslopp på MTB, ett annat är att komma iväg på den cykelresan som blev inställd förra året.

Andmat, uralstring och exponentiell tillväxt



Andmat borde egentligen vara en bra vattenväxt. Den filtrerar ut stora mängder näring ur vattnet samtidigt som den har lätt att få tag i koldioxid och dessutom finns i ytan där ljuset är starkast. Men den tar över! Gör man inget växer det igen i tjocka lager och all växtlighet undertill blir kvävd.

För några veckor sedan tog vi tag i det och tag använde ett av mina gamla tricks, vattendammsugare. Först tar man upp all andmat med håv, sedan dammsugar man resten. Efter en vecka tar man fram dammsugaren igen, och efter en vecka igen osv. Men man kan ju undra var den nya andmaten kommer ifrån? Uralstring? Det var ju helt rent för bara en vecka sedan. Men fint blir det nu!



Fodermaskinen - andra och sista delen



Efter en del meckande och reservdelar förra våren fick vi igång fodermaskinen och började montera upp den. Vi ägnade två hela helger åt att montera upp rör på logen för att kunna flytta fodret till där djuren är. Det var mycket som krånglade, vändhjul som satt fast, rör som hoppade isär så kedjan inte löpte osv. När den väl gick igång hoppade kedjan över kuggarna på drivkransen vid motorn så vi drog ut kedjan, vände den och trädde om den från andra hållet. Efter det fungerade det fint - i 20 minuter, sedan gick kedjan av.

I samma ögonblick bestämde vi oss för att vi fått nog, ska den användas behöver det vara hos någon som har lättare rördragning med färre svängar.

Vi satte in en bortskänkes-annons och en bekant till oss nappade och hämtade den. Vi har fortfarande en massa rördelar och kedja kvar och en reservdelsmaskin, de står kvar ett tag sedan hamnar de i metallskroten.