Getforskning, offer och bad

Vi åkte förbi en skylt där det stod getforskningsstation. Vi blev nyfikna och stannade till. Vår chaufför/guide och numera även tolk frågade om vi fick titta lite och efter att förmannen sagt ok fick vi gärna det.

Antingen var alla baggarna av en ras och getterna av en annan, eller såg vi bara 3 av deras grupper så vi vet inte o det avel eller något annat de höll på med.

Nästa stopp var vid Manakamana tempel. Det går en fin kabinbana upp till templet och runt templet har det vuxit upp en hel by. Det brukar vara långa köer men när vi kom var det relativt lungt.

Lite oklara besked om templet skadats i jordbävningen (som är den officiella bilden) eller om jordbävningen var ett lämpligt tillfälle att få lite extra bidrag för den välbehövliga renoveringen vet vi inte, men det spelar mindre roll.

Templet är en offerplats där man framför allt offrar getter och höns. Köttet går absolut inte till spillo, det får man med sig hem. Men för att hantera boskapstransporten finns det speciella getkabiner i liften.

Priset på kabinbanan skiljer sig dramatiskt mellan utlänningar, nepaleser och lokalinvånare. Det är helt rimligt, vår köpkraft är helt annorlunda. Det är generellt ofta så att priset är olika för utlänningar och inget man smusslar med så man känner sig inte lurad utan det står annonserat på prisskylten.

Vi bodde på ett hotell i närheten och nu var jag mera mentalt förberedd på att bada i (den i mitt tycke iskalla) poolen. Det fanns t.o.m. poolbar men den var inte bemannad pga att det är en högtid som påminner om vår jul, alla som kan har åkt hem.

Vi tog oss ner på flodstranden och promenerade en bit i den vackra kvällen innan vi käkade ännu en utsökt middag.