Lumbinis motpol

Idag tog vi en taxi till Bhakatpur. Det är en tempelstad ca 10 km öster om Kathmandu.

Det är svårt att beskriva detta stället i ord och bild, det väller över en på samma sätt som tempelområdet i Lumbini fast ändå totalt annorlunda.

Där Lumbini var vackert och välordnat är detta ett kaosartat virrvarr. Detta känns mera som folkets tempelområde. Här är trångt, massor av folk, massor av offergåvor, kladdigt, blodigt, smutsigt och illaluktande.

Alla makthavare genom århundradena i Kathmandu har velat att deras namn ska gå till historien med ett tempel här. Ibland känns det som de har kastat pil på kartan - här ska vi ha ett nytt tempel.

Det finns ett huvudtempelområde men sedan finns det precis hur många till som helst insprängda i bebyggelsen i gamla staden. Ingen aning om hur många, 100 kanske? Plus en massa små offerplatser. Pga den stora högtiden just nu var det en massa processioner med trummor eller flöjt som gick genom området.

En vattenbuffel väntar på "sin" tur

Tyvärr drabbades Bhaktapur hårt av jordskalvet. Många tempel hade rasat och delar av den gamla bebyggelsen i östra nedre delen var helt förstörd. Templen byggs upp, men bostadshusen var lite mera blandat beroende på om ägaren hade råd eller inte. Nödbostäder i form av plåt eller tält och toaletter fanns kvar, ofta hjälp från Röda korset och FN.

Byggnadsmaterialet låg kvar, på vissa ställen staplade och i väntan på att kunna återanvändas.

Såklart loggade vi en cache också när vi var där.

På väg tillbaka till Kathamndu svängde vi förbi där Linas pappa jobbat ett antal år.

På kvällen åkte vi med Linas föräldrar till ett av Kathmandus finare hotell (Dwarika) och åt middag. Hotellet är från början ett renoveringsprojekt av gamla kulturhistoriskt viktiga byggnader där vissa delar renoverats, andra återanvänts. Renoveringen var en viktig kulturgärning men dettta har också blivit ett andningshål att komma från det nepalesiska kaoset. En natt kostar inte mycket mer än på Scandic i Stockholm.