tisdag 16 maj 2017

Proteinbanken

Bina är blomtrogna men det kommer med en dold kostnad - ensidighet i kosten. En av mekanismerna som bina utvecklat under årmiljonerna för att hantera detta är något jag kallar proteinbanken. Om bisamhällena står för tätt eller om det är kallt eller torka så finns det för lite pollen generellt. Även för detta hjälper binas eget proteinförråd, åtminstone ett tag.

För några år sedan läste jag denna utmärkta artikel, http://scientificbeekeeping.com/fat-bees-part-1/, och det var en ögonöppnare för mig och min syn på bisamhället.

Mekanismen är att bina kan lagra protein i fettkroppen, huvudsakligen i ämne som heter vitellogenin. Det kan närmast beskrivas som äggula, dvs något bina kan göra allt möjligt av. Ämnet är inte bara protein utan även fett och kolhydrat, det är därfor kroppsdelen heter fettkropp.

Förenklat kan man säga att nykläckta bin äter pollen och bygger upp sin reserv av vitellogenin. När de matar larver förbrukas deras vitellogenin. Mycket förenklat kan man säga att när deras vitellogenin tar är slut blir de dragbin. Dragbina behöver istället bli matade med protein för att klara sina veckor i fält, men bisamhället vågar inte skicka med dem några reserver, det är för dyrbart.

Med detta i bakhuvudet så kan man få en ny syn på binas åldrande. Det är inte hur många dagar gammalt det är som säger hur lång tid biet har kvar att leva utan det är snarare hur många dagar det har arbetet som säger hur lång tid biet har kvar att arbeta. Det är mängden vitellogenin det har kvar som är biets verkliga ålder. Livslängden är alltså brukstid snarare än kalendertid.

Detta är en förenkling men det hjälper mycket att förstå bisamhället om man tänker att bin som inte jobbar förbrukar inte vitellogenin och åldras därmed inte.

Detta gav mig en helt ny syn på både draguppehåll på sommaren, på vinterns längd och på ynglets värde. Eftersom bina investerar delar av sina liv att föda yngel inser man att det är mycket kostsamt och värdefullt för bisamhället. Det är alltså inte bara insamlade resurser som pollen som går åt.

Å andra sidan ett draguppehåll på sensommaren som stänger ner yngelsättningen är inte lika katastrofalt som jag trodde. Jag levde i tron att kom det inget drag på 1½ månad på sommaren så var alla bina i princip döda. Av erfarenhet vet jag att så är det inte och här finns förklaringen. Motsatsen är då om man istället har tagit yngel till avläggare så finns det inga reserver av lagerbin och bisamhället måste ha möjlighet att återuppbygga sin proteinreserv - proteinbanken annars klarar de inte vintern.

Det finns alltså en eftersläpning i detta. Man kan inte se någon större skillnad på ett samhälle som fått allt sitt yngel borttaget eller ett samhälle som haft stopp i äggläggningen. Men det är en dramatisk skillnad i vilken kapacitet de har att utvecklas.

Här kommer även biets förmåga att hantera olika pollenkällor och draguppehåll in. Det tär på vissa resurser, men så länge inget tar slut kommer man knappt att märka det.

Alla sorters pollenersättning inte är fullvärdiga och av otillräckliga sorter byggs det upp en brist-skuld. Det märks inte om det kommer in balanserat protein i tid men utvecklingen stannar tvärt och med förkortad brukstid (livslängd) på enskilda biet om verklig brist uppstår.

Här kan man bli lurad av pollenersättning. Historiken påverkar hur bisamhället utvecklas även med samma pollenersättning. Dessutom en obalanserad pollenersättning som inte täcker alla behov verkar ändå fungera bra ett tag, sedan inte alls.

Ett bisamhälle som blir yngelfritt på grund av förlorad drottning har allt sitt vitellogenin kvar en tid.
Ett bisamhälle där man tar bort alla yngelramar hamnar i kris och tar månader att hämta sig.

På bilderna har jag försökt göra ett exempel på proteinförrådet i ett samhälle som först förlorar sin drottning, sedan förlorar sitt yngel. När drottningen förloras så slutar uppmatning av yngel och en stor mängd bin gör inte av med sitt protein. När ny drottning åter finns så går det snabbt att mata upp yngel. Blir bina däremot av med sitt yngel så blir de av med en stor del av samhällets protein samtidigt.





Vinterbin är de bin som inte har börjat sitt arbete innan vintern. Men ett bi är inte moget direkt när det föds utan behöver lite mer protein för att vara redo och så länge det kommer in pollen kommer nya vinterbin att bli färdiga. Dessa bin på lager är redo att sätta igång med sysslorna på våren när pollen och nektar åter kommer in.

I andra klimat finns exakt samma som vinterbin men där kan man kalla dem "torkbin" istället. Funktionen är att vara beredda att börja jobba när torkan/vintern är slut. Torka är inte lika förutsägbart som vinter så bina har i sig att alltid ha ett mer eller mindre stort lager av uppmatade bin som aldrig jobbat, beredda att hugga i när förhållandena blir bättre.

fredag 5 maj 2017

När det inte blir som det var tänkt, ett försök att rädda vitlök.

"1N73LL1G3NC3 15 7H3 4B1L17Y 70 4D4P7 70 CH4NG3" - 573PHEN H4WK1NG står det på tröjor som just nu marknadsförs hårt på bla Facebook. Stämmer det så är odlare himla smarta. Vi har genom alla tider anpassat oss och modoifierat våra metoder. Som ni alla vet så är det inte alltid det blir som det var tänkt och man får hitta på någon annan lösning eller annat användningsområde.

I fjol inledde jag sommaren med att bli sjuk pga feltillverkad medicin. Nu mår jag bra igen men  förra sommar var inget vidare och ogräset vann i landet. Lite avkastning gav det även om kvickroten växte igenom de täckta bäddarna och det var svårt att hitta lök och vitlök bland allt ogräs när det var dags att skörda.

Jag trodde att jag lyckades men icke. Jag hade missat att ta upp en hel rad vitlök och den grodde fint som ett pärlband med tussar i ogräsbädden nu på vårkanten.


Då kvickroten har tagit fäste har vi bestämt att låta grisarna lösa ogräsproblemet åt oss i köksträgården. Grisar är inte speciellt förtjusta i vitlök utan kommer nog mest böka sönder tussarna. Att förstöra vitlöksplantor svider i en odlarsjäl så jag beslutade mig för att testa att ta upp och flytta plantorna till det stora "landet" på 5000kvadratmeter.


Fördelen med flytten bli att varje planta får bättre plats och mer näring att tillgå när de står en och en. Chansen att det blir en klyftad lök borde öka dramatiskt. Jag gav mig ut med grepen och grävde upp tussarna. Det blev en hel hink full med plantor och lukten av vitlök skrämde nog bort alla vampyrer i grannskapet! Jag är inte riktigt hundra på vilken sort men förmodligen Clédor


Så här ser det ut när en hel lök har grott i backen. Innan utplanteringen kommer jag dela och skaka av jorden för att vara säker på att inte få med kvickrot till nya landet. Det är i princip ogräsfritt efter att grisarna har bökat där i omgångar de sista 2 åren.  Med Bruntes hjälp  (Honda tvåhjulstraktor med kopplad kup-plog) gjorde jag en ca 15 cm djup fåra där jag placerade de drygt 200 vitlöksplantorna lutade åt ena sidan.


Därefter krattade jag över jord först från ena hållet så rötterna täcktes och plantan stod på sned.


När det var gjort vände jag och krattade tillbaka så att plantorna reste sig upp.



Naturligtvis borde jag ha vattnat men arbetet på mitt hundtrim kallade. Jorden var rätt fuktig i botten så förhoppningsvis klarar det sig ändå annars får jag vattna senare. 

Nu är det bara att vänta och se vad det blir av detta sätt att rädda det som blev fel förra året. Det värsta som kan hända är att alla plantorna dör. Då har jag slängt bort ett par timmars arbete. I bästa fall kommer jag ha massor av vitlök. Egentligen hoppas jag på ett halvlyckat resultat där lökarna växer till men inte klyftar sig. Det vore helt klart  trevligt men massor av runda vitlökar, de är lättare att skala! 

För er som inte lyckades läsa det som stod överst så är det ett citat från den teoretiske fysikern Stephen Hawkin - "Intelligence is the ability to adapt to change." "Intelligens är förmågan att anpassa sig till förändring" på svenska. En bra beskrivning på oss som odlar eller hur! 

tisdag 2 maj 2017

Eartway enradig såmaskin och så några potatis....

Jag vet att jag inte skulle sätta fler potatis men Min farfar sa alltid "Betäter sättter man på 1a maj" Så bara för att lyda hans råd så satte jag 25 meter till! Denna gången Lintzer Delikatess, Andrea, Mandel (troligtvis) och två okända matpotatisar en rödskalig och en vitskalig för att fylla raden.




När det var gjort var det dags att inviga min nyinköpta Earthway. En enradig handputtad såmaskin. Det finns ett antal skivor till för olika plantavstånd och olika  fröstorlek så det gällde att hitta den som matade morotsfrö bäst.



Det var lite pyssel att komma igång, då jag aldrig har använt en sådan tidigare, men sedan var det bara att köra på. Jag var djupt koncentrerad då maken passade på att knäppa av denna bild.


Även om det hade varit bra med en något jämnare bädd så gick det utmärkt att köra över harvsträngarna. Vi får försöka hitta en fingerharv att sätta efter storharven i framtiden.

På mindre än 30 minuter sådde jag 6 rader a 25 meter  och om allt vill sig väl så blir det  knappt 6000 morötter av detta. Förmodligen behövs det gallras lite då såavståndet  är 2,5 cm. Men det kan man nog vänta med tills man kan ta det som ska gallras som minimorötter. Sista raden blev nog lite ojämnt sådd då fröna började ta slut och maskinen förmodligen matade lite oregelbundet.  Men överlag känn det som om detta var en bra investering nu när vi har 5000 kvadrat att odla.

Nästa lediga stund med hyfsat väder blir det till att så resterande morotsorter. Om inte all odling går åt totalt åt pipsvängen lär vi kunna hålla hela släkten och alla grannar med morötter och mata grisarna också!



Igår fick jag också börja njuta av belöningen för allt odlande. De första två rädisorna skördades. Inte mycket men tillräckligt för att hålla motivationen på topp!



tisdag 25 april 2017

Att föröka upp genbankspotatis

Den nordiska växtgenbanken Nordgen ger varje år privatpersoner möjlighet att köpa en lite mängd frö, lökar eller potatis av sorter som de förvaltar i genbanken. Och jag brukar passa på att köpa ett par sorter.  Man får tre pyttepotatisar  som är odlade i labb i smittfri miljö. Tanken är sedan att man själv ska föröka upp potatisarna så att man året efter har egen sättpotatis.


I år föll valet på följande tre sorter (Text och bild från Nordgen):



ELSA
Framtagen vid Sveriges Utsädesförening 1948. Odlas fortfarande i liten omfattning i sydöstra Sverige. Sen matpotatis med ovala, släta knölar med grunda ögon. Ljusgul köttfärg, ofta något flammig. Relativt god motståndskraft mot kräfta, bladmögel, brunröta, krussjuka, vanlig skorv och Phoma. Svagheten är dess mottaglighet mot rostringar. God kokkvalitet och fast konsistent.


RAUDAR ISLENSKAR (Gammal Svensk Röd)
Mycket gammal lokalsort och ev. den första som kom till Island 1760. Anses vara en av de sorter som Jonas Alströmer hade med sig från Holland och Frankrike 1720-1730. Odlades också i Finland, Norge och Sverige. Medelsen, sätter många knölar. Rundkorta ovala, lite tillplattade knölar med djupa ögon. Gult kött, ofta med rödfärgade kärlsträngar. Kan uppnå mycket hög torrsubstanshalt och är mycket välsmakande med sötaktig smak. Motståndskraftig mot kräfta, vanlig skorv, stjälkbakterios och mop top.

   


HANKKIJAN TUOMAS

Framtagen vid finska Hankkija Plant Breeding Institute 1975. Medeltidig, mjölig matpotatis med ljusgul till gul köttfärg och grunda ögon. Skörden oftast riklig men sorten är ofta småfallande. Knölformen oval och enhetlig. Välsmakande och med högt stärkelseinnehåll. Har överlag god motståndskraft mot olika sjukdomar.

Då  potatisarna är små så förgror jag dem inne i små krukor som första steg. Jag lägger potatisen på jorden och trycker ner den så ca halva potatisen ligger under jord.  Därefter vattnar jag lite. Krukan ställs ljust och i ca 15 grader. I år hade potatisarna fått vänta lite på att bli satta och legat lite varmt så de hade fått långa groddar.

Vill man få ut extra många plantor kan man bryta av en del av groddarna som kommer och plantera dem  i jord så utvecklas de till en ny planta. Detta blir en vegetativ förökning och blir sortäkta potatis även om man inte satt en knöl. Groddarna petar man bar ner i jorden. 


Man kan också dela potatisen och på så sätt få fler potatisplantor, så länge man har ett groddöga på varje bit. Det väljer jag att inte göra på så här små potatisar även om det går. Däremot gör jag ofta så på riktigt stora sättpotatisar som sak ut i landet. I själva verket är potatis så livskraftig att om du skalar potatisen tjockt kan du äta potatisen till middag och sätta potatisskalet för att få potatis plantor att sätt ut i landet!

När potatisarna har börjat gro i sina  små krukor sätter jag dem   i  20 liters hinkar med dräneringshål i botten.  Jag fyller ca 10cm jord i botten sätter potatis och jordklump från krukan på jorden och täcker så att blasten precis sticker upp. Allteftersom  blasten växer fyller jag sedan på jord tills hinken är full. 

Att odla i hink är inget jag normalt gör med potatis men vi har mycket sork som gärna tar sig ett smakprov på allt som växer under jord. Inget stort problem när man har flera meter av en sort i landet men helt förödande när man bara har ett fåtal små sättor. Så hinkodlingen av genbankspotatisen är  ett sätt att öka chansen att ha en större mängd sättor till nästa år. Fjolårets hinkodling av potatisar från Nordgen resulterade i 30-60 sättpotatisar av varje sort så i år har det blivit långa rader i landet av Svensk Rödbrokig, Tersus och Kongo.

fredag 21 april 2017

Protein eller energi?

Förenklat kan man säga att bin äter tre saker, pollen, nektar och vatten.

Näringsämnen

Pollen är grundstommen och är huvudnäringen för bina förutom energi och det fyller binas behov av proteiner, fetter, vitaminer och mineraler. Det är pollen som bygger upp cellerna.

Nektar ger energin som krävs för att driva cellerna när de väl är uppbyggda. Det fungerar även som flygbränsle och som värmebränsle för bisamhället. Nektar innehåller små mängder mineraler och vitaminer men det är osäkert om detta har någon betydelse för bin som samtidigt har tillgång till pollen.

Vatten behövs för att ge rätt konsistens på fodret och är även en källa för mineraler.

Vad är bäst?

Bina är vad man kallar supergeneralister när det kommer till maten. De kan äta pollen och nektar från nästan vilka växter som helst och kan ta tillvara nästan vilka sockerrika växt- och fruktsafter som helst (se länk i slutet av texten).

Pollen

Tack vare att det normalt finns en så stor variation i pollentillgången så blir binas fulla behov av olika aminosyror och fetter tillgodosett. Men bina blir ändå lätt blir lurade av olika pulver, t.ex. kan man ibland se bin rulla sig i sågspån i tron att det är något näringsvärde. Majsmjöl från viltfoderplatser har mina egna bin hämtat hem massor av. Detta har ringa värde för dem. Bina har en naturlig reserv för att klara sig mellan olika sorters drag. De får inte brister förrän de haft en ensidig diet en längre tid.

Nektar

Det är lika naturligt för ett bi att hämta nektar från en blomma som att slicka ett klibbigt blad efter bladlöss eller att dricka fruktsaft från ett övermoget hallon. Bina tillsätter enzymer som spjälkar nektarn och ger den antibiotiska egenskaper. Därefter torkas den behandlade nektarn och lagras in i celler som honung. De antibiotiska och eventuellt andra hälsobefrämjande egenskaperna kommer alltså inte från blommorna utan är något bina tillför. Däremot har det mesta av doft och smak sitt ursprung i källan. Fruktsaft, blomsternektar eller honungsdagg ger olika smak.

Socker

Vad händer då när bina blir matade med sockerlösning gjord på strösocker? Ur binas synvinkel är det inget annat än ett mineralfattigt drag av en sockerhaltig saft. Den spjälkas, torkas, får enzymer och lagras in som vilken honung som helst.
Därmed inte sagt att sockerfodret är helt likvärdigt. Avsaknaden av mineraler och vitaminer kan ha betydelse för binas flora av mjölksyrabakterier i magen, men det skulle lika gärna kunna vara vattnet i sockerlösningen som är orsak till eventuella skillnader. Troligtvis är det skillnad på brunnsvatten, klorerat kranvatten och destillerat vatten. Det enda man kan säga säkert är att pollen har en avsevärt mycket större betydelse i dessa sammanhang än i vilken form biet får sin energi.
Ur vårt perspektiv så saknar den inlagrade "sockerhonungen" nästan doft och smakar väldigt lite, mest bara sött. Men det som lagras in i cellerna får samma antibiotiska egenskaper som annan honung, egenskaperna är ju till för att göra den lagringsduglig för bina.

Fördjupning

Om man vill läsa mer om binas näringsbehov är en bra och lättillgänglig artikeln denna på Beesource. Här finns även lista på sockerarter bina inte kan tillgodogöra sig.
http://beesource.com/resources/usda/honey-bee-nutrition-and-supplemental-feeding/
På Alingsås Biodlareförenings hemsida har Curt Augustsson också ställt samman en mera omfattande beskrivning av binas näringsbehov för den som vill veta mer
http://kupan.se/?page_id=214

lördag 15 april 2017

Nu har den tutat färdigt!


Jag hyser ett stort förakt för mina ingenjörskollegor som konstruerar konsumentelektronik som tutar som fan titt som tätt. Testas inte prylarna utanför labbet? Många prylar piper när strömmen kopplas på, det är mycket irriterande när man bor på landet och har svajigt elnät och man vaknar helt i onödan och får reda på att "nu har vi spänning".

Men det som verkligen fått mig att tappa tron på ingenjörskonsten är en bakmaskin som marknadsförs med att "ställ in timern och vakna till doften av nybakad bröd". I verkligheten vaknar man första gången till ett jävla tutande efter en halvtimme när man kan hälla i nötter, sedan två timmar senare när den bakat färdigt och sedan ytterligare efter en timme till när den upplyser om att "nu har jag minsann stängt eftervärmen också". Hur tänkte de? Eller hade de bara otur? Eller skrev marknadsavdelningen en spec som ingenjörerna inte ifrågasatte?

Nu har åtminstone denna apparaten tutat för sista gången och ska inte väcka oss mer - den fick smältlim rakt in i högtalaren.

Griskultingar

Den 13/3 fick vi kultingar. 3 nästan helröda, 2 riktigt röda och svarta, 5 ljusröda och svarta.

Den höll i 7 år och 51 veckor

Man inser att man bloggat förfärligt länge när förra köpet av ny tvättmaskin också finns där, se länk. Med 8 års hårt arbete med arbetskläder, hundfiltar och byggdamm bakom sig kändes det inte riktigt meningsfullt att reparera när den gamla började krångla i elektroniken. På långfredagen åkte vi och tittade ut en ny arbetshäst.

Nu gick det inte helt smärtfritt att ta ut den gamla och sätta in den nya. Vi har bytt toastolen under tiden och i princip gick den inte förbi.
Efter att vinklat bort toastolen så fick vi till slut dem förbi och kunde koppla in och provköra.

Nya miljövänliga tvättprogram är hysteriskt långa, men maskinen väger själv tvätten och bedömer hur länge den behöver tvätta och i verkligheten har det gått betydligt fortare på de program vi provkört än vad displayen först visar.

torsdag 13 april 2017

Potatis i sneda rader 2

Efter att ha varit på slakteriet och hämtat köttlådor och levererat köttlådorna till våra kunder fanns det lite tid över innan det var dags att kvällsfodra djuren. Vädrets makter var nästan på min sida. Med andra ord det regnade inte, men det var mulet, 7 grader och blåste iskallt.

På med mössa, vantar, fleecetröja och jacka och så ut med pärena. Idag var det fler sorter men inte lika mycket av varje sort.  Jag började med att sätta Asterix, Shetland Black och Kestrel.

När det var gjort blev det en snabb paus och sedan kom Olof med ut och hjälpte till. De sista raderna gick i en rasande fart och 1½ timme senare så hade vi även satt Anya, Mayan Twighlight, Mayan Gold, Colleen, Highland Burgundy Red, Kongo, Rödbrokig Svensk, Tersus, Maouri och Ulster Cheftain.

Av dessa sorter så finns det en som mitt hjärta klappar extra för. Rödbrokig Svensk.  Farfar odlade den redan på 40-talet när pappa var liten och bortsett från att den är god så är den så starkt förknippad med min uppväxt, farmors matlagning och min farfars odlande. När farfar gick bort var det ingen som tänkte på att rädda sättpotatisen och sorten gick förlorad för min familj.  

Jag har under flera år försökt få tag i  den igen utan framgång men så förra året fick jag tre pyttepotatisar från Nordgen! 


 

Dessa tre pyttepärer förodlades i kruka inne och planterades så småningom i hink för att skyddas ifrån gnagare. Jag hoppades att jag skulle kunna få fram en liten större mängd sättpotatis. Och det lyckades. I år kunde jag både sätta en lång rad själv och dela med mig av några sättor till min pappa. 


Nu är alla potatisar i jorden och vi har ungefär 500kvadratmeter potatisland som förhoppningsvis ska förse oss och att par till med både matpotatis till nästa säsong och sättor till nästa år. 

Stödfoder eller drivfoder?

Vid denna årstiden pratar biodlare mycket om att fodra bina. Det finns många olika sätt att se på foder, både ur biodlarens och binas synvinkel. Det jag skriver här gäller bara fodring med energi, inte protein (dvs när bina saknar nektar men inte pollen).

Jag anser att man behöver ha tänkt igenom vad man vill uppnå med en fodring, vad är det du förväntar dig att det ska hjälpa mot eller förbättra?

Foderslag

Olika foder ger olika effekt på bina. Ena ytterligheten är om de får hela ramar med täckt foder, den andra är att man simulerar ett drag. På en skala från minst till mest yngelstimulerande kan man sätta ramar med foder, strösocker, foderdeg, honung i burk, sockerlösning i olika koncentrationer och honungsvatten. Tyvärr är bina tjuvaktiga och när det inte finns nektar i naturen så är de alltid benägna till röveri från varandra. Risken för röveri verkar följa ungefär samma skala och endast samhällen som kan försvara sig kan fodras med flytande foder.

Foderförråd

Först är det viktigt att inse att bina aldrig får bli utan mat och att se till att de inte svälter är normalt ditt ansvar som biodlare. Det verkar också som att bina har en viss förståelse för när de har för lite foder kvar och håller då igen på aktiviteten, minskar sin flygning och minskar yngelsättningen. Det är viktigt att inte hamna där.

För mycket foder är inte heller bra, det är i vägen för yngelsättningen. Normalt öppnar aldrig bin täckt foder om det samtidigt kommer in ny nektar så det är inte naturligt för bina att flytta bort det från yngelramarna utan det ligger kvar och blockerar. En fråga som många ställer sig är om bina flyttar upp överblivet foder i skattlådan? Förmodligen gör de det i viss utsträckning, men inte så mycket. Gamla fulla foderramar i yngelrummet hänger normalt kvar orörda hela säsongen tills det blir svält (dvs inte finns nektar i naturen trots att bina flyger).

Syfte

Det finns två huvudsyften med fodring, stödfoder och drivfoder.

Stödfoder

Stödfoder är foder för att bina inte ska svälta. Det är typiskt det socker man ger bina på sensommaren som ersättning för den honung vi tagit. Men det kan också vara foder till en avläggare på sommaren, både i form av flytande sockerlösning, foderdeg eller strösocker. På våren är det vanligt att man ger alla samhällen ett paket foderdeg för att vara på säkra sidan vilket kan vara rätt om man inte vill titta efter eller kan känna vikten av hela kupan.

Drivfoder

Drivfoder är något helt annat. Det är ett redskap biodlaren använder för att lura bina att det pågår ett drag. Om övriga faktorer är rätt för bisamhället så ger drivfoder en kraftig yngelsättning. Målet är att omsätta fodret till yngel så snabbt som möjligt.

Med drivfoder så behöver man tänka efter vad man vill uppnå och även följa upp och se att det verkligen har önskad effekt. T.ex. om man drivfodrar samtidigt som det pågår ett drag har det knappt någon effekt alls, det är något annat som styr om bisamhället växer.

Drivfoder är förenat med vissa risker men också stora möjligheter.

En uppenbar risk är den konstgjort ökade yngelsättningen ger mycket ökad energianvändning, med mer yngel att föda upp och hålla varmt. De kan tvingas ut i för dåligt väder och hämta vatten och de kan få slut på sina pollenförråd. En annan risk om det kommer ett omslag till kallare väder är att de inte kan hålla ynglet varmt och de får en förlust av det värdefullaste de har, yngel.

Man behöver också fundera när bina ska vara starka, dvs när kommer nästa drag som ger honung? Man ska drivfodra i tid så att det hinner bli dragbin, men man måste också vara beredd på att de kan börja svälta innan draget börjar eller om det blir något försenat. Det kan behövas stödfoder efter en drivfodring om inte reserverna var tillräckliga från början.

En drivfodring som misslyckas är farlig för bina.

En lyckad drivfodring däremot ger mycket god avkastning.

  • Det kan underhålla fler bin på en plats än vad naturen kan försörja
  • Det kan ge mer bin i precis rätt tid för huvuddraget
  • Det kan ge fler bin inför vintern


Exempel

I en kall aprilmånad gör drivfoder att de inte stänger ner yngelsättningen och sedan i slutet av maj är det väldigt stor skillnad på bisamhällen som drivfodrats eller inte. På höstraps kan det kanske ge dubbel skörd. Men om april istället är varm och sälgen blommar märks knappt något.

Drivfoder i mars ger starka samhällen tidigt på höstrapsen. Men blir det kallt i april så svälter bina lätt.

Drivfoder i augusti håller igång yngelsättningen i jordbrukslandskapet när den annars går ner när det inte kommer in ny nektar. Det ger starkare samhällen som övervintrar bättre.

Smittskydd

Honung från annan bigård än din egen ska inte användas som foder pga risken att smitta med amerikansk yngelröta. Och finns amerikansk yngelröta i din församling är även din egen honung olämpligt, riskerna är helt enkelt för stora.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis tycker jag man ska tänka efter varför man förväntar sig att det hjälper och man ska veta vad man vill uppnå. Och har man ingen plan eller någon aning ska man låta bli att drivfodra. Stödfoder ska man använda om bina riskerar att få ont om mat och det är betydligt enklare att ge ordentligt på hösten än att komplettera på våren.

tisdag 11 april 2017

Potatis i sneda rader

Idag påbörjades projekt jorda pärer. Jag plöjde fåror med tvåhjulstraktorn (Honda F560) som dagen till ära fick namnet Brunte.  Därefter placerade pappa ut potatisarna men en fotlängds avstånd.


I tre av potatisraderna sådde vi bondbönan  Masterpiece Green mellan "pärena". Den bondbönan har fått  Award och Garden Merit från Royal Horticultural Society så det ska bli spännande att se vad den ger.


Vi avslutade med att kratta över jord så pärer och bondbönor hamnade ca 10 cm under  ytan. De flesta potatis som ska i backen är egna sättor som vi sparat sedan  förra året.  Men vi har köpt en ny sort, Carolus, som ska vara en både god och tålig potatis för ekologisk odling. Den har varit mycket frisk och  högavkastande när den har provodlats i försök i vårt närområde. 



Övriga potatisar som kom i backen idag  var Bintje, Red Emmalie och Asparges. Totalt 9 rader på vardera ca 25 meter så totalt ca 225 meter potatis och 75 meter bondböna så här långt.

Vi har nog satt  ca 2/3 av det som ska i backen. Om vädret tillåter så  fortsätter vi i morgon.

onsdag 29 mars 2017

Introduktion till VSH, Varroa Sensitive Hygiene

Jag har varit ute i en förening och berättat lite om vad jag vet om VSH-bin och har satt samman det i några stolpar.

Vad är VSH?

Vissa bin har förmåga att upptäcka när Varroa förökar sig i cellen
De river ut puppan och avbryter förökningen
Bara på arbetarceller, inte drönare!
Det är en ärftlig egenskap med ganska enkel arvsgång

Hur mäter man?

Man öppnar ett stort antal celler med äldre puppor
Man räknar antalet celler där det finns varroa som inte förökat sig
Man räknar antalet celler där det finns varroa som har förökat sig
Man dividerar antalet celler med icke förökat med total antalet celler med varroa
Det blir ett %-mått

Hur ser man om varroan förökar sig?

Varroans avföring är väldigt vit
Den sitter antingen i taket på cellen eller ibland på puppan
Avkomman syns tydligt med förstoringsglas
Man plockar ut puppor i rask takt, kollar efter vitt i taket, annars vänder puppan
Finns där vitt stannar man upp och letar moderkvalster och avkomma
Moderkvalstret springer snabbt iväg!

Varför just VSH?

Det är ett relativmått
Det spelar i teorin ingen roll om det finns mycket eller lite varroa i samhället
Om du hittar 3 av 5 eller 30 av 50 celler så är båda 60%
Antalet varroa växer exponentiellt och är svårt att kontrollera i försök, därför är ett relativmått överlägset

Nackdelar?

Det är mycket drygt att öppna celler och leta varroa
Speciellt om samhällena är behandlade eller redan har högt värde på VSH, då finns det nästan inga celler med Varroa
Själv öppnade jag uppåt 1000 celler från några samhällen och hittade mindre än 20 med varroa
Egenskapen hos arbetsbina kommer kanske bara från en av drottningens parade drönare men visar sig ändå i samhället, svårt att odla drottning från rätt

Var kommer egenskapen från?

Man tror att det är en egenskap som finns naturligt i bipopulationen
I Sverige pågår ett screeningprojekt för att hitta egenskapen hos våra bin
I USA avlade man fram 100% VSH redan på 90-talet
Dessa finns importerade i Sverige bland gula bin

Vad innebär det svenska projektet?

Man tar biprov i maj och juli och tvättar ut antal varroa
Från detta kan man räkna fram varroatillväxt/dag
Detta mått är någorlunda jämförbart mellan samhällen
Antalet varroa är inte jämförbart för det är så mycket slump
Mätresultaten samlas in och de med lägst tillväxthastighet går man vidare och gör verkliga VSH-test med
Testledare utbildas som kan öppna celler och räkna fertil/infertil varroa
Det är i synnerhet viktigt för det nordiska biet eftersom ingen annan gjort det med den rasen

Vilka problem finns i det svenska projektet enligt mig?

Det gäller full normal behandling under projektet och finns väldigt lite varroa
Omöjligt att dra statistiskt säkra slutsatser på VSH% med lite varroa
Att även ta med detta till övriga avelskriterier som fromhet, svärmtröghet, avkastning ger att avelsframsteget/generation blir ännu mindre

Hur gjorde de när de hittade egenskapen i USA?

De visste inte ens vad de letade efter från  början
Höll dåligt behandlade bin
Gjorde paketbin med en viss mängd dåligt behandlade+en viss mängd behandlade vilket ger en exakt mängd kvalster
Testade drottningar med dessa bin och räknade kvalstertillväxten
Analyserade fram vad som gav skillnaden och hittade VSH-egenskapen
Testade även bisamhällen genom att sätta ner hårt infekterade ramar med täckt yngel
Vet man infektionsgraden kan man räkna antalet öppnade celler i ramen på 24 timmar och få en indikation
Slutsatsen är att man behöver mycket varroa för att kunna göra ett VSH-urval

Hur gör de fortsatt i USA?

De korsar in VSH-egenskapen i redan befintliga bin med inseminering
Mäter och korsar in de som ärvt egenskapen i befintliga bin med inseminering, osv.
Efter ett antal generationer har man ett bi som är väldigt likt det ursprungliga biet men fått med sig VSH-egenskapen 100%
Det går att köpa sådana

Vad kan DU göra?

Var med i VSH-projektet och screena dina bin
Uppmuntra de som håller på med avel på VSH och köp drottningar/larver av dem (odlade från testade mödrar)

torsdag 2 mars 2017

Två spegelbilder av en katt


Vårt garage har skjutportar med golv av makadam och det lämnar en springa längs marken som våra smalaste katter kan ta sig in genom. Den ena har mer eller mindre flyttat in i garaget denna vintern och använder motorhuven som värmedyna - och med det en massa grus.

Det hade ju varit rätt lätt att göra något åt men tyvärr bråkar en annan katt med denna så vi har inte riktigt hjärta att stänga henne ute. Dessutom är hon en jättegosig och trevlig katt som brukar hålla efter mössen i hönshusen på sommaren så hon får vara förlåten. Tur vi inte har någon lyxbil.

söndag 26 februari 2017

Efter snö kommer slask igen

Det är visst varannandagsväder just nu. All snö har redan regnat bort och vattenståndet i bäcken är högt. Det har bara varit så här mycket vatten i vår vägtrumma ett par gånger sedan vi flyttade hit.

Vårt största problem är grisarna, det är så mycket vatten och lera. Det är torrt i halmen i husen, men vägen in och ut ur husen är inte rolig för dem.

fredag 24 februari 2017

Räven raskar över isen

Men vad är detta? Räven gick plötsligt bara rakt ut ur sin hage när Lina matat och jag höll på att ploga snö. Det gick relativt enkelt att få in Räven igen och Lina åkte för att mata djuren inne. Men ungefär när hon vänt ryggen till gick Räven bara ut igen.

Orsaken var detta, snö och is fastfruset så hårt på eltråden att den inte trillade av. Räven är en lurig gris, hon upptäckte det direkt. Nu var jag ensam med en lös gris och ingen mat kvar och Lina hade ljudet av på sin mobil.

Efter att ha sprungit med Räven i 45 minuter i den djupa snön och använt vår galt som lockbete utan framgång lämnade jag den lösa grisen och sprang in och hämtade Lina och mer mat. När vi kom ut hittade vi henne hos grannen...

Men med mat, ägg och ljudet av 4-hjulingen (som brukar betyda mat) så fick vi henne tillbaka och kunde till slut få in henne i sin hage igen.

Med hjälp av en plastskrapa så gick jag runt hela hennes hage och skrapa bort isen från eltråden, hon gick bara och letade öppningar nu. Tur jag inte visste att jag skulle göra 45 minuter snöjogging och efter det 45 minuters snö- och lerpulsing idag. Och jag hade absolut inte tid med detta, mycket att göra på jobbet denna veckan så det blev en mycket lång kväll.

Efter slask kommer - mer snö!

Igår kväll drog det in ett riktigt snöväder med påfrysande snö på grenar och ledningar. Vi hade en massa korta strömavbrott i natt, gissningsvis pga s.k. lindans av elledningarna.

När jag kom hem från jobbet igår monterade jag kedjor på traktorn och kopplade schaktbladet. Jag trodde klimatförändringen gjorde att vi inte skulle få mer snö här.




Måste hitta en bättre lösning på detta med snöskottning till nästa år, det kommer att kosta en slant men får nog acceptera det som en del av nödvändiga kostnader för att bo med egen uppfartsväg. Sopbilen körde t.ex. inte ner när förra veckan för jag hade plogat för smalt och snart behöver vi beställa foder igen. Och jag har inte tid att ägna så mycket tid åt skottning vardagar som idag.

Surdegsbröd i bakmaskinen

Nu har jag äntligen provat bara surdegsbröd i bakmaskinen. Denna gången bakade jag på vanligt program mest för att se hur det gick och visst blev det kompakt, men det jäste ändå upp en del.

Tricket lär annars vara att först köra ett knådningsprogram och sedan ett bakprogram med längre jästid emellan. Men det är inte så lätt i vår bakmaskin så jag gör nog en kombo, både surdeg och jäst, men håller surdegskulturen helt rent från jästen. Enklast måste vara att hålla surdegen i separat burk, blanda ingredienser till brödet som vanligt men kanske 200 gram mindre och komplettera med 3/4 av burkens innehåll i degbunken. Burken fylls på med vatten och mjöl till nästa dag.

onsdag 22 februari 2017

Grisevakuering

Efter snö kommer slask och lera. Det var väldigt nära att jag körde fast i slasket.

Och snödrevet har letat sig in på stallets loft. När det smälter ner genom gamla halmen och innertaket blir det vått. Det är inte bra, innertaket är dåligt men vi vet var man kan gå - och överallt annat betraktar vi som en "no-go-zone".

I söndags fick vi plötsligt evakuera Lillis och Rymmis. Leran bar inte och rymmis sjönk till magen.
Tråkigt nog fick vi varken bilder eller filmer när vi flyttade in dem för det gick inte alls så smidigt till som vanligt. Lillis gick bra att få ur trädgårdslandet men Rymmis var svårare. Sedan när vi väl fått dem till dörren vände de.

Lina sprang till växthuset och stängde nätet där, jag sprang efter dem ner runt kreatursvagnen (den s.k. tuppvagnen). Efter att det gjort en detour till växthuset och in i diverse hörn hade Lina hämtat ägg att locka dem med och vi fick in dem i stallet. Ägg är bra till det.

Sedan hoppade Rymmis över rören in till Kråkan och kultingarna och blev jagad av Kråkan såklart.

Lillis försökte pressa sig mellan rören in till Kråkan för att bråka med henne, jag trodde hon skulle fastna. Sedan fick Lina in Lillis i Rymmis gamla box, den enda som är rymningssäker, och när jag försökte komma in till Kråkan klättrade Rymmis ut igen.

Rymmis sprang såklart åt fel håll i stallet in i andra gången men Lina lyckades genskjuta och efter lite övertalning kunde hon drivas runt tillbaka. Men då hade Lillis gått ur boxen igen (trots att hon hade mattråget där) och var för stor för att vända sig i gången trots att hon försökte. Så vi övade på att backa gris hela vägen med en Rymmis som sprang mellan hennes ben. Men till slut så... men smidigt-nja...