tisdag 16 maj 2017

Proteinbanken

Bina är blomtrogna men det kommer med en dold kostnad - ensidighet i kosten. En av mekanismerna som bina utvecklat under årmiljonerna för att hantera detta är något jag kallar proteinbanken. Om bisamhällena står för tätt eller om det är kallt eller torka så finns det för lite pollen generellt. Även för detta hjälper binas eget proteinförråd, åtminstone ett tag.

För några år sedan läste jag denna utmärkta artikel, http://scientificbeekeeping.com/fat-bees-part-1/, och det var en ögonöppnare för mig och min syn på bisamhället.

Mekanismen är att bina kan lagra protein i fettkroppen, huvudsakligen i ämne som heter vitellogenin. Det kan närmast beskrivas som äggula, dvs något bina kan göra allt möjligt av. Ämnet är inte bara protein utan även fett och kolhydrat, det är därfor kroppsdelen heter fettkropp.

Förenklat kan man säga att nykläckta bin äter pollen och bygger upp sin reserv av vitellogenin. När de matar larver förbrukas deras vitellogenin. Mycket förenklat kan man säga att när deras vitellogenin tar är slut blir de dragbin. Dragbina behöver istället bli matade med protein för att klara sina veckor i fält, men bisamhället vågar inte skicka med dem några reserver, det är för dyrbart.

Med detta i bakhuvudet så kan man få en ny syn på binas åldrande. Det är inte hur många dagar gammalt det är som säger hur lång tid biet har kvar att leva utan det är snarare hur många dagar det har arbetet som säger hur lång tid biet har kvar att arbeta. Det är mängden vitellogenin det har kvar som är biets verkliga ålder. Livslängden är alltså brukstid snarare än kalendertid.

Detta är en förenkling men det hjälper mycket att förstå bisamhället om man tänker att bin som inte jobbar förbrukar inte vitellogenin och åldras därmed inte.

Detta gav mig en helt ny syn på både draguppehåll på sommaren, på vinterns längd och på ynglets värde. Eftersom bina investerar delar av sina liv att föda yngel inser man att det är mycket kostsamt och värdefullt för bisamhället. Det är alltså inte bara insamlade resurser som pollen som går åt.

Å andra sidan ett draguppehåll på sensommaren som stänger ner yngelsättningen är inte lika katastrofalt som jag trodde. Jag levde i tron att kom det inget drag på 1½ månad på sommaren så var alla bina i princip döda. Av erfarenhet vet jag att så är det inte och här finns förklaringen. Motsatsen är då om man istället har tagit yngel till avläggare så finns det inga reserver av lagerbin och bisamhället måste ha möjlighet att återuppbygga sin proteinreserv - proteinbanken annars klarar de inte vintern.

Det finns alltså en eftersläpning i detta. Man kan inte se någon större skillnad på ett samhälle som fått allt sitt yngel borttaget eller ett samhälle som haft stopp i äggläggningen. Men det är en dramatisk skillnad i vilken kapacitet de har att utvecklas.

Här kommer även biets förmåga att hantera olika pollenkällor och draguppehåll in. Det tär på vissa resurser, men så länge inget tar slut kommer man knappt att märka det.

Alla sorters pollenersättning inte är fullvärdiga och av otillräckliga sorter byggs det upp en brist-skuld. Det märks inte om det kommer in balanserat protein i tid men utvecklingen stannar tvärt och med förkortad brukstid (livslängd) på enskilda biet om verklig brist uppstår.

Här kan man bli lurad av pollenersättning. Historiken påverkar hur bisamhället utvecklas även med samma pollenersättning. Dessutom en obalanserad pollenersättning som inte täcker alla behov verkar ändå fungera bra ett tag, sedan inte alls.

Ett bisamhälle som blir yngelfritt på grund av förlorad drottning har allt sitt vitellogenin kvar en tid.
Ett bisamhälle där man tar bort alla yngelramar hamnar i kris och tar månader att hämta sig.

På bilderna har jag försökt göra ett exempel på proteinförrådet i ett samhälle som först förlorar sin drottning, sedan förlorar sitt yngel. När drottningen förloras så slutar uppmatning av yngel och en stor mängd bin gör inte av med sitt protein. När ny drottning åter finns så går det snabbt att mata upp yngel. Blir bina däremot av med sitt yngel så blir de av med en stor del av samhällets protein samtidigt.





Vinterbin är de bin som inte har börjat sitt arbete innan vintern. Men ett bi är inte moget direkt när det föds utan behöver lite mer protein för att vara redo och så länge det kommer in pollen kommer nya vinterbin att bli färdiga. Dessa bin på lager är redo att sätta igång med sysslorna på våren när pollen och nektar åter kommer in.

I andra klimat finns exakt samma som vinterbin men där kan man kalla dem "torkbin" istället. Funktionen är att vara beredda att börja jobba när torkan/vintern är slut. Torka är inte lika förutsägbart som vinter så bina har i sig att alltid ha ett mer eller mindre stort lager av uppmatade bin som aldrig jobbat, beredda att hugga i när förhållandena blir bättre.

fredag 5 maj 2017

När det inte blir som det var tänkt, ett försök att rädda vitlök.

"1N73LL1G3NC3 15 7H3 4B1L17Y 70 4D4P7 70 CH4NG3" - 573PHEN H4WK1NG står det på tröjor som just nu marknadsförs hårt på bla Facebook. Stämmer det så är odlare himla smarta. Vi har genom alla tider anpassat oss och modoifierat våra metoder. Som ni alla vet så är det inte alltid det blir som det var tänkt och man får hitta på någon annan lösning eller annat användningsområde.

I fjol inledde jag sommaren med att bli sjuk pga feltillverkad medicin. Nu mår jag bra igen men  förra sommar var inget vidare och ogräset vann i landet. Lite avkastning gav det även om kvickroten växte igenom de täckta bäddarna och det var svårt att hitta lök och vitlök bland allt ogräs när det var dags att skörda.

Jag trodde att jag lyckades men icke. Jag hade missat att ta upp en hel rad vitlök och den grodde fint som ett pärlband med tussar i ogräsbädden nu på vårkanten.


Då kvickroten har tagit fäste har vi bestämt att låta grisarna lösa ogräsproblemet åt oss i köksträgården. Grisar är inte speciellt förtjusta i vitlök utan kommer nog mest böka sönder tussarna. Att förstöra vitlöksplantor svider i en odlarsjäl så jag beslutade mig för att testa att ta upp och flytta plantorna till det stora "landet" på 5000kvadratmeter.


Fördelen med flytten bli att varje planta får bättre plats och mer näring att tillgå när de står en och en. Chansen att det blir en klyftad lök borde öka dramatiskt. Jag gav mig ut med grepen och grävde upp tussarna. Det blev en hel hink full med plantor och lukten av vitlök skrämde nog bort alla vampyrer i grannskapet! Jag är inte riktigt hundra på vilken sort men förmodligen Clédor


Så här ser det ut när en hel lök har grott i backen. Innan utplanteringen kommer jag dela och skaka av jorden för att vara säker på att inte få med kvickrot till nya landet. Det är i princip ogräsfritt efter att grisarna har bökat där i omgångar de sista 2 åren.  Med Bruntes hjälp  (Honda tvåhjulstraktor med kopplad kup-plog) gjorde jag en ca 15 cm djup fåra där jag placerade de drygt 200 vitlöksplantorna lutade åt ena sidan.


Därefter krattade jag över jord först från ena hållet så rötterna täcktes och plantan stod på sned.


När det var gjort vände jag och krattade tillbaka så att plantorna reste sig upp.



Naturligtvis borde jag ha vattnat men arbetet på mitt hundtrim kallade. Jorden var rätt fuktig i botten så förhoppningsvis klarar det sig ändå annars får jag vattna senare. 

Nu är det bara att vänta och se vad det blir av detta sätt att rädda det som blev fel förra året. Det värsta som kan hända är att alla plantorna dör. Då har jag slängt bort ett par timmars arbete. I bästa fall kommer jag ha massor av vitlök. Egentligen hoppas jag på ett halvlyckat resultat där lökarna växer till men inte klyftar sig. Det vore helt klart  trevligt men massor av runda vitlökar, de är lättare att skala! 

För er som inte lyckades läsa det som stod överst så är det ett citat från den teoretiske fysikern Stephen Hawkin - "Intelligence is the ability to adapt to change." "Intelligens är förmågan att anpassa sig till förändring" på svenska. En bra beskrivning på oss som odlar eller hur! 

tisdag 2 maj 2017

Eartway enradig såmaskin och så några potatis....

Jag vet att jag inte skulle sätta fler potatis men Min farfar sa alltid "Betäter sättter man på 1a maj" Så bara för att lyda hans råd så satte jag 25 meter till! Denna gången Lintzer Delikatess, Andrea, Mandel (troligtvis) och två okända matpotatisar en rödskalig och en vitskalig för att fylla raden.




När det var gjort var det dags att inviga min nyinköpta Earthway. En enradig handputtad såmaskin. Det finns ett antal skivor till för olika plantavstånd och olika  fröstorlek så det gällde att hitta den som matade morotsfrö bäst.



Det var lite pyssel att komma igång, då jag aldrig har använt en sådan tidigare, men sedan var det bara att köra på. Jag var djupt koncentrerad då maken passade på att knäppa av denna bild.


Även om det hade varit bra med en något jämnare bädd så gick det utmärkt att köra över harvsträngarna. Vi får försöka hitta en fingerharv att sätta efter storharven i framtiden.

På mindre än 30 minuter sådde jag 6 rader a 25 meter  och om allt vill sig väl så blir det  knappt 6000 morötter av detta. Förmodligen behövs det gallras lite då såavståndet  är 2,5 cm. Men det kan man nog vänta med tills man kan ta det som ska gallras som minimorötter. Sista raden blev nog lite ojämnt sådd då fröna började ta slut och maskinen förmodligen matade lite oregelbundet.  Men överlag känn det som om detta var en bra investering nu när vi har 5000 kvadrat att odla.

Nästa lediga stund med hyfsat väder blir det till att så resterande morotsorter. Om inte all odling går åt totalt åt pipsvängen lär vi kunna hålla hela släkten och alla grannar med morötter och mata grisarna också!



Igår fick jag också börja njuta av belöningen för allt odlande. De första två rädisorna skördades. Inte mycket men tillräckligt för att hålla motivationen på topp!



En sista nationalpark innan färjan hem

Jag sover normalt bara 7 timmar så jag vaknade pigg kl 5. Internet har varit mycket, mycket bra i Estland, Lettland och Litauen, men Polen h...