Olof och Lina Laurin: 2014

onsdag 24 december 2014

En aning vått

Det har kommit mycket regn denna senhösten. För några veckor sedan var vattnet tillfället över inloppet i vägtrumman. I måndags kväll var den fylld igen och samtidigt gick effekten i elstängslet ner mycket. På morgonen var stängslet igång igen utan att vi gjort något. Idag i dagsljuset kunde mina misstankar besannas, bäcken hade svämmat över ända upp till eltråden. Men trots att det fortsatt regna sedan dess var det 15 cm kvar idag så det är nog inget vi behöver oroa oss för mer än korta stunder vid flödestoppar.

söndag 7 december 2014

Gris på tallriken

Våra tre linderödsgrisar pustade ut när de insåg att det bara var deras bleka kopior som hamnade på julbordet ... i år.

lördag 6 december 2014

Uppackning

Idag nådde jag bottnen, eller snarare bordsskivan på stora bordet i maskinhallen. Det har varit belamrat med prylar sedan vi flyttade in, men idag blev det röjt. Av bara farten sorterade jag verktyg i olika verktygslådor också. En som nu står permanent i stallet, en liten som är lätt att ta med sig, t.ex. inomhus och en stor i maskinhallen.

onsdag 26 november 2014

Avlivat en myt

Jag klockade årets behandling med oxalsyra med droppmetoden. 78 samhällen på 4 timmar ger ett snitt på strax över 3 minuter/sh. Detta var inkl allt, dvs körning mellan 10 bigårdar av och på med slöja och handskar i alla bigårdar. Eftersom vi var två personer kan man säga 6 minuter. Om man är 2 personer hinner man med ca 300 samhällen på en helg även med korta novemberdagar. Myten om att man måste använda apistan för att hinna med många samhällen är härmed avlivad.

lördag 15 november 2014

Skattlådor redo för sommaren 2015

Idag blev stora oredan åtgärdad. Efter sista slungningen för säsongen hann jag inte med att stuva undan alla skattlådor och de har stått i en massa små staplar på pallar utspridda i halva maskinhallen. Idag hamnade de på tre st 100x120 pallar istället och det blev plötsligt gott om plats.

På eftermiddagen åkte jag runt till alla utbigårdar och skakade ur bin ur foderlådor och tog hem lådorna och satte spännband om alla kupor. Det är detta moment som gjort att jag haft svårt att hinna med både detta och varroabehandling av alla på en dag, trots detta tog detta bara i snitt 5 minuter/samhälle inkl körtid. Det ska bli intressant om någon vecka att ta tiden på min varroabehandling för att slutligen avliva myten om att man måste använda apistan för att hinna med om man har fler samhällen.

tisdag 28 oktober 2014

Nr 14

Efter att ha tagit mig igenom krisen på Rügen (video på det http://youtu.be/NIAgeSNlxKc) insåg jag att jag inte alls blivit avskräckt från cykling. Tvärtom någonstans vid Neubrandenburg bestämde jag mig för att det var dags att åter skaffa en "riktig" hoj. Den senaste riktiga cykeln

Förra racern

var lite för stor och såldes för 5 år sedan. Nu hade Blocket precis vad jag letade efter och idag flyttade min 14:e cykel hem till mig.

Det är en Specialized Allez Comp från 2011. Troligen är det en variant av 2010 års ram för specen är väldigt lik denna http://www.specialized.com/us/en/bikes/archive/2010/allez/allezcompcompact
men med andra bromsar (Shimano 105), andra hjul och nav (Shimano).

Lite skadad

Jag har hoppat runt på kryckor sedan i torsdags. Efter nyligen avslutad försäkringsgenomgång av Säker Gård klev jag ut från traktorn rakt ner i ett sorkhål och vrickade foten ordentligt. Det hade inte hänt något om jag haft kängor men tyvärr hade jag bara foppatofflor på fötterna. Nu har foten antagit alla möjliga skojiga färger, men den blir snabbt bättre och idag har jag mest haft med kryckorna som säkerhet.

söndag 26 oktober 2014

Grisigt

Igår kväll flyttade ett tredje linderödssvin in hos oss. Nu är det en galtkulting som får göra sällskap med våra tidigare gyltor.

Vi försökte först ha honom i en större inhägnad men det gick inte så han får börja bli kompis med oss i en liten hage. Väl där insåg upptäckte han att även vår mat var god och åt som en gris.

torsdag 9 oktober 2014

To Berlin by bike - Table of Contents

onsdag 8 oktober 2014

Berlin

Onsdag 8/10
Dagen började med att leta hotellrum i Berlin medan jag var kvar på rummet i Oranienburg. Först fanns inget under 1700 kr närmare centrum än jag var nu, jag började bli rätt desperat när det plötsligt dök upp ett erbjudande i samma sökning som jag gjort nyss till vettigt pris. Jag bokade också om färjan hem, dels till torsdagen och dels från Rostock istället, det var lättare att ta tåg dit än till Sassnitz.

Det måste erkännas att det var skönt att ta på sig ombytet av rena cykelkläder och när jag väl burit ner alla väskor från rummet kom jag iväg smidigt.

Efter en stund passerade jag ringvägen runt Berlin.

Jag gick in på en mindre järnvägsstation och frågade om man kunde köpa biljetter, men det gick tyvärr bara för lokaltågen. Detta var annars ett av dagens viktiga mål.

Lite längre fram mötte jag nästa viktiga skylt, stadsgränsen för Berlin. Närmare bestämt var det här som var gränsen mellan forna Östtyskland (som jag hela tiden cyklat i) och Västberlin.

I och med detta kunde jag principiellt inte misslyckas längre, även om mitt egentliga mål var centrum.

Jag fikade i en park medan jag tittade på hundpromenerare och kommunalarbetare och försökte följa lite cykelleder borta från stora vägarna. Det var svårt, generellt var att komma in mot centrum lite svårare än jag trodde, man behöver nästan ha lokalkännedom vilka vägar som är avgrävda och vilka som har bra cykelbanor och vilka som egentligen bara har trånga gångbanor man får cykla på. Jag försökte ta rygg på inbitna berlinare, en hade jag följe med i 5 km tills hon skulle en annan väg, men de flesta cyklade för fort.

Så småningom närmade jag mig kartans symbol för Berlin och ett tu tre hade jag sånär cyklat rakt över Unter den Linden. Det var vid trafikljuset på bortre sidan det gick upp för mig var jag var.

Sedan följde lite oorganiserad sightseeing i samma stil, det hade varit bra med en turistkarta istället för den för cykling helt fantastiska velomap.org. Måste komma ihåg att göra en donation.

Efter detta letade jag upp Hauptbahnhof och väl där letade upp biljettkontoret och väl där rätt kassor och sedan rasslade det till och jag hade mina tågbiljetter för mig och cykeln till Rostock. När jag kom ut hade det börjat regna tyvärr så jag bestämde mig för att ha sightseeat klart.

Jag knappade in adressen till hotellet i GPSen och cyklade dit. Handlade i snabbköpet bredvid för att ha lite party och fira på hotellet att jag lyckats med mitt mål att cykla hemifrån till Berlin!

Det har varit en helt fantastisk upplevelse som jag inte ångrar en sekund. Ska jag dra några lärdomar (till nästa gång?) så är det framför allt att träna mycket längre och fler pass i förväg.

Utrustningen har fungerat klanderfritt, men kedjan är utsliten och biltemahjulen skulle jag inte våga ge mig iväg längre från civilisationen med. De är dock perfekt runda fortfarande.

Jag har inte behövt använda några av mina fleecekläder alls, men det beror ju på det ovanligt varma vädret. Boken jag har med har jag inte öppnat. Men generellt är det nog inte mer än några kg vikt jag inte använt, däremot har jag saknat ett par lättare byxor för hotellmiddag och att bara ha ett par skor är nog dumdristigt. Jag har haft lite för mycket mat med mig hela tiden, max för ett dygn behöver man.

Ska jag uppgradera något så är det nog liggunderlaget som behöver ha mindre packvolym.

När jag cyklat har jag i snitt hållit 14 km/timme. Vinden påverkar mycket och på bra väg går det lite fortare. Men från detta dras åtskilliga pauser för att framför allt läsa karta, men även fotografera, trafikljus, vila, äta osv. så i praktiken har jag legat på ganska precis 10 km avklarad väg per timme. Så ska man komma 80 km måste man komma iväg i tid och hålla på hela dagen.

I morgon cyklar jag till tåget (5 km), sedan tåg till Rostock, därefter färja till Trelleborg där Lina hämtar mig. Om inget oförutsett händer på hemresan sätter jag punkt för denna resa här.

Längs Havel med akuta knäproblem

Tisdag 7/10

Jag hade satt väckarklockan för att ha en chans att komma rätt långt idag, men det gick inte precis fort på morgonen. Jag kände mig förkyld och rätt hängig och var inte hungrig. Det slutade med att jag packade ner mackorna i styrväskan.

Det eviga solskenet hade förbytts i moln och ganska svalt, men fortfarande motvind. Inte så kraftig, gissar på 6-8 m/s, men den tröttar ut en. Det var lagom att ha regnjackan på hela dagen.

Slott finns det inte många, detta är första

Lerbana, minismalspår

Jag stannade för att handla i en affär och jösses vad varmt det var inomhus, det var första gången sedan färjan jag kom in. Handlade färskpressad apelsinjuice, tänkte det kunde vara bra mot förkylningen. Sedan jag åkte har jag inte ätit en enda bit godis, kanske är det så att jag mer förstår vad man behöver eller inte när jag utsätter kroppen för något sådant här? Dock fick två Milka följa med i shoppingkorgen, visste då inte hur väl det skulle behövas senare under dagen.

Därefter blev floden Havel blev min vän och följeslagare under lång tid. Det är vacker och flackt längs med floden. Det började regna så smått. Så småningom byttes Havel ut mot en kanal, inte lika vackert men precis lika flackt. Det var då som det plötsligt blev akut i muskelfästet i knäet, från ena tramptaget till nästa. Jag försökte cykla vidare, men efter en km blev jag tvungen att sätta mig och skula under ett träd.

Efter en halvtimme försökte jag igen och nu gick det, men långsamt. Vid nästa samhälle så fick jag hoppa av cykeln vid ett vägarbete och konstaterade att jag kände inget om jag gick så jag och min aluminiumget gjorde sällskap och promerande ett par km. Efter ännu några km cyklande kom jag på att jag hade Ipren i packningen. Letade upp och svalde en sådan.

Cykelleden gick genom en skog där jag passade på att rasta och skula under träden. Det var då Milkan kom fram. Och jag vet inte om det var Milkan eller Iprenen, men hjälpte gjorde det och jag kom vidare. Det regande till och från delar av eftermiddagen, men inte mycket, mina skor blev t.ex. aldrig blöta.

Om man behöver nya skor fanns det ett par i reserv längs vägen

Väl framme i Oranienburg hade jag letat ut ett hotell på kartan. Det var lite omväg och tyvärr var de utsålda - åtminstone till skäggiga, skitiga och illaluktande cyklister. Jag styrde mot stadshotellet istället och när jag kom till platsen enligt kartan fanns ett annat pensionat där som var nerlagt. Skulle jag behöva sova en natt till i tält när jag nu bestämt mig för att bli hygienisk och sova i mjuk säng och kurera min förkylning?

Rullade vidare längs gatan i riktning söderut och plötsligt ligger stadshotellet där! Och visst hade de ett zimmer, ett låsbart cykelförråd men tyvärr bara betalinternet. Men det fanns åtminstone internet så det fick jag ta.

Efter att ha vrålätit en tvårätters middag i restaurangen ägnade jag resten av kvällen åt att skriva resedagbok.

Vilket kaos det snabbt kan bli

Jag har svårt att tro på att jag gjorde detta

Måndag 6/10 fortsättning

Jag somnade nästan direkt kl 20 och vaknade efter en kort stund av en tutande trana som kom flygande. Kunde inte somna om. Sedan jag somnade hade jag börjat få ont i halsen och blivit helt täppt i näsan. Jag snurrade än åt ena hållet, än åt andra hållet. Efter några timmar fick jag hjärtklappning och började få ont i huvudet. Plötsligt fick jag för mig att tältet stod på en olämplig plats, det var ju trots allt en glänta här för att ingen tallplanta hade velat ta sig. Vid midnatt gick jag ut, lossade tältpinnarna och flyttade tältet 1,5 meter i sidled, satte i tältpinnarna, kröp in och somnade direkt?

Det flyttade tältet till höger

Ringmur och cykelvägar

Måndag 6/10
Efter att ha sovit i 12 timmar kom jag iväg lite sent.

Just nu är skördetid för majsensilage, gigantiska plansilos är det vanligaste, men det finns skojiga berg också.

Nattens vindkraftverk

Strax stötte jag på resans första bikupor och jag smög mig fram och kollade. Det var fortfarande kallt och rått i luften (hade varit nere på 6-7C), men ett par av bisamhällena var ute och flög ändå.

Jag följde en skyltad cykelled som ledde rakt in på en sandväg. Efter att ha släpat cykeln blev det en förtjusande markväg, men det tog lång tid. Bestämde mig för att kolla noggrannare på kartan innan jag följer cykellederna i fortsättningen.

Hur får man vatten när man är på cykelresa? Hemma brukar det finnas i luft/vattenskåpet på bensinmackar, men här de alla ersatts av mynttvättar och dammsugare. Men det finns en annan säker källa till vatten, kyrkogårdar för att fylla vattenkannor. Ungefär 2 liter/dag har jag gjort av med under cyklingen och 2 liter till natten för hygien, matlagning och disk.

Ganska snart kom jag till ett av resans huvudmål, ringmuren i Neubrandenburg. Jag satte mig för att luncha i solen men vinden blåste först grus i all maten, sedan kom den ordentliga tyska ogrästrimningspatrullen och förstörde lugnet. Vacker var ringmuren, men jag stannade inte länge utan drog vidare.

Neubrandenburg ligger precis som Växjö vid norra spetsen av en sjö. Skillnaden är att denna sjön är för stor att gå runt så den cyklar man runt istället. Ca 30 km kunde jag köra på förtjusande vackra cykelleder långt borta från all biltrafik. Dock följer de landskapets kupering och de brantaste partierna består vägen av gamla betongelement. Jag gav mig den på att jag skulle besegra dessa betongalper.

Strax utanför Neustrelitz dök en cykelledsskylt av episka proportioner upp, första skylten till Berlin. Jag valde dock att köra till Neustrelitz istället, varför vet jag inte efteråt, det var inte mycket att se förutom en gigantisk rondell i centrum.

Jag satte i GPSen mot en cache som visade på en fin badplats. I morse luktade det verkligen inte hallon i tältet och jag tänkte att kanske jag är så skitig att säsongens första dopp vore på sin plats. Så smutsig var jag dock inte att det var aktuellt när solen hade gått i moln och badplatsen var bryggor mitt i ett samhälle. Cachen lyste precis som solen med sin frånvaro.

Återigen började jag känna av mitt knä och när jag väl lämnat nationalparken som jag cyklade igenom började jag leta tältplats. Inte helt enkelt, här var bara skog, men mycket kuperat och rätt glesstammig. Följde en gräsväg och hittade ett undanskymt ställe där ingen människa satt sin fot i sommar.

Efter ett peptalk med hemmaplan, en hel burk gulaschsoppa plus makaroner tittade jag som vanligt på dagens GPS-spår och foton och i och med det tog batteriet slut på min netbook.

Jag släckte kl 20.

tisdag 7 oktober 2014

Det finns hopp om det

Söndag 5/10
Efter 11 timmar i horisontalläge och en rejäl portion pasta just innan jag la mig igår var mina ben betydligt mera samarbetsvilliga. Högerknäet gjorde inte mer ont och jag bestämde mig för att köra vidare efter ursprungliga planen trots allt.

Jag cyklade på i lätta växlar, färden gick ömsom på cykelvägar, ömsom på fristående cykelleder och rätt långa sträckor på otrafikerade vägar. Landskapet var platt och låglänt, mycket tranor som rastar på sin väg söderut.

Svalor som invaderat en tall

Jag valde en något östligare rutt än jag planerat, framför allt för att det var närmare. Den västligare hade gått i mera skogsbygd. Nu var det öppet landskap, varmt, soligt och men motvind hela dagen.

Jag stannade och handlade nybakat bröd på ett bageri, en god lunch för en hungrig cyklist.

Solcellskraftverk

I Demmin precis där jag kom fram till floden Peene hände det som inte fick hända. Fast som tur var visste jag inte det då... Batterierna i GPSen tog slut medan jag hade en rutt inlagd i den och detta hade jag förträngt var en klassisk orsak till gråt.

Med nya batterier och utan minneskort (utan kartor och cacher) hostade den igång igen, dock inte utan att först ha gjort en factory reset av sig själv. Hela dagens spår var borta och trippmätaren nollställd. Jag tror jag hade kört 53 km när det hände, ska pricka in det på kartan i efterhand.

Peene där GPSen kraschade

Efter Demmin bytte landskapet helt karaktär och blev brutet med skogar, dalar och jordbruksmark. Vid 60 km började jag känna av mitt högerknä igen och bestämde att bara köra en liten stund till. Den där lilla stunden blev en timme, nu fanns inte ens en buske att kissa bakom. Så småningom dök en fin-fin tältplats upp, helt osynlig och t.o.m. svår att nå för mig.

10 meter från vägen, helt ogenomträngligt skogsbryn

Efter ett rejält lass pasta och ännu ett pep-telefonsamtal hem kände jag att nu var jag på gång på riktigt, 20 km kvar till Neubrandenburg.

Denna natt var tystare, bortsett från ett vindkraftverk och ett fåtal bilar.