Från Cluj åkte vi mot ost-nordost. Vi stannade för att tanka och dricka kaffe i staden Bistrita, medan vi drack kaffet kollade vi om det fanns några cacher i närheten och döm om vår förvåning när det fanns en ologgad cache i centrum. Vi åkte tillbaka in mot centrum och gjorde resans andra First To Find :-)
Färden vidare gick återigen över Karpaterna. Vi fick emellanåt känslan av att vara på världens tak, men vi var aldrig högre än 1100-1200 meter.
När vi började köra nedåt i dalgångarna på östra sidan så ändrade husen återigen karaktär. De flesta har knuttimrad stomme eller båleväggar i stommen, på det snespikade ribb och utanpå det en sorts fiskfjällspanel. Framsidan är ofta putsad.
Medan vi åker där på serpentinvägarna i godan ro händer det som vi inte trodde kunde hända. En oöppnad 2-L cocacola börjar pysa/fräsa på golvet i baksätet. Jag som åker famlar fram flaskan för att kolla korken, Lina som kör får en dusch och skriker, det tar några ögonblick innan jag fattat att den läcker i sidan och det inre trycket håller på att spreja ner hela bilen. Ner med rutan och hålla ut flaskan tills Lina kan stanna. Med lite damm i det nedstänka så ser bilen närmast panerad ut.
Det går mycket tåg i Rumänien, både gods och persontåg, även till många mindre städer. Det dominerande loket är samma som hemma, RC-loken såldes i stor upplaga av ASEA även till Rumänien. De verkar ha överlevt många års kommunistisk vanskötsel utmärkt, men skulle må bra av en tvätt och ommålning.
När kvällningen kom checkade vi in på pensionat Angela i Vatra Dornei. Det är en liten stad uppe i bergen. Ingen mat på pensionatet utan middag äter vi på stan, åskan kommer allt närmare medan vi äter och just som vi ätit färdigt brakar det löst, efterrätt och kaffe fick vi ta inomhus. Vi tar oss hem torra men sedan regnar det hela natten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar