tisdag 7 oktober 2014

Det finns hopp om det

Söndag 5/10
Efter 11 timmar i horisontalläge och en rejäl portion pasta just innan jag la mig igår var mina ben betydligt mera samarbetsvilliga. Högerknäet gjorde inte mer ont och jag bestämde mig för att köra vidare efter ursprungliga planen trots allt.

Jag cyklade på i lätta växlar, färden gick ömsom på cykelvägar, ömsom på fristående cykelleder och rätt långa sträckor på otrafikerade vägar. Landskapet var platt och låglänt, mycket tranor som rastar på sin väg söderut.


Svalor som invaderat en tall
Jag valde en något östligare rutt än jag planerat, framför allt för att det var närmare. Den västligare hade gått i mera skogsbygd. Nu var det öppet landskap, varmt, soligt och men motvind hela dagen.

Jag stannade och handlade nybakat bröd på ett bageri, en god lunch för en hungrig cyklist.


Solcellskraftverk
I Demmin precis där jag kom fram till floden Peene hände det som inte fick hända. Fast som tur var visste jag inte det då... Batterierna i GPSen tog slut medan jag hade en rutt inlagd i den och detta hade jag förträngt var en klassisk orsak till gråt.

Med nya batterier och utan minneskort (utan kartor och cacher) hostade den igång igen, dock inte utan att först ha gjort en factory reset av sig själv. Hela dagens spår var borta och trippmätaren nollställd. Jag tror jag hade kört 53 km när det hände, ska pricka in det på kartan i efterhand.

Peene där GPSen kraschade
Efter Demmin bytte landskapet helt karaktär och blev brutet med skogar, dalar och jordbruksmark. Vid 60 km började jag känna av mitt högerknä igen och bestämde att bara köra en liten stund till. Den där lilla stunden blev en timme, nu fanns inte ens en buske att kissa bakom. Så småningom dök en fin-fin tältplats upp, helt osynlig och t.o.m. svår att nå för mig.

10 meter från vägen, helt ogenomträngligt skogsbryn
Efter ett rejält lass pasta och ännu ett pep-telefonsamtal hem kände jag att nu var jag på gång på riktigt, 20 km kvar till Neubrandenburg.

Denna natt var tystare, bortsett från ett vindkraftverk och ett fåtal bilar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

En sista nationalpark innan färjan hem

Jag sover normalt bara 7 timmar så jag vaknade pigg kl 5. Internet har varit mycket, mycket bra i Estland, Lettland och Litauen, men Polen h...