onsdag 8 oktober 2014

Längs Havel med akuta knäproblem

Tisdag 7/10

Jag hade satt väckarklockan för att ha en chans att komma rätt långt idag, men det gick inte precis fort på morgonen. Jag kände mig förkyld och rätt hängig och var inte hungrig. Det slutade med att jag packade ner mackorna i styrväskan.

Det eviga solskenet hade förbytts i moln och ganska svalt, men fortfarande motvind. Inte så kraftig, gissar på 6-8 m/s, men den tröttar ut en. Det var lagom att ha regnjackan på hela dagen.


Slott finns det inte många, detta är första

Lerbana, minismalspår
Jag stannade för att handla i en affär och jösses vad varmt det var inomhus, det var första gången sedan färjan jag kom in. Handlade färskpressad apelsinjuice, tänkte det kunde vara bra mot förkylningen. Sedan jag åkte har jag inte ätit en enda bit godis, kanske är det så att jag mer förstår vad man behöver eller inte när jag utsätter kroppen för något sådant här? Dock fick två Milka följa med i shoppingkorgen, visste då inte hur väl det skulle behövas senare under dagen.

Därefter blev floden Havel blev min vän och följeslagare under lång tid. Det är vacker och flackt längs med floden. Det började regna så smått. Så småningom byttes Havel ut mot en kanal, inte lika vackert men precis lika flackt. Det var då som det plötsligt blev akut i muskelfästet i knäet, från ena tramptaget till nästa. Jag försökte cykla vidare, men efter en km blev jag tvungen att sätta mig och skula under ett träd.





Efter en halvtimme försökte jag igen och nu gick det, men långsamt. Vid nästa samhälle så fick jag hoppa av cykeln vid ett vägarbete och konstaterade att jag kände inget om jag gick så jag och min aluminiumget gjorde sällskap och promerande ett par km. Efter ännu några km cyklande kom jag på att jag hade Ipren i packningen. Letade upp och svalde en sådan.

Cykelleden gick genom en skog där jag passade på att rasta och skula under träden. Det var då Milkan kom fram. Och jag vet inte om det var Milkan eller Iprenen, men hjälpte gjorde det och jag kom vidare. Det regande till och från delar av eftermiddagen, men inte mycket, mina skor blev t.ex. aldrig blöta.



Om man behöver nya skor fanns det ett par i reserv längs vägen


Väl framme i Oranienburg hade jag letat ut ett hotell på kartan. Det var lite omväg och tyvärr var de utsålda - åtminstone till skäggiga, skitiga och illaluktande cyklister. Jag styrde mot stadshotellet istället och när jag kom till platsen enligt kartan fanns ett annat pensionat där som var nerlagt. Skulle jag behöva sova en natt till i tält när jag nu bestämt mig för att bli hygienisk och sova i mjuk säng och kurera min förkylning?

Rullade vidare längs gatan i riktning söderut och plötsligt ligger stadshotellet där! Och visst hade de ett zimmer, ett låsbart cykelförråd men tyvärr bara betalinternet. Men det fanns åtminstone internet så det fick jag ta.

Efter att ha vrålätit en tvårätters middag i restaurangen ägnade jag resten av kvällen åt att skriva resedagbok.

Vilket kaos det snabbt kan bli

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar