Ringmur och cykelvägar

Måndag 6/10
Efter att ha sovit i 12 timmar kom jag iväg lite sent.

Just nu är skördetid för majsensilage, gigantiska plansilos är det vanligaste, men det finns skojiga berg också.

Nattens vindkraftverk

Strax stötte jag på resans första bikupor och jag smög mig fram och kollade. Det var fortfarande kallt och rått i luften (hade varit nere på 6-7C), men ett par av bisamhällena var ute och flög ändå.

Jag följde en skyltad cykelled som ledde rakt in på en sandväg. Efter att ha släpat cykeln blev det en förtjusande markväg, men det tog lång tid. Bestämde mig för att kolla noggrannare på kartan innan jag följer cykellederna i fortsättningen.

Hur får man vatten när man är på cykelresa? Hemma brukar det finnas i luft/vattenskåpet på bensinmackar, men här de alla ersatts av mynttvättar och dammsugare. Men det finns en annan säker källa till vatten, kyrkogårdar för att fylla vattenkannor. Ungefär 2 liter/dag har jag gjort av med under cyklingen och 2 liter till natten för hygien, matlagning och disk.

Ganska snart kom jag till ett av resans huvudmål, ringmuren i Neubrandenburg. Jag satte mig för att luncha i solen men vinden blåste först grus i all maten, sedan kom den ordentliga tyska ogrästrimningspatrullen och förstörde lugnet. Vacker var ringmuren, men jag stannade inte länge utan drog vidare.

Neubrandenburg ligger precis som Växjö vid norra spetsen av en sjö. Skillnaden är att denna sjön är för stor att gå runt så den cyklar man runt istället. Ca 30 km kunde jag köra på förtjusande vackra cykelleder långt borta från all biltrafik. Dock följer de landskapets kupering och de brantaste partierna består vägen av gamla betongelement. Jag gav mig den på att jag skulle besegra dessa betongalper.

Strax utanför Neustrelitz dök en cykelledsskylt av episka proportioner upp, första skylten till Berlin. Jag valde dock att köra till Neustrelitz istället, varför vet jag inte efteråt, det var inte mycket att se förutom en gigantisk rondell i centrum.

Jag satte i GPSen mot en cache som visade på en fin badplats. I morse luktade det verkligen inte hallon i tältet och jag tänkte att kanske jag är så skitig att säsongens första dopp vore på sin plats. Så smutsig var jag dock inte att det var aktuellt när solen hade gått i moln och badplatsen var bryggor mitt i ett samhälle. Cachen lyste precis som solen med sin frånvaro.

Återigen började jag känna av mitt knä och när jag väl lämnat nationalparken som jag cyklade igenom började jag leta tältplats. Inte helt enkelt, här var bara skog, men mycket kuperat och rätt glesstammig. Följde en gräsväg och hittade ett undanskymt ställe där ingen människa satt sin fot i sommar.

Efter ett peptalk med hemmaplan, en hel burk gulaschsoppa plus makaroner tittade jag som vanligt på dagens GPS-spår och foton och i och med det tog batteriet slut på min netbook.

Jag släckte kl 20.