För hårt att böka idag

Hälften av grisarna går ute i vinter. När det är fruset och snö blir de snabbt uttråkade, ligger mycket inne i grishyddan, bråkar mer och nafsar efter en när man är inne hos dem.

De som är för slakt får normalt inga namn, men de två i bakgrunden är ett undantag, den röda heter Älvis och den svartvita heter Ärnst.

Som glas på allt

Vi har haft underkylt duggregn. Det är vackert och så länge man inte behöver ut och köra så så gör det inget.

Frost inne? Del två.

Vänta nu här, det skulle ju vara frostfritt här? Har vi glömt att stänga fönstret? Det är ju här vi förvarar pelargonerna.

Ode till ett par kängor

Jag trodde och hoppades att denna dagen aldrig skulle komma. Upprinnelsen till detta inlägg är i maj 1997. Sommaren -97 skulle jag åka på min första fjällvandring och jag behövde något på fötterna. Jag hittade ett par Meindl Island-kängor som satt som gjutna på mina fötter och de fick följa med hem. Premiärturen för att gå in dem var från centrala Malmö söderut där jag tittade på bygget av anslutningarna till Öresundsbron för att sedan gå hem genom Limhamn. Det ger lite perspektiv på livslängden.

Tre år senare i juli 2000 hade vi (jag och mina kängor) hunnit med ett antal fjällvandringar och var nu i Norge. Efter 3 dygn i vätande dimma hade lädret töjt sig så att gummikanterna gick sönder och goretexfodret började läcka. Ett märkligt sammanträffande är att just denna julivecka var tillverkningsdatumet för min förra bil, gamla Bettan. Det ger också lite perspektiv på livslängden. Jag trodde historien skulle sluta där och jag köpte ett par nya kängor när jag kom hem (det var dessa som dog i Nepal).

Men de gamla fortsatte som arbetsredskap istället. De har fått renovera hus, biodla, trädgårdsarbeta och senaste åren allt arbete på gården. De har använts många, många gånger fler steg efter än före incidenten i dimman i Dombås i Norge.

NU går det inte längre för nu har de gått sönder på riktigt, bortom silvertejp, det har blivit en stor spricka i lädret fram och så fort jag tar ett steg på fuktig mark sköljer det in vatten. Idag åkte jag för att handla nya arbetsskor. Provade med stålhätta men det kunde jag inte ha, gick till slut hem med ett par Merrell som satt bra.

Efter att ha vaxat dem gick jag rakt ut i stallet och jobbade så de så bara fina ut i några minuter och de ser redan ut som de gamla fast hela.

Nu är frågan, vad gör man med ett par gamla trotjänare som dessa? Det känns så orättvist mot dem att bara slänga dem i soptunnan.

Frost inne?

Och så blev det plötsligt en massa minusgrader och med det risk för frost i äggrummet och i pumprummet. Vi har haft ett element i pumprummet men förra vintern löste jordfelsbrytaren ut när det sattes igång så vi vågar inte använda det. För någon månad sedan skaffade jag två nya frostvakter men de har ju såklart inte monterats förrän man får kniven på strupen, dvs nu!

Nålsögat

Ett återkommande semesternöje runt nyår är ett besök på Bilprovningen. I år gick det bra, både bil och släp gick igenom med blanka papper.

Det var i och för sig vad jag väntat mig, för även om bilen gått långt så servar jag den. Och sedan jag bytte till en ny 13-polig elkontakt på släpvagnen så krånglar inte den.

Vitlök i pallkrage

Väderprognosen talar om minusgrader. Det betyder att marken blir hård och det inte går att gräva längre. Våra grisar förberedde ju åt oss tidigare i höst men det har sett ut som ett månlandskap med djupa kratrar i väntan på att vi ska jämna till det.

På bonnaauktionen för några veckor sedan ropade vi även in en massa gamla pallkragar till nästan inga pengar alls. Linas plan är att odla det mesta i dessa pallkragar i år för att förenkla ogräsrensning.

Vitlök ska sättas på hösten så nu blev det plötsligt bråttom att fixa ut pallkragarna med tjälen i antågande. Det hade redan frusit i natt så jorden hade börjat klumpa ihop sig tyvärr.

Lina återkommer med ett mera detaljerat inlägg om vad hon ska odla.