Att konservera sommaren

Idag har jag plockat in en hel del mogna tomater. Dessa små godingar delades och placerades i ollorna i den nya frukttorken. Ska bli spännande att se om det blir bra, jag har ju inte använt en sådan här tork tidigare.. Förhoppningen är ju att tvi ska kunna njuta av sommarens smaker även i vinter. Jag har också tillvaratagit lite fröer som nu fermenteras i ett par dagar för att sedan torkas till utsäde till nästa år.

Inflyttningsfest

Igår kväll flyttade de första hönsen in på sitt sommarställe.

Tunnelseende

Rastgårdar till nya hönshusen under montering.

Radhus

Radhus är lika med hus på rad? De nya hönshusen börjar ta form efter att Lina och en bekant har fortsatt monteringsarbetet.

En del hus ska ha rastgård fast monterad, en del hus kommer att stå i var sin egen stor rastgård.

Drivfoder år 2013

På Facebook tyckte någon det såg misstänkt ut med pulver i plastpåsar, men jag kan intyga att det bara är strösocker. Jag hittade tipset på Facebook att vinterfodra i plastpåsar. När någon samtidigt undrade om det gick att använda oupplöst strösocker och jag själv behövde drivfodra så blev det lite experiment.

Experimentet föll väl ut, men för drivfoder är det viktigt att hålet är "lagom" stort. Lagom verkar vara kniven nedstucken någon cm och två gånger i ett kors. Från första försöket har jag nu minskat givan till ca 2 kg socker 50% för då går 5L fryspåsar att knyta. Vattensprejflaska på bina så de går undan och inte blir mosade. Foderdeg i helpåse är enklare, men om det är bättre eller sämre vet jag inte. Det tog ca 1 timme att blanda till 25 påsar och 2 timmar att åka runt och ge dem till bina (och även ge bina en tom låda som påsen får plats i).

Klimatkammare

I flera år har jag sett behovet av ett värmerum, men jag har inte velat bygga egen elektronik för det. Tiden har nu hunnit ifatt och idag går det att köpa en termostat för 230V som standardkomponent. Förutom termostat ingår kupévärmare, fläkt och luftavfuktare i mitt teknikutrymme.

För det första kan jag stänga in skattad och otäckt honung som är kvar i ramar och torka den vilket betydligt förbättrar den färdiga honungens hållbarhet. För det andra kan jag styra temperaturen på ramarna som jag ska avtäcka och slunga. Det har stor betydelse för dels hur lätt det är att avtäcka men också för hur lättflytande och lättslungad honungen är.

Och som en bonus har jag ett utmärkt klimatkontrollerat förvaringsutrymme för avtäckningstråg och andra redskap över natten till nästa slungningsdag. Normalt tar honungen i avtäckningsvaxet upp fukt från luften över natten och nästa dag har den egentligen för hög vattenhalt. Det klarar sig oftast tack vare utblandning med annan honung, men kan man hålla nere vattenhalten är det ju ännu bättre. Dessutom, skruvar jag upp värmen till kuptemperatur så rinner honungen lätt av avtäckningsvaxet.

När jag nu kan styra temperaturen på ramarna kan jag även använda avtäckning med skrapmetoden.

Det gäller att riva hårt och åt sidorna och uppåt på ramen. Är ramen för varm böjer sig vaxcellerna, de täpps till och honungen rinner inte ut, är honungen i ramen för kall så är den svårslungad. 23-25ºC verkar vara en lagom temperatur, 27ºC är lite för varmt. Svarta ramar (och propoliserade) fungerar metoden dåligt på.

Skrapning ger stora mängder små vaxflagor i honungen och det går i princip inte att ens grovsila direkt från slungan. Antingen behöver man hälla den i klartank över natten eller behövs någon annan sorts hjälpmedel som t.ex. min underbara karusellseparator. Jag gjorde ett försök och finsilade direkt på utloppet från separatorn och fick igenom ca 60 kg sedan satte den igen av kristaller.

Plastmekano

De nya hönshusen kom i platta paket. I England säljs de oftast färdigmonterade men då hade frakten hit blivit orimligt dyr. Lina har haft hjälp av en bekant för att sortera delar och börja bygga ihop de första husen.