Alla sagor har ett slut och endast döda fiskar flyter med strömmen

När Lina och jag köpte vårt hus 2009 valde vi delvis ett renoveringsprojekt med avsikt för att verkligen sätta vårt då rätt nya förhållande på prov. Visst har det varit lite kärvt några gånger under resans gång, jag har både letat lägenhet och packat vid ett par tillfällen, men efterhand växte ett väldigt charmigt hus fram och teamet blondinen och ingenjören svetsades allt mer ihop.

Om vi nu varit helt normala skulle sagan slutat där och vi levde lyckliga i alla våra dagar i vårt gulliga pepparkakshus. Så slutar dock inte denna sagan utan Lina och jag har idag skrivit papper på en ny fastighet som vi ska flytta till, en gård bara 2 km bort som ger oss stora möjligheter att expandera våra företag, framför allt hönsen men även biodlingen på sikt.

Visst är det vemodligt med allt arbete vi lagt ner på att göra om detta till ett modernt och trevligt boende, liksom allt engagemang för att få detaljerna bra, även det som inte syns, med argumentet att det är ju vårt eget hus. Och ekonomiskt ser inte heller renoveringsprojektet ut att ha varit en av mina bättre investeringar. Men viljan att gå framåt och utforska nya äventyr är långt mycket starkare för oss båda än att dumsnålt stanna kvar.

Så på frågan "En dag som denna åkte Marco Polo till Kina, vad ska du göra idag?" kan vi idag svara "Tja, vi har köpt en bondgård".

Björkdala