Staketet tar form

Bit för bit kommer vi närmare en inhägnad för djuren.

Vagnen

Dagen började bra, men tog tidigt en oväntad och lite trist vändning. Vi hade planerat att gå på lantbruksauktion idag, bara det att strax före att vi skulle åka hemifrån så viskade någon i vårt öra att den auktionen vi skulle gå på idag hade varit redan igår... En snabb koll på utropslistan och visst var det så! Ett antiklimax.

På inköpslistan idag skulle det stått en vagn till traktorn och det var många vagnar av varierande kvalitet på auktionen igår. Det positiva i kråksången var att auktionen vi trodde skulle vara i morgon, den var idag istället, vi var helt snurriga med andra ord. En snabb koll på nätet sa oss att skicket på objekten idag var bättre än vanligt så priserna blir nog höga. Var det lönt att åka? Vi bestämde oss för att ta det som en utflykt.

Mycket riktigt rusade priserna upp och de riktiga vagnarna var snabbt bortom vad vi var beredda att betala, men en boskapsvagn var det i princip ingen som bjöd på. Vi bestämde oss för att ropa in den och fick den för en spottstyver. Den kommer att fungera bra både för enklare transporter och förvaring av hönsfoder.

Nu var det ju bara det att auktionen var bortanför Lövestad och vagnskrället skulle hem. Efter lite trafikservice av Björnen med backspegel (=fasttejpad badrumsspegel) och en LGF-skylt så packade jag en verktygslåda och vattenflaskor och begav mig för andra gången idag av mot Lövestad. Redan innan jag startade kändes det lite segt efter 2 timmar i bilen tidigare på dagen.

Så småningom kom jag fram.

Och strax före att solen gick ner kom jag hem igen efter de 8 milen. Jag måste erkänna att körkomforten i en 36 år gammal traktor med en toppfart på 23 km/h är inte riktigt sådan att man njuter av att köra landsväg i drygt 4 timmar.

Adjöss och tack för isen

I och med att jag nu plockat in snöpinnarna så är det bara vinterdäcken som ska av, sedan är det officiellt slut på vintern här också. Och med det säger vi adjöss till Kung Bore och hoppas att han kör vilse på nordpolen och aldrig kommer hit igen.

Staket i paket

I skymningen tog vi återigen ut universalmaskinen. Denna gång för att lasta av en pall stängselstolpar från släpvagnen. Vi har även fått hem nätet och även det lyftes galant in i förrådet. Och återigen ställer jag mig frågan, hur har jag klarat av att livet på landet i 12 år utan traktor tidigare?

Potatis under halm

Idag kom första pärorna i joren. Eller kanske snarare på den. Det var inte alls så lätt att göra hål i halmen och peta ner potatisarna som det förespeglats oss. Det var faktiskt skitjobbigt. Dessutom hade jag solen i ögonen. Vi satte tre sorter idag, Anya, Charlotte och Mayan Twilight. Vi har reserverat plats till några fler sorter.

Årets potatisland

Jag förstår inte hur vi klarat oss utan traktor tidigare. Vad vi än ska göra här på gården så kan man använda denna universalmaskin. Intressant i sammanhanget är att rundbalen knappt ens var uppfunnen när vår traktor monterades ihop.

1:e maj är traditionsenligt päresättardagen. I år provar vi något nytt som vi fått tips om från flera håll. Först läggs ett lager wellpapp eller tidningar ut på marken, därefter läggs ett tjockt lager halm. Det ska vara 15 cm när det är hoptryckt. Sedan gör man hål med en pinne ner till pappen och släpper ner en potatis i varje. Ordentligt vattning så att både halm och papp blir våt. När man skördar ska det bara vara att krafsa undan den halvt nedbrutna halmen och sedan plocka potatisen direkt på marken. Vi får väl se...

Nu hann det bli mörkt så själva potatisen får vänta någon dag. Det blir betydligt färre sorter än förra året, men kanske inte mindre mängd.

I kamp med ett jordborr

Idag har vi fortsatt att sätta hörnstolpar till staketet. Det är inte alla borrhål som går så lätt som det i filmen ovan. Faktiskt får jag nog erkänna att det bara var två stycken som gick så lätt. Det är rätt mycket småsten i jorden, Lina fick in tekniken att "fiska" upp dem. Och nere vi bäcken var grundvattnet så högt att det var verkligt fiske som gällde.

På många ställen fick vi dock borra flera hål innan vi kom ner tillräckligt djupt och ofta snurra upp borren baklänges för att komma loss från småsten, spetta i hålet och bli helt blåslagen av att hålla emot borren. Tre stolpar fick var omöjligt att ner på frostfritt djup så vi får se om de fryser upp till vintern. 11 stolpar blev satta idag och med de 6 vi hade satt tidigare så är hörnen och grindhål på hela stycket på baksidan klart. Lina har även beställt utmärkning av elledningen in till huset så vi inte sätter en stolpe i den, vi vågar inte sätta södersidan förrän detta är gjort och norrsidan räknar vi med att behöva gräva och gjuta eftersom där är fyllnadssten.