Röd jord

Vår tredje dag i Turkiet bjöd på förtjusande miljöer, intressant flora och fauna och vidunderliga vyer - men också lite smolk i bägaren. När Lina rullade upp på hotellrummet i morse spanade hon in några ruiner i regnet (på toppen mitt i bilden).

Efter utcheckning begav vi oss dit och hade en underbar 360 garders utsikt. Molnen skvallrade lite om vad som skulle komma under dagen, sol, varvat med regnskurar och åska.

På parkeringen hade vi sällskap med en hungrig katt som tyckte att vi skulle ta den med oss hem,

inte ens när vi började köra flyttade den sig utan Lina fick stanna och lyfta av den från bilen.

Nästa mål för dagen var Bazaren, fortfarande i Kütahya. Det var inte helt lätt att ta sig dit, vi cirkalde några varv på enkelriktade smala gränder när Lina till slut inte vågade köra längre - hon var rädd att köra fast med bilen mellan väggarna så vi skulle få krypa ut genom bakluckan.

Vi valde att köra en mindre väg söderut idag och det visade sig vara ett lyckokast ur flera synvinklar. Strax utanför Kütahya kom vi in i en smal dalgång med branta klippsluttningar och en meandrande liten å i dalbotten med omsom översilningsmarker och ömsom små odlingslotter.

När vi stannar för det var så vackert ropar Lina till - en häger lyfter precis och efter konsultation av fågelboken var det antagligen en purpurhäger. Jag klev ur bilen och hörde ett konstigt men bekant läte från andra sidan vägen - ett storkpar klapprar med näbben i sitt bo högt upp på en väderskyddad klipphylla. När vi tog fram kikaren insåg vi att något inte stämde, det var ju inte vanlig vit stork utan svart stork!

Vi fick även se rostgumpsvala på denna platsen. Efter några km kommer familjen Gås gående längs vägen.

Så småningom ändrar sig landskapet och vi kommer upp på en tidvis karg högplatå på drygt 1000 meters höjd. Vidare längs vägen kommer vi ner på lite lägre höjd och plötsligt blir jorden alldeles röd.

Fotot gör inte riktigt jordens färg rättvisa, men stenblocken såg ut som de kom från Mars. Lina saktar plötligt in och säger att hon blev akuttrött och jag får köra. Detta är helt normalt för henne kl nio på kvällen, men mitt på dagen? Hon somnar medan jag kör, vi stannar för lunch, hon kan inte hålla sig vaken och sedan inser vi vad som hänt - migrän och åksjuka kombinerat. Hon har råkat ut för det förut när vi varit ute och rest stackaren. Vid de otaliga stopp som vi var tvungna att göra resten av dagen passade jag på att fotografera lite blommor och vyer.

Men inget ont som inte har något gott med sig, vid ett av stoppen sprang jag på en livs levande sköldpadda! Lina följde med och spanade in den.

Färden vidare söderut tog oss genom en vacker by som klängde på en brant sluttning.

Efter att kört fram och tillbaka genom byn stod vi länge utan framgång och spanade efter en skylt för Otel från utsiktsplatsen.

I detta område fanns gott om getter och får som betade längs vägkanterna.

Dagens sista illamåendestopp fick en vacker inramning.

Nu vilar vi ut på ett hotell ett stankast från http://www.geocaching.com/seek/cache_details.aspx?guid=a425a218-4f46-4ebd-8a9a-176694a27aa5 i Pamukkale och vet inte om vi betalat för en eller två nätter på detta hotell som bara har internet i lobbyn. Vi får se vad morgondagen bjuder på!