Via bazarer till Medelhavet

Tisdagen (25:e maj) började med frukost vid poolen på hotell Oskar i Karahyarit. Första stoppet blev redan efter 500 meter, vi stannade på bazaren i byn.

Eftersom Lina fyllde år idag så passade det bra att  prova ut en käpp.

Igår hade vi promenerat evighetsmarschen från parkeringen tvärs igenom hela Hierapolis för att komma fram till en cache som visade sig vara utanför grindarna på andra sidan - där det också visade sig finnas en parkeringsplats som dessutom var mycket kortare sträcka att gå till centrum av ruinstaden och badet. Idag fick vi ärende även till den andra parkeringsplatsen, cachen skulle ju hittas!

Nu visade det sig inte vara helt enkelt. Först fick vi göra en turkisk parkering eftersom vägen gick rakt fram till en vaktkur med bom och infart på parkeringen. En buske skymde sikten för vakten så vår bil kunde stå strax utanför. Sedan är det det här med floran i det torra landskapet - allt sticks! Här var det gräsfröstänglar som var värst, de borrade sig rakt igenom kläder med sina hullingar.

Sviterna rensades bort innan vidare färd. Tur att vi hittade burken... Förutom burken hittades ett jordgetingbo en meter därifrån.

Vi gjorde några timmars stopp i storstaden Denizli och gick runt i Bazaren (http://maps.google.com/maps?t=k&ie=UTF8&ll=37.786309,29.08507&spn=0.002679,0.006899&z=17). Jag passade på att köpa några skjortor och ett par byxor och fick hjälp av en sömmerska att lägga upp byxorna. Sömmerskan hade bott 10 år i Berlin och bland annat studerat dans så det gick lätt att kommunicera på tyska. Lina och jag funderade efteråt om hemflyttning och att bli sömmerska i bazaren i Denizli? Det måste varit en stor omställning.

Sedan bar det av mot kusten, det blev ett antal mil motorväg.

URO, Unidentifiable Rolling Object. Kameran hade fått en känga och autofokusen fungerade inte, det blev några kassa bilder innan vi upptäckte det och fixade det...  Just denna bilden föreställer ett överlastat flyttlass...

Vi åkte förbi ruinerna till Efesos (http://maps.google.com/maps?f=q&source=s_q&hl=sv&geocode=&q=efesos&sll=37.786309,29.08507&sspn=0.002679,0.006899&ie=UTF8&hq=&hnear=Efesos&ll=37.93973,27.340851&spn=0.005348,0.013797&t=k&z=16) som vi kunde se på håll, vi valde dock att inte stanna, Hierapolis räckte fortfarande för oss.

Med ruinerna av Efesos i ryggen och Medelhavet som smält silver framför oss började vi jakten på ett hotellrum. Vi åkte inom ett antal små byar men ingen var stor nog att ha ett säsongsöppet hotell. Så småningom kom vi till den lite större byn Özdere och där fanns flera att välja på.

Utsikt från det enkla pensionatet (http://maps.google.com/maps?f=q&source=s_q&hl=sv&geocode=&q=%C3%96zdere,+T%C3%BCrkiye&sll=37.93973,27.340851&sspn=0.005348,0.013797&ie=UTF8&hq=&hnear=%C3%96zdere,+Turkiet&ll=38.020048,27.094184&spn=0.001335,0.003449&t=k&z=18) vi tog in på. Det hade knappt öppnat för säsongen - vi var första gästerna i årets gästbok och i rummet brevid bodde hantverkare som renoverade på pensionatet.

Det var ungefär nu vi kom på att det svindyra hotellet i Pamukkale inte alls varit så svindyrt. Vi fick priset i €, sedan debiterades vi det dubbla, en för varje person (man gör ofta så i Turkiet). Men när vi kollade närmare på slipen så visade det sig att det dubbla som debiterades var Turkiska lira, då blev det mera humant pris.

Den sömniga huvudgatan i Özdere hade inte riktigt vaknat för säsongen. Vi hade tänkt fira med en lite finare middag eftersom Lina fyllde år men det fanns bara enklare (och tyvärr ganska dåliga) kebabhak öppna i byn.

Turkisk el kan användas till mycket.

Men det bodde ladusvalor i taket på restaurangen, fascinerande att se dem navigera in mellan lampor och stolpar.

Efter maten gick vi in på caféet brevid och en födelsedagsfika för Lina fick avsluta dagen. Vi hade inget internet vi på pensionatet denna kväll så nu vi kom efter i bloggandet.