Topptur Helagsfjället

På morgonen bestämde sig tyvärr Kristian för att avbryta och ta sig hemåt igen pga ont i ena benet så därmed var vår expedition decimerad till tre personer. Själv sov jag lite bättre andra natten än första.

Dagens mål var en topptur upp på Helagsfjället. Det är ca 800 höjdmeter från fjällstationen till toppen. Vädret fortsatte se kanonbra ut på morgonen och vi gav oss iväg.

Stigningen börjar

Ja, det är dit upp vi ska

Låga moln drog tillfälligt in men försvann igen

Det var lite svårt att klä sig, jag småfrös men hade jag klätt på mig fleecetröjan jag hade med hade jag börjat toksvettas.

Rätt högt upp svänger man 90º höger och här började jag känna av lite höjdrädsla. Det var väldigt brant tyckte jag faktiskt, både uppåt och åt vänster. För att inte tala om högerkanten som var lodrät. Kent och jag undrade båda vad vi hade gett oss inpå, men Jan verkade helt oberörd. Eller spelade han cool.

Fjällräddningens radio

Vi var många personer uppe på toppen samtidigt, vi fick plats i gropen i lä och åt vår lunch där, när vi gick vidare tog någon annan den. Jag hade en geocache att logga och en turfzon att ta, radiomasten från gårdagens topp gav full 4G-mottagning och inga problem att turfa.

På toppen

Utsikt från toppen

Vi gick vidare neråt på västra sidan och det var helt annorlunda. Vägen upp var storblockig sten som man fick leta bästa vägen upp igenom och hålla med händerna bitvis. På andra sidan var det branta hällar att gå på. Inga problem idag när det var torrt och med mina mjuka kängor, men i väta med hårdare kängor verkar det livsfarligt.

Det fortsatte vara väldigt brant på vägen ner och det dröjde innan höjdrädslan släppte. Vi loggade en geocache till här uppe.

Ellas fall

Det fanns en turfzon vid Ellas fall som jag ju behövde ta. Ellas fall är en spricka/ränna och det är helt galet att tänka att någon åkt skidor här, men det har gjorts.

Turfzonen Ellas fall tas

En ren stod på vår led

På slutet blev leden väldigt brant. Det var när man kom såpass långt ner att det var grus och inte bara sten. Väl nere insåg vi att vi kunde gått rakt utåt väster och haft en flackare grässlänt att gå på, men vi följde leden, som bitvis var så brant att man fick vända sig om och klättra nedåt.

Att gå så många höjdmeter nedåt var mycket mera ansträngande än uppåt. Jag hade lätt klarat många meter uppåt till, men nedåt hade det inte gått så mycket mer än detta.

Vi kom lite i tidsnöd för att hinna med både öl och bastu innan middagen kl 18, men det gick och vi kände oss väldigt nöjda med dagen.