Kontinentpassage

Frukosten fredag 28:e maj bjöd på ett märkligt möte. Pensionatet visade sig ha en annan gäst, en irländare. Inget märklig i det om det inte varit för att vi suttit vid samma bord och ätit lunch 4 dagar tidigare. Vi pratade lite, han jobbade som fotograf hemma, men hade tagit en månads avbrott i jobbet hemma för att resa runt i Turkiet för att se om han kunde försörja sig som resefotograf. Han åkte med de allmänna busslinjerna.

Efter frukost åkte vi till grodbron.

 Eller rättare sagt, en väldigt vacker gammal bro med en disablad cache (http://www.geocaching.com/seek/cache_details.aspx?guid=ffc2fe55-9f1c-4240-9b8c-9944d46cbe62) vid och massor av grodor i vattnet under. Vi hade hört grodorna spela på kvällen före när vi åt middag trots att det var långt bort. Efter lite letande hittade vi cachen, mycket riktigt fanns den kvar som en logg antydde, men det var bara en plastpåse med logg.

Vi hade fått tips av irländaren att besöka festivalen i den närbelägna byn Ayvacik, vi tog en mindre väg dit och kom rakt in i centrum. Festivalen var nomadfolkens festival men tyvärr var den slut när vi kom, vi såg endast några enstaka nomadkvinnor i sin fascinerade färgglada klädsel. Däremot var grönsaksmarknaden helt enastående och vi minglade runt lite.

Vi köpte med oss vår standardfärdkost - solmogna körsbär. Det har gått åt 3 kg under resan...

Vi styre vidare norrut, vi hade lite planer på att köra förbi Troja, där fanns nämligen en cache... På vägen får Lina syn på några stora fåglar vid en flodbädd - tre st svarta storkar till! När vi kliver av bilen känns det nästan overkligt varmt, termometern visar 35ºC och luften står helt stilla och solen gassar från en molnfri himmel.
Vi åker vidare på småvägar och stannar och lunchar sent vid en liten vägrestaurang mitt i ingenstans. Mycket trevlig miljö och god mat och ägaren pratar inte ett ord engelska eller tyska. Vi lyckas ändå berätta att vi kom från Sverige och jag blev kallad "blekansikte". Han plockar solvarm frukt direkt från träden till oss. En sorts grön, syrlig men fräsch hård aprikos som på marknaderna går under namnet Erik. Gott men annorlunda.

På OpenStreetMap-kartan finns en mindre väg utsatt upp mot Troja, vi kör tillbaka en bit och svänger in på den. Det är en grusväg som går genom ett jordbrukslandskap. Vi får se svarthuvad sparv för andra gången, risfält

och stora ytor konstbevattnade fält. När vi är nästan framme i Troja möter vi den, den Trojanska Geten!

Väl framme i Troja visar termometern i bilen fortfarande 32-34C. Vi har ett möte, tittar på kartan, vevar ner fönstren, tittar på varandra och kör vidare... Troja var helt enkelt för varmt idag efter att fortfarande ha de fantastiska ruinerna i Hierapolis i färskt minne.

Vi närmar oss den stora staden Canakkale,

en militärstrategiskt viktig plats i alla tider som bevakar sundet där Marmarasjön rinner ut i Medelhavet. Vi tar oss ned till hamnen och lyckas ta oss ombord färjan

tillbaka till Europa. Kösystemet var spännande, en massa bilar som quadrupelparkerat och sedan gått där ifrån, men när man skulle åka med färjan skulle man bara köra runt köerna och köpa biljett när man körde på. En vänlig engelsktalande turk fixade snabbt biljett för 2 TL provision, det var det värt.

Vi var lite spända på ett se om ordning uppstod ur tomma intet på europeiska sidan. Nja, så var det väl kanske inte, men trängseln minskade betydligt. Olivodlingarna var bytta mot milsvida böljande sädesfält. Vi valde att svänga av stora vägen och köra kustvägen. Trafiken var så gott som obefintlig, turkarna visste vad som komma skulle... Vi fick se en stor rovfågel som vi kunde följa länge, trots det kunde vi inte säkert bestämma den, men troligen var det en ormörn.

Vägen blev allt smalare och kusten allt brantare.

Så småningom blev det bara en grusväg kvar och skymningen började falla. Vi snirklade fram på en serpentinväg utan räcken med en otrolig blomsterprakt i takt med att mörkret föll.

Vi kom fram till Tekirdag när fredagskvällen övergått i helt mörker. Det pågick en festival och var totalt kaos men tack vare Loenely Planets guide hittade vi ett hotell. De hade bara ett rum ledigt - sviten... Prislappen var ändå rätt moderat med slitna trasiga laminatgolv och väl inrökt, men badrummet var stiligt.