Oliver, oliver, oliver, bara oliver så långt man ser

Frukosten tordag 27:e maj vid strandpromenaden i Foca hade en förtjusande usikt.

Våra planer för dagen var inte direkt kristallklara, vi visste bara att vi skulle åka norrut. Dagens första stopp var en cache som inte var loggad på nästan två år. Cachen hittades snabbt, plastpåsen den låg i var däremot helt uppfrätt av solens ljus. Regnvattnet hade tyvärr letat sig in i lockets springa och när vi öppnade den hällde vi ut en deciliter vatten. Konstigt nog var den inte möglig inuti, det kanske blir för varmt i solen ibland?

Strax efteråt stod en biodlare och sålde honung och pollen i vägkanten. Vi stannade och köpte en liten burk honung och försökte berätta att vi var biodlare. Det gick inte tyvärr. När vi satte oss i bilen för att åka igen kom Lina på att jag kanske hade bilder i netbooken. Jojomen, visst fanns det bibilder. Vi tog fram netbooken och visade honom svenska biodlingsbilder och då trillade poletten ner och han blev eld och lågor. En obegriplig diskussion om Varroa-bekämpning mm följde, men det var väldiggt kul. När vi åkte så blev vår lilla honungsburk uppgraderad till en stor burk och en adress till honom i byn Yeni Foca följde med hem.

Sedan kom vi förbi något som visar en av Turkiets baksidor - bristen på luftrening. Vi tror det var ett stålverk vi åkt förbi och hela dalen var fylld av dis. I Turkiet lyckas man hålla liv i hur gamla bilar som helst, men uppenbarligen har även bilarna ett slut, här väntar en hög på omsmältning.

Vi svängde lite inom landet för att vi misstänkte att den lilla vägen över Bergamo (Pergamon) skulle vara vacker. Dagens Bergamo är en rätt sömnig liten stad som inte riktigt förstått att de ligger i skuggan av helt fantastiska ruiner. Vi parkerade vid "Red Basilika"

och åt en mycket god Pide (turkiskt pizza) längs bygatan till turkiskt pris istället för turistpris. Tyvärr var det för varmt för att stanna längre och titta på ruinerna, det var en bit över 30C och vindstilla. På vår väg ut ur staden kunde vi se berget där det antika Pergamon låg. Vi tog en bild upp emot teatern, på utsnittet får man en viss uppfattning om hur högt den ligger och hur stor den är.

Här finns även resterna av en akvedukt kvar.

Den mindre vägen vi valt att åka norrut tog oss över på serepentivägar över ett pass på 700 meter genom en fantastisk vacker tallskog med tidvis väldigt blockig terräng.

Sedan börjar det... oliver, oliver och oliver. Resten av vägen upp till Dardanellerna var huvudsakligen olivodlingar.

Så småningom siktade vi in oss på att hitta natthärberge vid den antika ruinstaden Assos. Lämligt nog fanns det ett par cacher här också...

Efter att kört vilse ett bra tag i de två byarna - den ena inklämd vid vattenbrynet (Assos), den andra (Bahramakale) är faktiskt resterna av den den antika staden hamnade vi på ett förtjusande pensionat. Byn är byggd i sten och plötligt kom vi in i ett svalt hotellrum utan luftkonditionering - märklig känsla efter att suttit och svettats i bilen med drygt 30C och sol hela dagarna.

Vi tittade på solnedgången från klippan och åt sedan en födelsedagsmiddag för mig på en av restaurangerna i byn.

I Turkiet finns alltid vildkatter och oftast vilda hundar närvarande. Hundarna är sällan närgågna, katterna däremot vet att vi restauranger gäller det att se så söt ut som möjligt.

De gör ett fantastiskt bra jobb att hålla borta skadedjur så man hör aldrig någon jaga bort dem med mer än ett Shhh!
Från takterrassen på restaurangen hade vi utsikt över byns elcentral - kanske inte så konstigt att vi haft några strömavbrott under resan? I själva verket mera konstigt att ström och internet oftast fungerar.