Vardagen knackar på dörren

Parkeringsgaraget

Igår återgick livet till det normala. Eller nästan. Semestrarna med bygg är lite slitsamma för kroppen och det brukar vara skönt att komma tillbaka till jobbet, men närmaste veckorna blir det lite dubbelarbete både på jobbet och fix hemma. Denna veckan har jag inga kundbesök inplanerade och jag sitter på vårt kontor i Malmö och jobbar istället fjärransluten till olika servrar.

Dagens arbetsplats bredvid min kollega

Kalkonkusin

Syns det att den här krabaten är släkt med kalkoner? Låter dessutom likadant som en nykläckt kalkon. Men detta är en pärlhöna, roliga men om möjligt de mest störiga fjäderfä som finns. De låter en massa och är alltid i vägen på vägen. Har haft otaliga bataljer med sådana på vägen till och från en av mina bigårdar förr i tiden.

Tapetnedtagning

Lina har kämpat hela dagen med en ångmaskin för att blöta upp och ta ned gammal trasig tapet. 3/4 av rummet har hon hunnit med. Fortsättning om en vecka.

Allmän uppsnyggning

När skorstenen revs hamnade högen här och jag kämpade ett helt år med att köra resterna till tippen. Kvar på platsen blev en hel del utsorterade stenar, dvs de som var rena från murbruk och inget tegel. Så har det sett ut nu två somrar och gräsklipparen har fått köra runt dem. Nu åkte de bort.

Även högarna med byggvirke har börjat avvecklas, det blir riktigt fint.

Drottningmoderns återkomst

En av de tre första drottningarna jag skickade till Ven återkom lyckligt. Hon ska bli mamma till en del av nästa års drottningar är det tänkt.

Att bara en kom tillbaka är kanske inte sådär jättebra, men jag behöver ju inte mer än en för det är inte avel och utvärdering jag behöver utan något att odla drottningar från som bör ha någorlunda vettiga egenskaper. Ikväll har jag skapat ett nytt samhälle till drottningen genom att ta ett antal honungsramar och pollenramar men inget yngel och skaka ner en massa bin och hänga in drottningen i en utätningsbur. Bina ska vara instängda i 2-3 dagar för att gå ihop till ett nytt samhälle.

I bagaget

I bagageutrymmet på en biodlares bil.

En klick färg

Tänk vilken skillnad det blir med lite ny färg!

Automatiskt vatten utan rinnande vatten

Pump och returslang

Nu har hönshusets automatiska vatten varit igång i 1½ år. Under tiden har en del detaljer blivit utbytta eftersom de inte fungerade som det var tänkt, men den nuvarande konfigurationen fungerar klanderfritt.

Vi har inte rinnande vatten i hönshuset utan har istället en tunna som vi fyller med vattenslangen då och då. I tunnan ligger två dränkbara akvariepumpar som pumpar upp vattnet i en slinga och returen kommer tillbaka till tunnan. För att få lite extra tryck ute i vattenkopparna är returen lite strypt med en påsklämma.

Slangen ut till kopparna är en svart gummislang på 10mm. Svart är bra då det inte blir algväxt i slangen.

Ute i hönshuset går slingan runt genom alla boxar, både i taket och längre ned. Vid varje vattenkopp sitter ett T-rör och en slang ner till koppen. Slangen är fäst med kabelklämmor.

T-rör i taket på varje box

Vi har provat ett antal olika vattennipplar och koppar, denna modell har fungerat i särklass bäst.. Det är en fjäderbelastad pinne i mitten, när hönsen pickar på den rinner vattnet ut i koppen. Kopparna är fästa med buntband och med en träkloss som distans så att dom ska sitta rakt.

Vattenkopp

Om hönsen skvätter smuts i koppen är den lätt att torka ur. Ingen kopp har gått sönder, inte ens hos kalkonerna. Vi har inte haft läckage i någon kopp. Ingen kopp har blivit otät av kalk och stopp i dem förekommer bara om man får en luftficka. På bilden syns det hur mycket kalk vi har i vattnet, det är kalkavlagringar där djuren skvätt ut vatten.

Vaktel som dricker ur koppen

För att få lite extra tryck i vattencirkulationen har vi två dränkbara akvariepumpar kopplade efter varandra och i och med det har vi numera inga problem med luftfickor och det spelar inte någon roll om det är svackor och böjar på slangen längs slingan, pumparna blåser ut det ändå.

Att vattnet cirkulerar gör att systemet klarar lite under nollan dagtid utan att frysa. Dock fryser det i koppen nattetid när djuren inte är där och dricker om det blir minusgrader i hönshuset.

Inventering

I veckan har jag sorterat anteckningar för att bringa ordning bland mina bin, drottningar och kupor. Jag inser att jag måste skaffa mig ett mer ändamålsenligt verktyg än några kalkylark på datorn. Alla numrerade lock till kuporna tog slut förra veckan och vid genomgång på datorn visar det sig att det bara är nummer 40 som jag slarvat bort. Vet inte om jag slarvat bort locket eller det finns ett helt bisamhälle någonstans som jag inte vet var det är.

Sammanställningen visar att jag i slutet av förra veckan toppade med 52 bisamhällen i vanliga kupor och 19 i parningskupor, alltså sammanlagt 71 bisamhällen av mycket varierande storlek, från kassetter till fullstarka. Resten av sommaren kommer fokus att ligga på sammanslagning för att få starka och livskraftiga vintersamhällen och detta började jag med i lördags då det blev 3 färre, i måndags ytterligare 5 färre och 1 färre igår.

Jag har något mindre sammanlagd mängd bin i mina kupor än förra året, men det kanske kompenseras av att jag har fler äggläggande drottningar nu. Gissningsvis blir det återigen mellan 20 och 30 bisamhällen över vintern. Det är dags att beställa en pall socker.


Första sommaren som drottningodlare kan preliminärt sammanfattas som att det är kul och intressant och passar mig bra som komplement, men driftsformen behöver justeras lite. Det är för otympligt att flytta runt vanliga kupor för drottningodling till avsalu, det har varit enklare i små parningskupor. Nästa år blir det fler parningskupor och mina vanliga kupor blir till vanliga avläggare istället. Att göra skaksvärmar på mellanväggar med foder i vanlig kupa har fungerat utmärkt, jag kommer att göra en del avläggare på det viset och förstärka dem.

Drottningtillsättning

Första halvan av min biodlingssommar har gått väldigt bra. Som en motvikt mot det har jag misslyckats med massor av drottningtillsättningar under andra halvan av sommaren. Så för att öka sannolikheten att lyckas när jag behövde flytta en parad drottning från ett parningssamhälle till ett annat provade jag med påsticksbur. Man trycker fast buren över utkrypande yngel och släpper in drottningen. Drottningen tas väl om hand av de nya unga bina och kan börja lägga ägg i de lediga cellerna och hennes feromoner börjar spridas i kupan. Påsticksbur lär vara det bästa - men... drottningen smet, försökte flyga sin väg och innan jag fick fatt i henne höll hon på att bli mos och jag vet inte säkert om hon klarade sig utan invärtes skador. Vet inte heller om påsticksburen fungerar i ett så litet bisamhälle som detta. Om några dagar vet jag.

Bevara snickarglädje vitt

Lite utomhussnickerier har fått ett lager färg.

Farstukvist

Det är lustigt hur man skjuter upp saker som inte är helt nödvändiga. Redan vid mitt allra första besök vid detta huset för 3½ år sedan noterade jag att vindskivorna över farstukvisten var dåliga. Under dessa år har de förvisso inte blivit mycket sämre, men knappast bättre heller. Idag åkte de ner och nya blev tillsågade. Nästa ägare och alla deras framtida besökare är värda en vacker entré!

Just det, det var inte så svårt

Eller berodde det på att de kunde sin sak?

Hur svårt kan det va?

Jag har kallat in förstärkning idag, några vänner som gjort det förr. Jag hoppas de vet vad de gör med laser, vattenpass, måttband och vattenslang.

Tjänsteresa i biodlingsföretaget

Tidigt i morse var jag återigen vid Venfärjan och lämnade drottningar. Därifrån körde jag till Småland och kom fram ungefär när en normal semesterfirare borde slå upp ögonen för dagen. Jag levererade ett antal drottningar till en biodlarbekant där och passade på att fylla bilen med parningskupor.

Apidea

Jag gjorde studiebesök i hans slungrum och fick ett och annat att fundera på.

Många fiffiga lösningar och en hel del att tänka på för att få det smidigt.

Klockljung

Vid 11-tiden åkte jag hemåt igen men hade ett par stopp att göra på vägen. Det första var vid en torvmosse som jag spanat in som en möjlig plats att ha bin på. Det var inte alltför mycket ljung på mossen, men det fanns både klockljung och hjortron. Letade reda på markägare och deras telefonnummer och kommer att höra av mig till dem i höst om jag inte hittar ett bättre ställe.

Eftersom jag därifrån i praktiken körde förbi ett par av mina geocacher som behövde service stannade jag till vid dem och bytte bland annat burk på min näst äldsta gömma. Den höll tätt i ca 6 år, det får betraktas som långt bättre än väntat eftersom just dessa hammarplastburkar är kända för att få packningen uppäten av möss redan första vintern.

Uttjänt geocacheburk

Hyresgäster

Masonitringar

Vi har hyrt stallet på vårt nya ställe och börjat flytta dit lite kycklingar.

PVC-grindar

Lina har gjort lite finurliga lösningar när hon har nätat in grisboxarna.

Sittpinnar av två engångspallar

Kranvatten

Tiger

En av gårdens två väktare är Tiger, han kommer att bo kvar liksom sin mamma Missan. Eller rättare sagt, framåt hösten kommer vi att flytta in hos dem, åtminstone ser katterna det på det viset.

Missan

Massor av småfix

Passbitar under hanbanden

Eftersom vi bestämt oss för att flytta måste vi ju ta tag i allt det där som inte blivit riktigt färdigt, så nu håller vi på med en massa småfix överallt i huset.

Tröskel till kallvinden

Klinker under kaminen

Taklist och omålad bjälke mot hallen

Uppfästning av sladdar till bänkbelysning

Blandade nypotatis

Anya, Mayan Twilight, Salad Blue

Mina svärföräldrar hälsade på idag och vi hade potatisprovning till den grillade kalkonfilén. Vi tog upp tre sorter från landet, Anya (ljus), Mayan Twilight (röd) och Salad Blue (blåsvart). Anya var en osedvanligt god potatis. Salad Blue var vacker och god. Mayan Twilight är inte samma art som potatis och smakade annorlunda, kraftigare smak, lite mjöligare och kraftigt gul, en klart intressant bekantskap. Mer att läsa om sorterna här.

Bonnaauktion

Igår övade vi vidare och gick på lantbruksauktion. Inget köp med oss hem dock, men priserna gjorde det intressant.

Stationsparning

För första gången har jag i år skickat drottningar till parningsstation. Tidigt i morse var jag vid venfärjan i Landskorna och lämnade av några kassetter med mini-bisamhällen. Det var fler än jag, transportbilen blev halvfull av små parningskupor.

Övningskörning

Igår provsatt jag en riktigt traktor för första gången och för att dels öva mer på maskinkörning, dels förbereda mig på en grusplan modell större så gjorde jag ett besök på Jula och skaffade en grusräfsa till åkgräsklipparen. Det blev riktigt bra, men det framgick väldigt tydligt att nästan all singeln på singeln har försvunnit, vi får nog skaffa mer i sommar.

Den som gräver en grop

Den som gräver en grop får oftast själv skotta igen den. Så även hos oss. När vi borrade brunnen grävde vi själva (se här) in ledningen i huset och fyllde igen efter oss, men hann aldrig lägga färdigt kullerstenen. Så mitt innanför ingången har vi haft en decimeterdjup grop - ända tills igår!

Farväl till skäggiga damen

Man kan tro att skäggiga damen säger "Farväl mina vänner" till sin hovstat precis innan hon flyttar hemifrån. Det är samma drottning här och här, förvånansvärt liten storleksskillnad. Nu efter en dryg månad hade hon en fin yngelsättning med väldigt lite hål.

Alla sagor har ett slut och endast döda fiskar flyter med strömmen

När Lina och jag köpte vårt hus 2009 valde vi delvis ett renoveringsprojekt med avsikt för att verkligen sätta vårt då rätt nya förhållande på prov. Visst har det varit lite kärvt några gånger under resans gång, jag har både letat lägenhet och packat vid ett par tillfällen, men efterhand växte ett väldigt charmigt hus fram och teamet blondinen och ingenjören svetsades allt mer ihop.

Om vi nu varit helt normala skulle sagan slutat där och vi levde lyckliga i alla våra dagar i vårt gulliga pepparkakshus. Så slutar dock inte denna sagan utan Lina och jag har idag skrivit papper på en ny fastighet som vi ska flytta till, en gård bara 2 km bort som ger oss stora möjligheter att expandera våra företag, framför allt hönsen men även biodlingen på sikt.

Visst är det vemodligt med allt arbete vi lagt ner på att göra om detta till ett modernt och trevligt boende, liksom allt engagemang för att få detaljerna bra, även det som inte syns, med argumentet att det är ju vårt eget hus. Och ekonomiskt ser inte heller renoveringsprojektet ut att ha varit en av mina bättre investeringar. Men viljan att gå framåt och utforska nya äventyr är långt mycket starkare för oss båda än att dumsnålt stanna kvar.

Så på frågan "En dag som denna åkte Marco Polo till Kina, vad ska du göra idag?" kan vi idag svara "Tja, vi har köpt en bondgård".

Björkdala