Via bazarer till Medelhavet

Tisdagen (25:e maj) började med frukost vid poolen på hotell Oskar i Karahyarit. Första stoppet blev redan efter 500 meter, vi stannade på bazaren i byn.

Eftersom Lina fyllde år idag så passade det bra att  prova ut en käpp.

Igår hade vi promenerat evighetsmarschen från parkeringen tvärs igenom hela Hierapolis för att komma fram till en cache som visade sig vara utanför grindarna på andra sidan - där det också visade sig finnas en parkeringsplats som dessutom var mycket kortare sträcka att gå till centrum av ruinstaden och badet. Idag fick vi ärende även till den andra parkeringsplatsen, cachen skulle ju hittas!

Nu visade det sig inte vara helt enkelt. Först fick vi göra en turkisk parkering eftersom vägen gick rakt fram till en vaktkur med bom och infart på parkeringen. En buske skymde sikten för vakten så vår bil kunde stå strax utanför. Sedan är det det här med floran i det torra landskapet - allt sticks! Här var det gräsfröstänglar som var värst, de borrade sig rakt igenom kläder med sina hullingar.

Sviterna rensades bort innan vidare färd. Tur att vi hittade burken... Förutom burken hittades ett jordgetingbo en meter därifrån.

Vi gjorde några timmars stopp i storstaden Denizli och gick runt i Bazaren (http://maps.google.com/maps?t=k&ie=UTF8&ll=37.786309,29.08507&spn=0.002679,0.006899&z=17). Jag passade på att köpa några skjortor och ett par byxor och fick hjälp av en sömmerska att lägga upp byxorna. Sömmerskan hade bott 10 år i Berlin och bland annat studerat dans så det gick lätt att kommunicera på tyska. Lina och jag funderade efteråt om hemflyttning och att bli sömmerska i bazaren i Denizli? Det måste varit en stor omställning.

Sedan bar det av mot kusten, det blev ett antal mil motorväg.

URO, Unidentifiable Rolling Object. Kameran hade fått en känga och autofokusen fungerade inte, det blev några kassa bilder innan vi upptäckte det och fixade det...  Just denna bilden föreställer ett överlastat flyttlass...

Vi åkte förbi ruinerna till Efesos (http://maps.google.com/maps?f=q&source=s_q&hl=sv&geocode=&q=efesos&sll=37.786309,29.08507&sspn=0.002679,0.006899&ie=UTF8&hq=&hnear=Efesos&ll=37.93973,27.340851&spn=0.005348,0.013797&t=k&z=16) som vi kunde se på håll, vi valde dock att inte stanna, Hierapolis räckte fortfarande för oss.

Med ruinerna av Efesos i ryggen och Medelhavet som smält silver framför oss började vi jakten på ett hotellrum. Vi åkte inom ett antal små byar men ingen var stor nog att ha ett säsongsöppet hotell. Så småningom kom vi till den lite större byn Özdere och där fanns flera att välja på.

Utsikt från det enkla pensionatet (http://maps.google.com/maps?f=q&source=s_q&hl=sv&geocode=&q=%C3%96zdere,+T%C3%BCrkiye&sll=37.93973,27.340851&sspn=0.005348,0.013797&ie=UTF8&hq=&hnear=%C3%96zdere,+Turkiet&ll=38.020048,27.094184&spn=0.001335,0.003449&t=k&z=18) vi tog in på. Det hade knappt öppnat för säsongen - vi var första gästerna i årets gästbok och i rummet brevid bodde hantverkare som renoverade på pensionatet.

Det var ungefär nu vi kom på att det svindyra hotellet i Pamukkale inte alls varit så svindyrt. Vi fick priset i €, sedan debiterades vi det dubbla, en för varje person (man gör ofta så i Turkiet). Men när vi kollade närmare på slipen så visade det sig att det dubbla som debiterades var Turkiska lira, då blev det mera humant pris.

Den sömniga huvudgatan i Özdere hade inte riktigt vaknat för säsongen. Vi hade tänkt fira med en lite finare middag eftersom Lina fyllde år men det fanns bara enklare (och tyvärr ganska dåliga) kebabhak öppna i byn.

Turkisk el kan användas till mycket.

Men det bodde ladusvalor i taket på restaurangen, fascinerande att se dem navigera in mellan lampor och stolpar.

Efter maten gick vi in på caféet brevid och en födelsedagsfika för Lina fick avsluta dagen. Vi hade inget internet vi på pensionatet denna kväll så nu vi kom efter i bloggandet.

Marmarasjön

Athena, vishetens och krigets gudinna

Solnedgång över Athenas tempel i Assos med utsikt över Lesbos.

Drivor av sten, gravar, kalk och snö

Det visade sig att vi hade bara betalat för en natt på hotellet - till stockholmspriser, med tradig mat, oengagerad personal, internet med så usel hastighet att det inte ens gick att söka på google och dessutom bara i lobbyn. Det värsta är väl att vi inte ens vet vad hotellet hette så vi kan inte varna någon för det...

Vi checkade ut i morse men höll ändå till hela dagen i och omkring Pamukkale. Vi började med att titta på de vita avlagringarna nerifrån

Sedan åkte vi upp och började den långa marschen.

Varför det? Jo, ovanför det vita berget ligger en romersk ruinstad, Hierapolis. Denna blev fram till 80-talet delvis förstörd av lyxhotell som började byggas. När UNESCO gjorde världsarv av de vita klipporna revs hotellen och större vikt sattes vid att även bevara ruinerna. Detta betyder att man numera inte får köra bil alls inom det ovanför klipporna som är den gamla ruinstaden.

Ruinstaden är nästan 2,5 km lång och vi gick hela fram och tillbaka. Den gamla staden hade i princip inget mer än termalbad och unik miljö och levde på turismen redan på romartiden. Efter perioder av sämre konjunktur och jordbävningar övergavs staden helt i början på förra milleniet.

Vandringen börjar på kyrkogården.

Gott om ödlor kilade fram mellan ruinerna.

Likaså gräshoppor.

En trött turist.

Vad är det då för något som ger allt detta vita? Lite förenklat kan man säga att det är varmt kalkhaltigt vatten som strömmar ut ur ett flertal källor och när det kommer ut så ändras sig kemin så att kalk fälls ut, ungefär som i botten på en kastrull. Resultatet är fantastiska vita klippformationer, dock är bassängerna inte helt naturliga, människorna har i årtusenden hjälpt till att omväxlande låta vatten strömma över olika partier så att inte alger mm växer över utan periodvis hålls det torrt.

En överkalkat tallkvist.

Efter att ha tittat närmare på det vita i ett parti där man får gå i kalken lunchade vi och sedan blev det mera gammal sten, närmare bestämt den gamla teatern som låg ovanför. Nu var det väl kanske egentligen cachejakt som hägrade, men det visade sig att cachen t.o.m. låg utanför området så vi kom aldrig dit.

Lina ville fotografera mig som staty, det blev inte så lyckat, jag kom varken upp eller ner, stenen var för smal och hög, statyn liknade nog mest en säl.

Hög tid för en kopp kaffe,

och då hände något man inte är så van vid - Lina fick så varmt kaffe att skeden smälte!

Sedan var det dax för oss att själva hoppa i Cleopatras källa. Det finns ett termalbad kvar på platsen, det är natursten och ruiner på bottnen. Vattnet håller 35 grader och är kolsyrat så det bubblar i badet, större delen är inte så djup men där vattnet kommer upp är det ca 5 meter. Märklig känsla att bada i varmt, kolsyrat vatten tillsammans med vad som kändes som en miljon ryska turister.

Det finns formationer som vi inte kunde begripa vad det är eller hur de skapats som t.ex. ett krokigt stendraperi med en vattenkanal högst upp?

I fjärran kunde vi se bergstoppar med snö (riktning 150 grader och 215 grader).

Dagen bjöd på sol från gryning till skymning och gissningsvis 25 grader varmt och ikväll sover vi på ett nytt hotell några km norr om Pamukkale, närmare bestämt 200 meter från http://www.geocaching.com/seek/cache_details.aspx?guid=e582a0a3-3f1a-4370-8f85-dc39b7e6fc1b i Karahayit. Detta hotellet kostar 1/4 mot det igår och har midre lyxig framtoning men ungefär samma standard och väldigt tillmötesgående personal och god mat - och bättre internet även om det inte finns på rummet.

Efter att ha tagit ett kvällsdopp i poolen kan vi berätta att det positiva man kan säga om vattentemperaturen var att det var svalkande på våra lätt rödbrända vikingskroppar... Maten avnjöts vid poolkanten.

 Just nu sitter jag i kvällsmörket på balkongen och lyssnar på cikadorna och syrsorna. I morgon åker vi antagligen västerut.

Röd jord

Vår tredje dag i Turkiet bjöd på förtjusande miljöer, intressant flora och fauna och vidunderliga vyer - men också lite smolk i bägaren. När Lina rullade upp på hotellrummet i morse spanade hon in några ruiner i regnet (på toppen mitt i bilden).

Efter utcheckning begav vi oss dit och hade en underbar 360 garders utsikt. Molnen skvallrade lite om vad som skulle komma under dagen, sol, varvat med regnskurar och åska.

På parkeringen hade vi sällskap med en hungrig katt som tyckte att vi skulle ta den med oss hem,

inte ens när vi började köra flyttade den sig utan Lina fick stanna och lyfta av den från bilen.

Nästa mål för dagen var Bazaren, fortfarande i Kütahya. Det var inte helt lätt att ta sig dit, vi cirkalde några varv på enkelriktade smala gränder när Lina till slut inte vågade köra längre - hon var rädd att köra fast med bilen mellan väggarna så vi skulle få krypa ut genom bakluckan.

Vi valde att köra en mindre väg söderut idag och det visade sig vara ett lyckokast ur flera synvinklar. Strax utanför Kütahya kom vi in i en smal dalgång med branta klippsluttningar och en meandrande liten å i dalbotten med omsom översilningsmarker och ömsom små odlingslotter.

När vi stannar för det var så vackert ropar Lina till - en häger lyfter precis och efter konsultation av fågelboken var det antagligen en purpurhäger. Jag klev ur bilen och hörde ett konstigt men bekant läte från andra sidan vägen - ett storkpar klapprar med näbben i sitt bo högt upp på en väderskyddad klipphylla. När vi tog fram kikaren insåg vi att något inte stämde, det var ju inte vanlig vit stork utan svart stork!

Vi fick även se rostgumpsvala på denna platsen. Efter några km kommer familjen Gås gående längs vägen.

Så småningom ändrar sig landskapet och vi kommer upp på en tidvis karg högplatå på drygt 1000 meters höjd. Vidare längs vägen kommer vi ner på lite lägre höjd och plötsligt blir jorden alldeles röd.

Fotot gör inte riktigt jordens färg rättvisa, men stenblocken såg ut som de kom från Mars. Lina saktar plötligt in och säger att hon blev akuttrött och jag får köra. Detta är helt normalt för henne kl nio på kvällen, men mitt på dagen? Hon somnar medan jag kör, vi stannar för lunch, hon kan inte hålla sig vaken och sedan inser vi vad som hänt - migrän och åksjuka kombinerat. Hon har råkat ut för det förut när vi varit ute och rest stackaren. Vid de otaliga stopp som vi var tvungna att göra resten av dagen passade jag på att fotografera lite blommor och vyer.

Men inget ont som inte har något gott med sig, vid ett av stoppen sprang jag på en livs levande sköldpadda! Lina följde med och spanade in den.

Färden vidare söderut tog oss genom en vacker by som klängde på en brant sluttning.

Efter att kört fram och tillbaka genom byn stod vi länge utan framgång och spanade efter en skylt för Otel från utsiktsplatsen.

I detta område fanns gott om getter och får som betade längs vägkanterna.

Dagens sista illamåendestopp fick en vacker inramning.

Nu vilar vi ut på ett hotell ett stankast från http://www.geocaching.com/seek/cache_details.aspx?guid=a425a218-4f46-4ebd-8a9a-176694a27aa5 i Pamukkale och vet inte om vi betalat för en eller två nätter på detta hotell som bara har internet i lobbyn. Vi får se vad morgondagen bjuder på!