Vilnius till cykels - affärskvarteren och höjderna

Vi vaknade till en fin morgon på ställplatsen/campingplatsen och vi började dagen med att steka pannkakor ute. Vi gjorde i ordning våra cyklar och vagnen. Väderprognosen lovade 27ºC idag.

Vid incheckningen igår hade vi fått tips om bästa cykelvägen till centrum. När vi väl kommit iväg kom jag på att jag hade fel sladd med till powerbanken och mobilen kommer inte att räcka hela dagen utan den, jag vände tillbaka och hämtade den, Lina cyklade vidare. Sedan hade Lina råkat lägga handskarna på cykelvagnen men jag kunde hitta dem också. Och Grisen krånglade med maten idag och ville inte äta. Det är inget onormalt för henne så vi hade mat med.

Sedan fortsatte dagen mera normalt med lite sightseeing och lite turf. På ett ställe så konstaterade plötsligt Lina att här är en pulkabacke. En liten bit senare insåg vi att vi skulle nerför den... Inte helt lätt med cykelvagn så jag fick gå med Grisen i koppel, Lennart var lös och vi ledde cyklarna nerför.

Vi turfade i affärskvarteren, längs floden på båda sidor och lunchade kebab där vi kunde parkera hundvagnen i skuggan och vi satt bredvid.

Efter lunch tog vi oss upp på några av höjderna och tittade på utsikten. Så småningom kände vi oss rätt möra av värmen och körde hemåt. Men först ett stopp för glass. Det var då vi fick den lysande idén att cykla på andra sidan floden, så skulle vi slippa den tråkiga smala bron. Först gick det jättebra, sedan blev stigen smalare, och smalare och rätt som det var gick det inte att komma fram med vagn. Vi fick hjälpas åt att putta och asa den uppför och nerför och när vagnen vält ett par gånger så fick Lennart gå lös vid sidan. Vi mötte en cyklist och frågade om det överhuvudtaget gick att komma fram och jodå, inte enkelt, men det går. Stärkta av det tog vi oss igenom. Vi lämnade hundarna i bilen och bytte om till badkläder och cyklade och tog ett dopp i floden igen, det är bara en halv km till en liten badstrand.

Efter badet höll vi kväll. Lina var helt färdig efter dagen och hon kunde bara få fram några få ord, som t.ex. bacon. Jag matade henne med juice, te, bacon i form av fläskpannkaka med lingon och sedan satt vi ute och svettades i värmen tills det blev mörkt.

Nedrigt nederlag i Neris

Vi vaknade till varmt soldis och äntligen torrt på marken. Jag bytte slang på min cykel och hittade en liten glasskärva som satt sig i däcket.

Vi körde inåt Vilnius, första stoppet blev en turfzon i en skog, passade bra med en hundpromenad. Nästa turfzon var vid sjukhuset, men överallt var parkering med bommar och det har vi insett är lite klurigt när man inte kan språket. Vi parkerade längre bort och gick en lång promenad med hundarna till turfzonen. 

Nästa stopp trodde vi skulle vara en galleria men det visade sig vara ett modernt kontorshotell. Vi fick lunch i oss i alla fall på en hamburgerbar. Ovanligt goda burgare med en rödvinsdressing istället för det klassiska mayobaserade. Klart plus.

Det var 25ºC varmt så vi åkte vidare till en badplats vid floden Neris precis utanför Vilonius centrum. Badade gjorde vi båda två, men det fanns en turfzon ute i vattnet. Jag bestämde mig rätt snabbt för att ge upp, men Lina försökte verkligen en lång stund. Problemet var att det var så strömt hon hade behövt gå i uppströms, simma ut medströms, vända och simma motströms att ta zonen och sedan simma in till land igen. Efter en kvart gav också Lina upp.

När Lina kom upp insåg hon att hennes vattentäta mobilfodral som hon även stoppat bilnyckeln inte var så värst vattentätt. Det var några spännande ögonblick innan vi såg om bilnyckeln funkade även efter andra badet. Grejen är den att jag inte fått lov att ta med min bilnyckel till badet efter min fadäs, så denna gången hade vi bara en med oss, den andra låg i bilen. Men till vår lycka så fungerade den även denna gången och vi kunde fiska upp påsen med ris från soporna som vi precis slängt och stoppa in nyckeln i den igen. Väl tillbaka inne i bilen blev det glass.

Vi behövde tvätta så vi körde först till en centralt belägen campingplats men det var kö redan på infarten så vi kände att det var nog inte rätt. Vi åkte vidare till en som ligger ett par km från gamla stan, en stor parkering med tvätt, wc, dusch i några containrar och en gräsmatta för tält. Inte så fancy, men väldigt funktionellt.

Lagom till vi kom fram började det regna, men fortsatte vara varmt. Lina fyllde en tvättmaskin och vi lastade ut våra cyklar. Vi tänker att här kan vi ha dem ute över natten. Vi höll kväll tidigt.

Daugavapils, återbesöket är vänligare

Det regnade till och från på morgonen och vi gav oss av mot Daugavapils. Färden gick på skumpiga vägar mer eller mindre direkt förutom ett stopp i en charmig typisk by nära gränsen. Vi sov i Litauen, Daugavapils ligger norrut i Lettland.

Daugavapils har Lina och jag besökt förr, för 9 år sedan. Vår känsla den gången var inte alls bra, vi fick ingen mat förrän några andra gäster förbarmade sig och beställde åt oss, personalen var ointresserad eftersom vi inte pratade ryska. Och hela staden kändes som den saknade utsmyckningar.

Men nu var känslan inte alls så dålig. Lena såg ut en restaurang med högt betyg, sedan parkerade vi bilen. Innan maten hade vi en turfzon att ta, det var lätt framför järnvägsstationen.

Efter turfandet åt vi och det var väldigt bra och en helt annan upplevelse än förra gången.

Efter maten promenerade vi genom centrum förbi hotellet där vi bodde förra gången, 

och vidare bort till stadens terrarium för ett besök där för att titta på ormar, sköldpaddor och fiskar.

På väg tillbaka gick vi in på en galleria vi inte kom ihåg från förra gången och den var först som vilken galleria som helst, bara lite annan skyltning och fler prylar på hyllorna. Men den stora överraskningen kom när vi skulle hitta ut, vi kom in i något som mera liknade en bazar, lite turkiet-känsla. Helt oväntat, massa små specialbutiker som sålde allt från kranar till gardiner.

När vi åkte vidare, så körde vi förbi kyrkokullen. Där finns fem religiösa byggnader nära varandra, en protestantisk kyrka, en katolsk, en ortodox, en synagoga och Jehovas vittne. På det hela taget fick Daugavapils ett mycket bättre betyg av oss efter detta besöket.

Vi svängde söderut och kom så småningom till Europas mittpunkt. Beroende på hur man räknar hamnar den på olika ställen, men om man säger att norr är Spetsbergen, söder är Kanarieöarna, väster är Azorerna och öster är Uralbergen så hamnar man här, 25 km norr om Vilnius.

Det var dags att hålla kväll nu och vi kollade in kartan och letade upp en badplats med parkering ca 20 km norr om Vilnius. Det blev ett snabbt bad bland massor av mygg och flugor för oss båda när vi kom fram, sedan höll vi kväll.

Kors!

Det har regnat hela natten, men parkeringen var rimligt väldränerad. Lina började dagen med att bada i havet, medan jag matade hundarna.

Vi körde söderut i regn, idag hade prognosen sagt regn hela dagen så vi hade inte planerat så mycket mer än att köra och göra några stopp vid turfzoner.

Första stoppet var i Liepaja vid en ruin av ett fort. Tyvärr var det fel väder för att vara där, det var helt galet mycket mygg och bromsar i regnet. Vi hoppade ur bilen bara för att ta turfzonen, sedan snabbt in igen. Vi åkte till Lidl och som vanligt skötte Lina handlandet medan jag gick en runda med hundarna. 

Vi svängde inåt landet på allt mindre vägar som så småningom blev grus. På en av dessa småvägar passerade vi gränsen till Litauen och det blev direkt en stor skillnad. 

Vägarna är bättre underhålla i Litauen. Lettlands jordbruk är inte alls så storskaligt som Litauen, Litauen är mera som hemma med kor ute på bete, stora åkrar och ensilagebalar. De få djur som finns i Lettland är för husbehov och nästan alltid tjudrade eller alltid inomhus.

Vi körde successivt ifrån regnet, eller det kändes som vi var precis före det hela tiden, kom lite droppar men inte mer.

Vi lunchade vid en rastplats med några två högar vid en bäck. Förstod inte riktigt om det var människobyggda högar, eller om de var naturliga som det varit befästningar på. Mycket fornfynd.

Nästa stopp var vid “The Hill of Crosses”. Det var både spektakulärt och nästan lite makabert. Folk gör pilgrimsresor dit och sätter upp ett kors för att bekräfta sin tro och för ett antal år sedan fanns det minst 200 000 kors, och idag säkert många fler. När vi kom tillbaka till bilen från korsbacken insåg vi vårt misstag, vi hade varit så upptagna med att sevärdheten att vi glömt ta turfzonen!!! Inget att be för :), bara att gå tillbaka och ta den.

Väl tillbaka i bilen så satte plötsligt brandvarnaren igång utan förvarning. Lina satt rakt under den när den började tuta och innan hon fått ut den och fått av batteriet hann pulsen gå upp. Lite extra kontroll av elinstallationen att inget står och pyr, sedan satte vi i batteriet igen. Den har inte tjutit igen, troligen bara trips som krupit in i den (som hemma).

Klockan började bli mycket och vi såg ut en lämplig badplats och parkering på kartan och körde ditåt. Bilen började konstra mer än den gjort senaste dagarna, men med hjälp av OCD-läsare som kan nollställa felkoder och ett mera aggressivt körsätt så är det hanterbart.

När vi kom fram konstaterade vi att parkeringen skulle funka bra för natten. Det var mulet med regnstänk, men 22ºC i luften så vi bytte snabbt om och tog oss ett bad.

Efterhand byttes badgästerna ut till traktens ungdomar på parkeringen med dunka-dunka från bilarna. Det började regna allt mer och jag hoppades väl att de skulle lugna ner dem, men istället stod de på tomgång så bilen inte skulle imma igen. Först halv ett tystnade det, i morgon får vi prioritera en tystare parkering istället. Lina sover ändå, men sådana ljud håller mig vaken.