Rummu quarry, haveri och bärgningsbil

Jag hoppades på att vi skulle hitta en vattenkran på denna parkeringsplatsen, men det fanns inte. Vi har inte slut, men det börjar bli dags att fylla på. Vi gör av med ungefär 10L/dag till dricka, disk och tandborstning.

När vi packat in oss för dagen körde vi mot Rummu Quarry. Det är ett nedlagd kalkbrott och f.d. fängelse med straffarbete. Det som är lite coolt är att vattnet är kristallklart och en av byggnaderna står kvar ute i vattnet. Även jag badade, men det var bara Lina som simmade ut till ruinen.

Det fanns en hel våning till under vattnet, hade varit kul om man haft cyklop. Anledningen att vi hittade till Rummu Quarry var att det fanns en turfzon där såklart, men dagen till ära gick en flytbrygga så vi behövde inte bada för att ta den. Det skulle vara någon sorts tävling där i morgon.

Efter ett bad körde vi mot färjan till Ösel och det var nu dagens prövning började. Bilens servicelampa lyste fortfarande, men nu tändes även check engine-lampan. Fortfarande gula lampor. Vi kände oss som på Island, där vi också fick check engine och ringde uthyrningsföretaget som då sa åt oss att fortsätta. Vi tänkte likadant nu.

Efter en stund lät plötsligt motorn annorlunda, tappade effekt och strax efter tändes en röd varningslampa “STOP”. Det var ju plötsligt mera allvarligt och vi stannade vid vägkanten och satte på varningsblinkers. Efter en liten stund startade vi igen och körde fram till en liten infartsväg, fortfarande med STOP på displayen.

Vi ringde vårt försäkringsbolag och resonerade lite, de skickade en bärgare till oss. När bilen vilat ett par timmar och bärgaren kom hade varningslamporna slocknat, men kändes ändå inte aktuellt annat än att åka till verkstad. Vi packade in oss själva och hundarna i framsätet på bärgaren med campern på flaket och fick skjuts 77 km till Nissanverkstaden i Talinn.

Väl där fick vi den tråkiga nyheten att de hade inte tid att felsöka förrän om en vecka, men vi fick ändå en tid på tisdag eftermiddag till slut. När vi stod utanför på parkeringen och smidde planer så kom kundmottagaren ut och sa att servicespecialisten kunde kolla med datorn med en gång.

Det är nu mysteriet började, bilen visade inga felkoder med specialistdatorn. Vi körde en runda med datorn inkopplad och felet var som bortblåst. Vi behöll reparationstiden på tisdag och tänkte att vi kör en del fram till dess, och får vi fram felet igen så kör vi direkt dit. Men när vi åkte därifrån så bestämde vi att vi kör en längre runda direkt, och den blev 2 hela timmar i bil med stadskörning, motorväg och landsväg blandat helt utan felkoder.

Så just nu är vi helt oväntat på samma badplats utanför Tallinn där vi spenderade två nätter förra helgen.

Som det känns ikväll åker vill verkstaden i morgon (lördag) och avbokar vår tisdagstid och försöker få ut vår extranyckel. Sedan skippar vi Ösel och kör till Riga istället. Jag är inte så sugen på att åka bärgningsbil på färja från Ösel, men det finns väl Nissanverkstad i Riga om felet kommer tillbaka.

Åka uppåt och åka på tvären

Jag sov dåligt för första gången på resan och hade ont i huvudet. 

Vi kom iväg rätt tidigt utan att stressa sedan åkte vi söderut till Estlands högst punkt, Suur Manamägi. Det finns ett utsiktstorn på toppen, men först var det 60 meter upp från parkeringen. Väl vid tornet åkte vi upp en i taget eftersom hundarna inte kunde följa med upp. Det var väldigt fin utsikt, man såg verkligen åt alla håll. 

Lite komiskt, recensionen av tornet på google maps sågade helt bemötandet och skyltandet, men det var välskyltat och de var hur vänliga som helst när vi var där.

Väl tillbaka till bilen vände vi mot nordväst, vi hade lite saker kvar att göra i det hörnet av Estland.

Lunchen där Lina passade på att bada

Det blev en lång dag i bilen och så småningom insåg vi att vi inte skulle hinna fram till ett av målen innan de stängde. Vi valde istället att leta upp en sovplats för natten och idag stämde inte kartan. Först kom vi på en återvändsgränd utan vändplats, sedan en förbjuden infart innan vi till slut kom rätt väg in till badplatsen och parkeringen vid Kloogranna rand. Vi hade en lite röd bil framför oss alla försöken som vi såg första gången när de nog backat ut från återvändsgränden. De tittade länge efter oss och undrade nog hur vi tänkte lösa det.

Bilen har krånglat idag igen precis som för en vecka sedan i Sverige, check injection. Men denna gången slocknade inte servicelampan.

Vattenrymmare, garn och cykel i Tartu

Vi vaknade vid badplatsen och medan vi åt frukost började någon ropa. Efter en liten stund insåg vi att det var sjödrama ute på ån - en labrador på rymmen!

Husse simmar uppströms efter hunden som rymt i vattnet, matte försöker genskjuta från land, men är för långsam i, matte gör nytt försök längre uppströms när husse får kontakt med en kanotist som kan avleda hunnajäkelens uppmärksamhet så matte får tag på den. Medan matte byter om på land försöker den rymma ner i vattnet igen, men matte får tag på kopplet i tid denna gången. Husse såg märkbart lättad ut när han fick simma medströms tillbaka till badplatsen (på andra sidan ån).

Nu berättade Lina att hon hade 3 saker hon ville göra i Tartu, en av dem var att besöka en garnaffär.

Jag blev lite chockad när hon kom tillbaka med en stor säck med garn och undrade var hon tänkt vi skulle förvara den. Som tur var gick det att trycka ihop säcken ordentligt.

Nu var det dags för Tartu-cyklingen med hundar i vagn. Vi cyklade först till en uteservering i centrum och käkade pizza. 

Vi satt längs kanten med hundvagnen precis utanför så de kunde vara kvar i den och de skötte sig bra utan vara för mycket polisgris, det var bara några hundar som fick onda ögat. Om vi fått en euro för varje gång någon sagt åååå vad gulliga om hundarna så hade vi finansierat hela resan. Efter den goda pizzan cyklade vi runt på sigtseeing och såklart besökte vi Tartus enda turfzon. Turfzonen var den andra saken ville göra och den tredje var att besöka Gustav II Adolf-statyn där han står och pekar som i Göteborg. Det visade sig vara en liten minivariant av statyn i Göteborg. 

Vi cyklade genom en marknadsplats där jag köpte till Estnisk honung, mest för att det är kul, den är nog väldigt lik den hemma. Sedan hade vi första cykelhaveriet, skruvarna till mitt stöd hade lossnat, men som tur var inte trillat av så det gick att fästa igen.

Efter cykelturen bytte vi om till badkläder och cyklade ner till stranden och både Lina och jag badade.

I morgon ska vi besöka Estlands högst punkt så vi körde ditåt med hopp om att hitta en bra sovplats. Det gick inte så bra, flera stopp senare orkade vi inte längre utan stannade i staden Vöru. Första platsen där visade sig vara ungdomarnas mötesparkering med bilar och dunka dunka, medan andra platsen blev bra. Vi träffade ett tyskt par i plåthusbil pratade en del med dem, mycket inspirerande att höra lite om deras resor.

Nunnekloster, bad i Peipus och bad i Tartu

I natt sov vi i Sillamäe. USSR raderade orten från alla kartor och stängde den för att i hemlighet anrika uran. Hela orten fick adressen Postbox 22. När Estland blev självständigt igen tog det 18 år att sanera området på miljögifter. Nu är det fint och väl värt ett besök. Grisen och Lennart njöt av den varma och soliga morgonen.

Dagens första stopp blev vid en nästan övergiven gruvort. Invånarantalet har gått från 5000 till ca 90. Några få fina och välskötta hus och massor av ruiner. Ett udda ställe minst sagt.

Vi for vidare mot ett gammalt nunnekloster. Pukhitsa kloster var ett av de två i hela USSR som inte stängdes av kommunisterna. Mycket vackert och välskött med en historia som sträcker sig tillbaka till 1600-talet. Det bor närmre 200 nunnor på klostret. 

Därefter gick resan mot badstranden vid Estland jättestora insjö, Peipus. Kilometervis med fina sandstränder. Här blev det lunch och Lina passade på att bada innan väderprognosen talade om regn.  

Väderprognosen stämde perfekt och när regnet började ösa satt vi i bilen på väg mot Tartu. Lagom till vi kom fram lättade regnet. I Tartu blev det handling av lite mat och sedan parkering för kvällen nära en badstrand till floden/ån Emajögi. Jag joggade en runda och tog ett bad i regnet. 

Ägretthäger på min badplats

Sedan blev det pannkakor och lite kvällsmys innan nattade oss.

Nytt för i år är att vi har solpaneler på bilen som laddar bodelsbatterierna. Det gör att vi kan använda invertern och 230V betydligt mer än tidigare resor. Så vi chansade på att steka pannkakorna på induktionshällen och det fungerar. Vi får se om det hinner ladda upp i morgon, det ska vara mulet.