Vansbro, Eiffeltorn och grusvägar söder om Siljan

Vår oplanerade Sverigesemester fortsätter nu i Dalarna. Natten till idag sov vi vid en vändplats i skogen som visade sig full av mygg. Efter att ha vaknat och snabbt rastat hundarna körde vi in till Vansbro och åt frukost på en parkeringsplats i centrum.

Efter frukost tog vi en vilsam förmiddag och hundpromenerad till vansbrosimningens målområde. Såklart loggade vi någon geocache och tog några turfzoner på vägen. 

Efter Vansbro följde vi älven söderut och försökte hitta en bra utsiktsplats för att se några forsar. Visst fick vi se forsarna, men inte från något ställe där man såg bra eller kunde stanna. Vi fick däremot se både minnesstenar, gamla broar och ett Eiffeltorn i trä. Det var turfzoner som fick oss att hitta dem.

Så småningom började vi bli lunchhungriga och stannade på en badplats vid sjön Gänsen.

Efter att ha badat själv passade Lina på att tvätta kläder och "centrifugera" tvätten. Jag var inte tillräckligt smutsig för att bada denna dag ansåg jag, speciellt inte som det kom en regnskur så vi fick hastigt flytta och äta under tak vid grillplatsen.

Senare på eftermiddagen styrde vi norrut. Vi hade spanat in en geocache och turfzon som låg väldigt off men verkade intressant. Det blev många mil på grusvägar innan vi hittade fram till rätt.

Vi bestämde att övernatta innan vi kom fram. Nu var vi mera förberedda för att jaga bort myggen med lite rykande ved. Det var bara det att här fanns inga mygg men vad gör väl det, en lägereld är alltid en lägereld, såklart att vi skulle elda. Alla grenar var sura efter gårdagens heldagsregn, men med gasolbrännare, batteridriven fläkt och de torraste pinnarna vi kunde hitta så blev det en brasa till slut.

Bad i Alkvettern

Nattens vändzon vid våra vänners jaktstuga

Vi har insett att vi har för lite hundfoder med oss på resan, så efter frukost ställde vi in navigatorn på Granngården i Karlskoga. Därefter svängde vi av norrut mot okänt resmål.

Första stoppet efter Karlskoga blev vid sjön Alkvettern. Här tog jag en joggingrunda i regnet och sedan badade jag i sjön. Det är min superkraft denna resan, jogging och sedan bad varannan dag för att hålla mig fräsch. Jag tycker normalt det är alldeles för kallt för att bada i sjöar, men direkt efter en joggingrunda går det till nöds. Lina behöver inte jogga först och hon skriker inte av köld heller. Hon är en superwoman.

Vi lagade lunch på stormköket i regnet. Vi har visserligen induktionsplatta i bilen, men eftersom vi inte fått upp solpanelerna så får vi vara väldigt försiktiga med att använda ström.

Badplatsen vid Alkvättern

Vi stannade till i Lesjöfors för att sträcka på benen, rasta hundarna, ta en turfzon och såklart logga en geocache. Ja vi tog förresten en turfzon på bryggan vid Alkvettern också.

Lesjöfors museum

Hit hade vi inte kommit utan en turfzon

Lina letar geocache

Lina letar geocache

Lennart har koll i bakgrunden

Så småningom letade vi upp en vändplats i skogen vid Vansbro för övernattning. Det är sjukt mycket mygg så det går inte att vara utomhus alls. Vi har precis upptäckt lantmäteriets app "Min karta" och vid närmare kontroll visar det sig att vi befinner oss mitt på en liten höjdrygg omgiven och myrmarker på alla sidor. Vi håller oss inne och kör fort härifrån i morgon bitti och äter frukost inne i Vansbro.

Myggplåga utanför Vansbro

Stora Boda naturreservat och Garphyttans nationalpark

 

Nattens vändplats var helt lugn och fridfull, men det var dåligt med vägar att gå med hundarna. Dessutom var det regnvått så de ville bara gå morgon-minipromenad.

När vi packat oss i ordning styrde vi mot ett naturreservat i närheten, närmare bestämt Stora Boda. Det var väl inget speciellt tyckte jag mer än gammalskog, men det är ju vackert det. Jag försökte gå slingan genom reservatet med Lennart, men det var för vått så han vände. Till slut fick jag bära honom ut till närmsta väg och gå och lämna honom i bilen hos Lina. Sedan gick jag en runda själv.

När vi kände oss färdignaturreservatade så körde vi till Linas syster och tillbringade resten av dagen och kvällen där och sov över till nästa dag. Såklart gick vi en turfrunda och letade även några geocacher.

Dagen efter åkte vi till Garphyttans nationalpark med Linas syster och gick en fin promenad. Ett av Garphyttans NP kännetecken verkar vara att de odlar granbarkborre. Om 20 år blir det fint naturvärde av all den döda veden, men nu är det mest synd om markägarna runtomkring.

Garphyttan nationalparks ängsmark och granbarkborreodling

På kvällen hälsade vi på vänner i närheten, grillade och pratade växtodling, utegrisar, bin och sådant till sent på kvällen. Vi övernattade vid deras jaktstuga.

Skurugata

Färgmatchande fjäril till tyget i bilen

Här fanns också sälgskimmerfjäril

Efter att ha övernattat vid en vändplats i skogen åkte vi mot Skurugata. Vår gamla hund Siv är nästan 16 år gammal och orkar inte gå så långt längre, hon fick åka ryggsäck. Lina och alla hundarna följde med upp till Skuruhatt.

Lina och alla fyra hundarna

Såklart fanns här en turfzon vi behövde ta.

Grisen har skällt ut andra besökare ordentligt

Utsikt från Skuruhatt

Därefter gick Lina tillbaka till bilen med Siv och Bärtil bushund, medan jag tog Grisen och Lennart med genom Skurugata. Det var lite väl optimistikt att ta med Grisen. Dels hade hon svårt med alla turister hon egentligen ville skälla ut, men framför allt var det för högt och brant för att kunna ta sig fram i koppel för en så liten hund. Nere i skåran fanns både en turfzon till och en geocache som jag såklart tog och loggade.

Skurugata

Det slutade med att jag fick bära Grisen större delen av vägen. Nu var det inte första gången jag var här utan tredje, så jag borde vetat bättre än att ta med Grisen. En av de tidigare gångerna jag var här var jag 19 år gammal och då kom jag med cykel som jag släpade hela vägen igenom skåran. Fattar nu inte hur det ens var möjligt, men de har ju knappast byggt om här sedan dess.

Efter Skurugata åkte vi och hälsade på Linas bror med familj. På kvällen åkte vi uppåt Motala och letade upp en ny vändplats i skogen att övernatta vid.

Nydala klosterruin och Eksjö

Vi åkte vidare på vår Sverigesemester och stannade vid Nydala klosterruin.

Nydala klosterkyrka

Det var 35ºC varmt hela dagen så vi turades om att lämna bilen med en kvar, vi vågade inte lämna hundarna ensamma alls trots bra ventilation. Och ute brändes solen och marken.

Såklart loggade vi en cache här. Och här fanns även en turfzon och nu började Lina få upp ögonen för turf också. Det finns så oändligt många geocacher att det är svårt att hitta guldkornen, men utanför städerna finns det bara turfzoner på platser det verkligen är värt att besöka.

Modell över Nydala kloster

Vi åkte vidare till Eksjö. På vägen upp stannade vi till vid Krypestenen. Ett stenblock man kunde krypa under och då skulle man lämna sina krämpor där. Lämnade krämpor, fick typ 13 fästingar. Återigen ett ställe som vi inte hittat om här inte funnits en turfzon.

Det var tyvärr för varmt för ta vara på Eksjö. Den gamla delen av staden är avstängd för biltrafik och varken Lina eller hundarna kunde vara ute i värmen. Men vi letade upp pizzerian med bäst betyg på google maps, ringde och beställde sedan gick jag och hämtade pizzor som vi åt i bilen.

Eksjö kyrka

Torget i Eksjö med vy mot den gamla delen av staden

Efter maten körde vi runt lite och stannade på gamla regementsområdet I 12 där jag gjorde lumpen för 33 år sedan.

Gamla I 12

Plötsligt såg vi en skylt badplats och vi stannade och badade. Gölen hette Rolandsdamm och trots ett år i Eksjö hade jag ingen aning om att det fanns mer än sjön Hunsnäsen där. Efter ett ljummet bad kände vi oss lite fräschare, solen brände inte så mycket längre och vi kunde gå en hundpromenad och ta en turfzon. Vi körde vidare mot Skurugata och hittade en vändzon i skogen där vi övernattade.

Sverigesemester 2022 dag 1 och 2

Årets sommarsemester gick norrut i Sverige i vår campingbil. När våra hundar förstod att något var på gång så tillbringade de sista dagarna hemma med att sova i framsätet på bilen för att vara säkra på att få följa med. Det är alltid samma sak, de tycker det är jättekul att ut och resa med campingbilen.

Hundarna är rädda att inte få följa med

Första stoppet blev hos Linas föräldrar i deras sommarstuga. Detta råkade vara sommarens varmaste dagar och vi tillbringade den mesta tiden med att ligga på gräsmattan i skuggan av den stora eken.

Rymmarhundarna har fått en hage

Gamla hunden Siv rymmer däremot inte längre

 

Den stora gamla eken (från gräsmattan)

Det var ett jädra liv från ett fågelbo i linden bredvid, det var en hackspettsunge som pep efter mer mat precis hela tiden.

Men den ena dagen åkte jag på utfärd med svärfar. Jag har blivit blivit introducerad till spelet Turf i sommar och det fanns en zon inte långt bort för Hallands läns högst topp. Hallands landskaps högsta topp är på Hallandsåsen däremot. Vi kunde köra ganska nära på svärfars "kantarellvägar" och sedan var det inte så långt till toppen. Lennart följde med och samlade fästingar.

Hallands läns högsta punkt. Turfzonen HallandsTopp

Den stora eken savar från roten och dit kommer fjärilar för att dricka. I år fick vi se en sälgskimmerfjäril. Förra året såg jag en sorgmantelfjäril på ställe. Kul med sälgskimmerfjärilen, misstog den först för aspfjäril som jag såg här för några år sedan.